Vi som kör vinlunch när vi jobbar hemma

Schälvfallet!


Schälvklart!

Hur det ska gå? Njut av detta vi kallar livet. Det ända du ska tänka på att spara lite till Bali resan efter sommar.

Det där är en gammal floskel. Det finns många människor som gillar sitt jobb (och att arbeta i allmänhet) samtidigt som man har gott om intressen utanför arbetsplatsen.

Det första jobbet, oavsett vilken typ av jobb, är det som bygger karaktär hos ungdomar till exempel.

Fast nu var det inte karaktär och disciplin jag avsåg. Tänker mer på oss som redan jobbat ett halvt yrkesliv. Har man inget bättre för sig än att jobba, så vidhåller jag min ståndpunkt.

Folkhälsan hos långtidsarbetslösa talar emot ditt argument. Och det har inte bara med pengar att göra. Så fort du har tillräckligt på kontot för att betala räkningar och köpa käk så blir du, faktiskt, inte lycklig av cash.

Frivilligt arbetslösa finns det knappst någon statistik på, så det argumentet är inte så intressant. Dessutom är många långtidsarbetslösa folk med sämre fysisk och psykisk hälsa samt invandrare.

Ok, men nu återgår vi till det viktiga:
Berätta mer om hur ett glas gjort lunchen bättre. Om hur ni lett inombords när skype startas upp och ni är lite smålulliga.

Under själva skypemötena är det perfekt med Irish coffee i temuggen (utan grädde). Och man kan röka hela tiden

Jag har normalt sett frukostmöten, dvs. tidigt på morgonen kl 11.00 så då är jag nyvaken och har inte hunnit ordna något annat än kaffe.

Skulle tänka mig att väldigt många känner igen sig i den beskrivningen. Jag själv inkluderad.

Seriös fråga, vet ni om innerst inne att era jobb egentligen är meningslösa, att det ni gör saknar betydelse och att man kan ta skypemöten etc med en klackspark för att ingen kommer ta det ni säger på allvar?

Eller anser ni att ni presterar exakt lika bra och resultatet inte på något sätt blir lidande av att ni är packade när ni jobbar?

Kör ni även bil fulla om ni behöver sticka i väg på något ärende?

Eller har ni så enkla arbetsuppgifter att dom faktiskt går att utföra till full belåtenhet även om man är dyngrak. Kan det vara bidragande orsak till att ni super? Ni är understimulerade?

Hur ser ni på att ni missbrukar förtroendet ni fått av arbetsgivaren? Känns det inte sunkigt att se honom i ögonen under en videokonferens när ni sitter och röker på i kallsonger och inte gjort ett skit mer än spela tvspel under veckan?

Ser ni på er själva som privilegierade och lyckade eller misslyckade och tragiska som har den här typen av "arbete" och har så låga förväntningar och små möjligheter till inflytande att ni lika gärna kan sitta och supa på arbetstid?

En del av er i tråden ser ner lite på folk som tvingas vara nyktra och jobbar i blåställ, varför gör ni det?

Ser ni någon större skillnad, egentligen, på det ni gör och en lönebidragare som är anställd av parförvaltningen för att plocka skräp men som sätter sig i en solig glänta och plockar fram några 10,2or ur varseljackan? Vad är skillnaden i så fall?

Tycker inte era fruar att ni är ganska tragiska och tvivlande inför att ni har ett betydelsefullt arbete?

Var drar ni gränsen mellan alkoholism och "guldkant på tillvaron"?

Det gäller att hitta Ballmers peak.
Googla det!