Citat:
Ursprungligen postat av
Analfababeten
Har du nån själv? Vill inte va?
Känner dig Smeso och var du kommer ifrån vid det här laget. Nej tack låter väl artigt annars?
Du skulle bli besviken om jag hade ett bra svar, erkänn.
Här är en annars för dig att svara på tack;
Det står ju i tio Guds budord att "Du skall icke döda". Men ändå så var dödandet sanktionerat av Gud för Moses Aron och grabbarna\stammarna när dom skulle ta sig till det förlovade landet efter sin tid i Egypten.
Det rimmar ju ganska illa annars eller hur? En farsot kunde väl Gud själv då ha skickat framför dom som banade väg för dom om dom nu nödvändigtvis behövde röjas ur deras väg.
Har du nåt BRA svar på den frågan själv?
Redigerade in mer för dig att svara på i efterhand, klantigt men typiskt mig. Jag får försöka skriva ALLT jag vill ha sagt direkt istället, svårt. För mig.
Hare bra idag
P.S
(Hur känns det att behöva vara den i andra änden som ska TVUNGET behöva svara för, eller till och med behöva "stå till svars" för religionen?).
Skon på andra foten sas
Det var du som påstod att Bibeln var perfekt, inte jag. Varför ska jag då behöva förklara de logiska kullerbyttorna på något sätt? Att de är logiska kullerbyttor räcker gott för mig.
Men nu står det ju faktiskt i den gammalsvenska versionen av budorden "Du skall icke dräpa" och inte "Du skall icke döda".
Om man använder den översättningen med dagens betydelse för dräpa så var det ju helt okej det som israeliterna gjorde när de kom till Kanaans land. De begick inte dråp, utan de slog ihjäl med avsikt.
Sedan har vi ju det där med att det var Gud som bestämde reglerna, och om Gud då sedan säger till dig att göra något som bröt mot de reglerna så måste Han väl ha get tillstånd till att bryta mot reglerna, eller hur?
Det är ju det som är poängen med att hela tiden påpeka att det var Gud som ledde israeliterna i allt dödandet, det var inte israeliternas påhitt, utan sanktionerat dödande.
Men, du har helt rätt, Gud skulle lika gärna ha kunnat skicka dit en farsot eller helt enkelt förmå dem som bodde där att bara ge sig av. Småsaker för en allsmäktig Gud.
Men, så här är det, någon kom på en smart idé om att just hans folk skulle vara ett av en högre makt utvalt folk för att stärka folkets moral och för att få villiga krigare till en armé som kunde inta det "Förlovade landet".
Samma "lösning" på problemet med sjunkande moral hos ett kringflackande folk finns t.ex. dokumenterat hos aztekerna.
Det är ett intressant faktum att det finns likheter mellan aztekernas och judarnas tro:
Judarna var först ett nomadfolk i gamla testamentet. De blev sedan tillsagda att de var ett utvalt folk och att de av gud hade fått löfte om ett eget land ("det förlovade landet"), vilket Moses sett i en mycket omtalad brinnande buske. De fick sedan vandra omkring länge i öknen innan de kom till "det förlovade landet". Där bodde det då naturligtvis redan andra, vilket gjorde att de var tvungna att erövra "sitt" land med våld.
Samma tanke hos aztekerna, fast några tusen år senare:
Aztekerna hade sitt ursprung i norra Mexiko, och efter att ha blivit trängda av andra folk norrifrån blev aztekerna ett nomadfolk. Sedan de tvingats lämna sina bosättningar sade deras präster att de fått gudarnas löfte om ett nytt land där de kunde slå sig ner. En örn skulle uppenbara sig när de nått det förlovade landet och örnen skulle sitta på en kaktus med en orm i näbben. Aztekerna hade vandrat i flera år, ständigt i fejd med andra indianfolk, när de slutligen nådde högplatån i centrala Mexiko (150 mil från deras ursprungliga bosättningar). Några dagar senare nådde aztekerna sjön Texcoco mitt i Mexikodalen, och där fick de se tecknet: örnen med sin orm. De visste då att de var framme. Mitt ute i den grunda sjön låg en ö. Där fanns visserligen ett mindre samhälle, men det var snabbt erövrat. Aztekerna döpte sedan sin stad till Tenochtitlán.
Alltså, både judarna och aztekerna ansåg sig vara ett av någon gud utvalt folk, båda ansåg sig ha fått ett förlovat land från gud, båda fick vandra länge för att komma till det förlovade landet, båda fick sedan erövra "sitt" förlovade land med våld.
Vad för slutsatser kan man dra av det?
Ja, en slutsats som man kan dra av det är att människor i en desperat situation har lätt för att tro på en gyllene framtid. (Det är förresten just vad kristendomen handlar om - de fattiga som sliter hårt och lever på svältgränsen ska prisa Gud för att kunna se fram emot att få komma till himlen när deras världsliga lidande är över. På så vis kunde prästerna och härskarna leva gott utan att de fattiga gjorde revolt.)
En annan lika viktig slutsats är att ingen gud som har någon som helst makt skulle någonsin ge en gåva som måste vinnas med våld. (Vem skulle t.ex. ge en bil i present till en son, och sedan säga att han måste stjäla bilen först för att kunna få den?)