Citat:
Nej.
Och jag hade också med andra kostnader för boende. SÅ som månadsavgift och el och försäkring mm.
Som jag förklarade. Amortering är ingen kostnad. Det är bara en omdisponering av tillgångar.
Hade du sagt att man likviditetsmässigt måste klara tvångssparandet så hade jag inte invänt.
Men det kan man lösa på olika sätt. Ett enkelt sätt är att låna upp det man amorterat.
Men ett mått av sparande är det rimligt att ha så jag ser inte riktigt problemet.
Det är tvärtom väldigt rimligt att beakta det. Åt båda hållen.
Och att det var en rimligt bedömning, visar att man var reptilsnabb på att stryka amorteringskravet bara för att vi får ett förkylningsvirus.
"Alla" vet att amorteringskravet är taget på felaktiga grunder. Därför tar man genast möjligheten att ta bort det.
Var inte övertygad om att det återkommer.
Sedan verkar inte du och andra riktig förstå vad som händer med relationen lön/skuld.
De senaste åren har löneökningarna i snitt varit ca 2.6% Det innebär att på 5 år har skulden minskat med lönen som norm från 5 MSEK till 4.4 MSEK. Och räntan därefter. UTAN amortering.
Lägger vi dessutom till 2% amortering så har skulden minskat från 5 MSEK till 4 MSEK. På 5 år alltså.
Jag har förklarat om och om igen att det bara är det första åren som är likviditetsmässigt jobbiga. Men det verkar inte gå in. Du och många andra verkar tro att folk är maxbelånade hela tiden.
Så när jag en gång inte räknar med att folk är maxbelånade så får ni psykfallsutbrott.
Så det där paret som köpte i Sumpan för 5 år sedan sitter på 4 mille i skuld. Inte 5. (I dagens priser).
Och jag hade också med andra kostnader för boende. SÅ som månadsavgift och el och försäkring mm.
Som jag förklarade. Amortering är ingen kostnad. Det är bara en omdisponering av tillgångar.
Hade du sagt att man likviditetsmässigt måste klara tvångssparandet så hade jag inte invänt.
Men det kan man lösa på olika sätt. Ett enkelt sätt är att låna upp det man amorterat.
Men ett mått av sparande är det rimligt att ha så jag ser inte riktigt problemet.
Det är tvärtom väldigt rimligt att beakta det. Åt båda hållen.
Och att det var en rimligt bedömning, visar att man var reptilsnabb på att stryka amorteringskravet bara för att vi får ett förkylningsvirus.
"Alla" vet att amorteringskravet är taget på felaktiga grunder. Därför tar man genast möjligheten att ta bort det.
Var inte övertygad om att det återkommer.
Sedan verkar inte du och andra riktig förstå vad som händer med relationen lön/skuld.
De senaste åren har löneökningarna i snitt varit ca 2.6% Det innebär att på 5 år har skulden minskat med lönen som norm från 5 MSEK till 4.4 MSEK. Och räntan därefter. UTAN amortering.
Lägger vi dessutom till 2% amortering så har skulden minskat från 5 MSEK till 4 MSEK. På 5 år alltså.
Jag har förklarat om och om igen att det bara är det första åren som är likviditetsmässigt jobbiga. Men det verkar inte gå in. Du och många andra verkar tro att folk är maxbelånade hela tiden.
Så när jag en gång inte räknar med att folk är maxbelånade så får ni psykfallsutbrott.
Så det där paret som köpte i Sumpan för 5 år sedan sitter på 4 mille i skuld. Inte 5. (I dagens priser).
Självklart blir det som en naturlig amortering om vi har inflation. Det är inga konstigheter. Hur du än vill definiera amortering så är det något som ska upp på bordet i likvida medel varje månad, därav är det rimligt att att ha med det i kalkylen. Varför inte ha 25% amorteringskrav annars?
Jag är inte övertygad om att amorteringskravet återkommer. Staten kan göra vad de vill här egentligen. Men jag tycker det är osunt att bygga en kalkyl på att kallt räkna med att amorteringskravet kommer slopas i takt med eventuella ränteuppgångar. Det tyder på ren lyxfällanmentalitet.
