Den här dokumentären nedan är sevärd och gjord för några år sedan.
Där kommer en hel del folk till tals som kände CP. Några av trådens besökare kanske
har missat att stifta bekantskap med den så här är den och det går ju förstås även att
se om det hela om man har lust. Vi CP-knarkare får ju aldrig nog av grabben från Solna
så här tittas igen...
Gåtan Christer Pettersson
https://www.youtube.com/watch?v=kVAg3cMbr_4
Lustigt förresten vad meningarna går väldigt isär ifråga om skytten på Sveavägen.
Åtskilliga gånger är dom då jag har läst poliser, utländskt underrättelsefolk och andra som
bedömer mördarens beteende som rent amatörmässigt, som bara kan anses ha haft ren tur
att han lyckades klara sig undan.
Sen å andra sidan, som i kommentarsfältet till ovan dokumentär, får man höra att man anser
GM som högst professionell och rationell.
Och många andra tycker detsamma.
Ett superproffs som var hur skicklig som helst menar man och närmast lägger i dagen
en viss beundran inför mannen som med två skott riktigt pulvriserade den svenska
folkhemsidyllen.
Min egen uppfattning är att låter man bli att dölja sitt utseende vid ett attentat
på öppen gata, slår till på ett ställe som är bland de mest befolkade i huvudstaden,
dag som natt, och löper betydande risk att råka i möte med folk vid flykten
därifrån då valet fallit på att ta trapporna ifråga och inte minst låter bli att försäkra
sig om att huvudvittnet verkligen blivit oskadliggjort, då är man en risktagare
av rang, en slarvpelle, och ett verkligt lönnmördarproffs undviker vanligen att utsätta sig för
mer risker än nödvändigt, helst ser man till att det inte ska behöva föreligga några såna alls
innan man väljer att slå till, innan man skickar ond bråd död på någon eller några.
En vådligt chanstagande amatör till gärningsman med en jäkla massa tur eller var det
fråga om en ack så kallhamrad och driftig proffsmördare som bara lade i dagen en suverän skicklighet och absolut inte ska påstås ha haft nån tur för att han lyckades med sitt uppdrag
(till hälften bara om man ska vara noga; LP överlevde ju och det var ju knappast meningen)
och även blev självklart lyckosam i sitt avlägsnande från platsen för brotten; det fanns
nämligen ingen inbyggd tur i det heller.
Det var bara urproffsigt med det sätt på vilket han valde att ta sig därifrån.
Allt lika noga kalkylerat. Där uppträdde en herre som visste exakt vad han gjorde från
stund ett till den sista.
Kan man komma längre ifrån att vara amatör än vad som uppvisades hos denne man
med sin skrymmande pickadoll som bar på ett dödligt budskap denna råkalla fredagsnatt?
Så resoneras det ungefär på vissa håll. Och så må man tycka. Och så må jag å min sida
tycka vad jag vill i den här frågan.
Svaret på om det var ett skjutvant, iskallt kalkylerande proffs agerande på uppdrag
eller en Palmehatande amatörnisse ute på helt egen hand som bara råkade ta tillfället
i akt och som inte kalkylerade värst mycket utan mera tog det som det kom - ja,
det svaret kanske levereras någon gång mellan den 15 och 30 maj detta år av en
herre som verkligen stuckit ut hakan och råkar bära samma namn som min huvudkandidat
till gärningsmannarollen.
Jag lär vara skeptisk till vilket svaret än blir om det inte är alldeles blytung bevisning
som kan förebringas. Då i så fall är jag beredd att lägga ner mitt spår för gott och
kanske skämmas med en aning...
Låter den militärhistoriske författaren
Lars Gyllenhaal komma till tals här
slutligen: -
Tillvägagångssättet tyder på att det inte var ett välplanerat mord.
Mördaren avlossade bara två skott och missade med ett av dem, på klart mindre
än en meters avstånd.
- Han var inte maskerad, stannade upp ett ögonblick efter skotten och tittade
på Lisbet Palme och han använde dessutom ingen ljuddämpare.
Det är inte professionellt.
- Om det var avsiktligt amatörmässigt för att förvilla tog mördaren för stora risker.
Dels att han kunde bli identifierad, dels att skott inte träffar, säger han.
https://tidningar.kb.se/4112703/2018-02-26/edition/152307/part/1/page/22/?q=palmemordet%2B%20amat%C3%B6rm%C3%A4ssigt