Sanningen om att bli pilot

Om du har flyg i DNA:t och inte lider av någon allvarlig sjukdom borde du kunna ta ett privat flygcertifikat (PPL) och flyga på din fritid? Detta, eller att börja segelflyga, är väl en lämplig start innan man beslutar att gå vidare till kommersiell pilot.

Lätt att genom media få bilden av att piloterna på SAS är bortskämda men sanningen ligger någonstans emellan. Den flygande personalen på SAS har gått med på en hel del försämringar de senaste 10-20 åren. Nu försökte man ta igen en del av detta när bolaget trots allt har gått bra ekonomiskt de senaste 7 åren. Dessutom gällde den viktigaste frågan outsourcing till andra, utländska flygbolag - dvs säkra de skandinaviska anställningarna. Detta framgick inte så tydligt i media.

I nuläget är nog de flesta piloter glada om flygbolaget de jobbar på överlever krisen.

Du skriver att du gärna "i stort sett jobbat gratis".
Men,...hur har du tänkt att betala av dina studieskulder (i dagsläget cirka 1 miljon för en flygutbildning), hyra för bostad, bil m.m..?!
En annan sak du måste förstå, är att nyhetens behag försvinner, och det blir till slut bara ett jobb. Men, till skillnad från ett vanligt skrivbordsjobb, måste du klara läkarundersökning 1 gång per år (vilket i och för sig inte är så märkvärdigt, så länge man håller sig frisk), och så skall du igenom simulator-kontroller 2 gånger per år. Klarar du inte dessa, är du arbetslös.
Trygghet i flygbranschen,...är bara att glömma.
Visa mig det kontorsarbete, som har samma betingelser.

Dessutom tröttnar man ganska fort på alla dessa hotellnätter.

Om jag bara kunde minnas, hur många gånger jag hört unga/nyutbildade piloter prata om att de skulle offra sin högra hand, för att få ett jobb på "stora fina bolaget"....
....och när man springer på dem några år senare, är det ett HELT ANNAT ljud i skällan.
Då har verkligheten hunnit ifatt dem.

jag skrev just det . att jag blev sjuk så allvarligt sjukdom ja. Dessutom ger inte ett ppl mig så mycket om jag aldrig kan flyga komersiellt.

Det jag menar är att många lever kvar på 80-talet i tänket. Nu finns det konkurrens med lågflygsbolag då blir lönerna därefter.och överflöd på piloter pga alla privatutbildningar. det är ändå få jobb med de förmånerna. gratis/rabatterade resor. ledig mer än ett vanligt jobb. dessutom krävs mindre av en styrman idag då planen är lättare att flyga med all teknik.

Visst sim tester kan vara press att ha men kan man jobbet ser jag ingen anledning att man inte skulle klara dessa tester.

just det att det bara är ett jobb är det som jag tycker om. när allt glammigt är borta. själva arbetsproceduren. att sätta sig köra arbetsproceduren. rutiner, checklistor mkt praktiskt samtidigt en hel del teori bakom, ibland tidigt, ibland sent,

som sagt hade jag inte gnällt över hotellnätter eller barn etc. då tar man inte ett sånt jobb.

Problemet är kanske just det - att det fortfarande anses som ett glamouröst jobb. Att få se solen var dag på jobbet, utsikten ifrån cockpit och att få besöka olika städer och länder tilltalar nog många. Att landa på t ex Bodö flygplats en sen vinterkväll i mörker och dålig sikt på en isig bana, eller kliva upp kl 04.30 på hotellrummet i Kiruna är kanske inte det första man associerar med yrket.

Vilket fantastiskt skitforum flygtorget.se har. Dom censurerar bort 99% av alla inlägg. Lägg ner skiten

Nej.

Men då jobbar man på fel bolag i fel stad, eventuellt på fel typ förmodligen inte på något större bolag. det är inget glammigt jobb men när förutsättningarna är bra är det ändå bättre än 99% av andra jobb.

Både SAS och Norwegian flyger på Bodö och Kiruna. Om du börjar jobba på SAS kan du räkna med en del hotellnätter runtom i Sverige, bl a Kiruna.

