Citat:
Ursprungligen postat av
Maern23
Helhets bilden av LW är att hon lider av borderline störning. Tror att LW samt SD kompletterade varandra väldigt bra trots allt, 2 självupptagna psykfall.
Borderline och självupptagenhet är inte samma sak. Det första anses vara en klinisk sjukdomsdiagnos, der andra en "osympatisk", ofta socialt förvärvad läggning, som kan innefatta känslokyla. LW var dock inte direkt känslokall t ex gentemot sina barn. Hon var traumatiserad och stressad däremot och det gick delvis ut över dem.
Hon visste om och medgav att hon belastade en del vänner med behov av att prata och försöka lösa problem med deras lyssnande och stöd / rådgivande.
Hon lovade att ta itu med de råd hon fått som hon trodde på men lyckades inte. SD hann före.
Hon sökte själv hjälp, aktivt och träffade flera inom vården och kyrkan som hon pratade med, men det strulade en del pga scheman, personalbyten mm. som hon beklagade sig över.
Hon beskrev sig själv och framför allt det hon höll på med som "sjukt" och det gör inte ett borderline -fall på samma objektiva sätt.
LW var absolut inte en korkad människa men manipulerad, ja, av SD.
Exmaken UW har yttrat att det hela - den "hemliga" och destruktiva relationen med SD - är olikt henne,
att han tidigare kände henne som en människa med starkt rättspatos och som vågade vara rak mot omgivningen i detta syfte.
En sådan människa som UW beskrivit och som framkommit i rapporteringar, är inte helt plötsligt ett fall av borderline.
Hon kände sig uttryckligen mycket kränkt och förnedrad av SD och jag personligen tror att det höll henne kvar i relationen - hon ville ha sin "resning" mellan sig och SD för att kunna känna sig fri att gå vidare.
Detta kvarstannande gav SD kontroll och han utnyttjade det.