Citat:
Ursprungligen postat av
HarryScheinen
Jag kanske är sen på bollen (i vanlig ordning) i den här tråden - men har ni pojkar/flickor diskuterat den relativt nyutkomna boken av Lars Borgnäs (med förträffligt förord av Lena Andersson) ännu? Om, vad tyckte ni om boken (eller snarare om upplägget; den kändes väldigt jordnära och "tajt" på ett positivt vis, inga konspiratoriska utsvävningar in absurdum (tack och lov) utan den höll sig på mattan). Jag personligen blev väldigt tillfreds med att man i det närmaste helt utgick ifrån vittnena - samt att de var oerhört kritisk till Lisbet och dennes "vittnesmål" och icke-vittnesmål och andra "knepigheter" hon slängde sig med när det begav sig.
Spontant känner jag att hon med all säkerhet; medvetet tog med sig väldigt mycket i graven. Men, varför? Vad var det för känsligt kring själva mordet, gärningsmännen och (även) Olof som person hon valde att "lägga locket på" vid tidpunkten för mordet och åren efter?
Då och då under läsningen fick jag för mig att mördaren var en nära anhörig, eller en väldigt nära vän? Är det fler än jag som fick den vibben?
Jag har inte läst boken men hört Borgnäs diskuterat materialet på Palmepodden.
LB är som journalist ovanlig på det viset att han vågar tänka utanför boxen.
Det är möjligt att LP delat med sig av obekväm information innan hon avled.
Jag är mycket konfunderad över att hon ville lösa mordet på på sina villkor.
Att hon reagerar märkligt under mordnatten kan tyda på chock och det trauma som hon utsätts för.
Hon var inte så utåtriktad som sin man och verkade hålla hårt om den privata sfären och efter mordet har hon varit väldigt tyst och inte uttalat sig.
Kan det vara så att hon känner igen GM från SÄPO!