Minns för övrigt när jag och min far (jobbade i dryga 30 år som pilot på SAS) åkte med i cockpit en del av flygningen hem från Newark och pappa frågade sina kollegor om de hade hittat på något på stoppet - nej de hade i stort sett inte lämnat hotellet. Ungefär så glamouröst är det att flyga långlinjer nuförtiden.

Ja för en annan, som dessutom överhuvudtaget aldrig reser, förstår jag naturligtvis att verkligheten idag skiljer sig från flygbranschens och resebranschens reklamfilmer från typ 1961. Då var det ju: propellerflyg, stil och elegans, solen sken jämt, några resor gick till Johannesburg (på den tiden höjden av exotiskt resmål) och flygvärdinnorna var skitsnygga blondiner allihop och med stomatol-leende. En ny skön värld! på ett ungefär. Hela världen var inom räckhåll och på den tiden var folk ännu inte blasé på de. Tvärtom, såldes det in dessutom.

skillnaden på mig och de flesta andra är att även om jag vunnit säg 100 miljoner så hade jag velat flyga komersiellt ändå och då gjort det i stort sett gratis medan de flesta andra inte hade rört ett finger mer.

jag vett att både branschen och villkoren var mycket bättre förr men även utbildningarna och möjligheterna var färre.

just att det bara är ett jobb då nyhetens behag försvinner förstår jag och det är just det som lockar mig. jag har inget emot hotellnätter som många andra, självklart är jag besviken på mig själv som inte körde på hårdare för det jag brinner för det försvinner liksom aldrig och jag vet att jag hade gjort ett väldigt bra jobb.

Skillnaden på dig, och de flesta andra (piloter), är att du har noll-koll.
Du vet faktiskt ingenting om hur det är att jobba som pilot. Det, är fakta.
Så du KAN INTE veta, hur du hade sett på arbetslivet som pilot efter nå't år, eller två.
Du kan gärna tro, hur mycket du vill. Det är ju gratis, liksom....

Om jag skall nämna något som är väldigt positivt med flygjobbet, så är det att det finns ett väldigt gott kamratskap inom skrået. Oavsett om man är kollegor, eller konkurrenter.
Det finns nog få andra skrå, där en 60+:are, kan sitta och snacka med en 20+:are, och bägge två har stort utbyte av konversationen.

För att återknyta till diskussionens kärna....
Senast igår, satt jag med en "ny" kollega, som bara jobbat i ≈10 månader, och han har redan kommit över nyhetens behag. Detta till trots att han sitter i en fräsig business-jet, och "lever drömmen".
Så kan det gå.

Förstår att du är litet bitter på dig själv, men jag tycker inte att du skall gräma dig alltför mycket, för det är inte så fräsigt som många tror.

jag tror absolut inte det är fräsigt.
men har man ett så stort intresse som jag haft för det och jag verkligen gillar själva arbetet och tycker om det är det en annan sak. Jag kan liksom inte se något annat jobb jag vet skulle passa mig bättre.

Jag förstår dig.
Det gör jag verkligen. Finns nog inget värre, än att sitta och tänka...."what if...?".
Kanske kunde du kört på hårdare, och drivit igenom din dröm. Men, var det inte så att du hade något medicinskt problem? (Har ett svagt minne av att du skrivit något om det tidigare.)
Det hade ju nästan varit ännu värre, om du först lagt ohemula mängder pengar på en flygutbildning, för att sedan mista ditt medicinskal certifikat!
En tidigare kollega till mig, en ung tjej på 28 år, råkade ut för just detta, och det tog henne extremt hårt. (Hon hade dock varit förnuftig, och tagit en s.k loss-of-licence. En försäkring som ger dig litet pengar i handen, om du mister ditt medicinska cert.)

...och dessutom...som läget är idag, hade du nästan garanterat varit arbetslös p.g.a corona-tidens effekt på resandet.

Sörj inte.
Det är mitt budskap till dig.
Det finns många andra bra jobb därute.
Ett jobb jag tidigare haft, som jag faktiskt saknar, är arbetet på flyttfirma.
Visst,...tungt och slitsamt ibland, med väldigt varierande och gratis motion på jobbet. (Jag var i super-form, de år jag höll på med det!)