Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Det fetade: LW kokade i högsta grad med i samma gryta som SD. Det finns ingen möjlighet för henne att bedöma situationen från sidan, och blotta förställningen att hon gör eller gjort så är nog ett felslut, hennes och eftervärldens — möjligen med en liknande trångsyn som den hos den förmodade GMn. Skulle jag tro. LW var förmodligen inte, såvitt jag kan bedöma (och det det har sina gränser), i en mänsklig sits mot slutet som skulle tillåta att hon innehade någon reell ansvarsposition i förhållande till ngn annan vuxen människa. Trodde nån så så var det nog på gamla meriter eller för att LW gärna hade velat att det skulle vara så. Av vad jag sett...
Så innan man börjar dra in barnen i tråden och hur de borde förhålla sig, vilket kanske har poänger, så bör man nog gå till botten med vissa grundläggande saker som kan inverka.
Sen då borde man kanske istället fråga sig hur hon hamnade i den sitsen från början, och varför ingen ger henne riktigt vettiga råd. Hon behövde helt uppenbart hjälp, inte använda eget huvud.
Som jag ser det.
Ok Lönnrot, som du ser det visst. Samtidigt, barn härmar sina föräldrar och det önskar jag undvika här. Att hävda sina rättigheter är bra och balanserat under vissa förutsättningar och inom vissa ramar. Men utanför vissa omständigheter anser jag det distanslöst, gränslöst, obalanserat och skyddslöst. Där krävs istället integritet och skyddsaspekt av en vuxen som fångar upp den ungdom som faller fritt. Mitt hopp går till UW i detta fall. Att någon närstående åtminstone innehar förmåga till skadereglering eller skadereduktion i samband med ett ångestfyllt trauma.
Visst, jag har en fallenhet och en allmän och generell ovilja att omyndighethetsförklara vuxna medelålders människor och deras fria vilja och beslut, och det ligger mig säkert i fatet? Den typen av omyndigförklaranden leder alltid till att vi behöver ersätta den fria viljan med diagnoser och allehanda psykologiska och beteendemässiga förklaringar och benämningar. Vad vi vet blev dock aldrig L diagnosticerad eller definierad utifrån en sådan status av sjukdom eller personlighetsstörning.
Samtidigt upplever jag efter att ha läst Fup, att den mentala statusen på L degenererade mellan 20015-2018, med ett uppsving de sista 3 veckorna av hennes liv. Trots detta, tog hon initiativ till samvaro med misstänkt den sista dagen av sitt liv. Ville bjuda in, dela med sig och erbjuda tid, rum och tillfälle i vanlig ordning.
Så visst, hon såg inte klarsynt eller klarade av ett självständigt liv utan bekräftelse och uppmärksamhet ända in i slutet. Den såriga barndomen gjorde sig dessvärre påmind. Tyvärr, manipulerad eller inte, blev hon inte mer än en bajstrasa, för misstänkt. Han ville aldrig henne något seriöst trots sin separation med H. Inte alla män är intresserad av promiskuösa beteenden som förutsättning i en seriös relation. Han förstod att hennes intresse för honom skulle svalna direkt de inledde en seriös relation. L, var främst intresserad av oåtkomliga och ouppnåeliga objekt. De som visade henne intresse avvisade hon, medan de oåtkomliga hängde hon sig fast vid och trånade efter. Är det en sjukdom eller inte? Vet ej, men destruktiva relationer fick därmed en grogrund att växa vidare.
S både uppmuntrade flerfaldiga relationer samtidigt som han sinsemellan visade svartsjuketecken.. Hans manipulation var aldrig inom rimliga gränser. Rimliga gränser saknade L för egen del också, men missttänkt kände till hennes svaga punkt, när han önskade hennes evig ensamhet. Separation, avståndstagande och dylikt generar ständigt ett underläge. UW, misstänkte för egen del att L jagade livet ur S, eftersom hon inte accepterade ett avvisande. Närmare än så lär vi inte komma.
För egen del uppfattade L, ett överläge men det känslomässiga underlaget hann hon inte bryta sig ur.