Är matematik bara till för personer med högt IQ?

Sådana där som von Neumann måste verkligen ha jobbat stenhårt redan i vaggan!

I kombination med att de flesta andra är extremt lata: Väldigt många skiter i att överhuvudtaget studera, får usla betyg på gymnasiet och funderar inte ens på högre utbildning.

Givet att de flesta andra beter sig så, så blir det så mycket lättare att framstå som geni, efter några decennier av idogt intellektuellt arbete.

Det är givetvis så att vissa är helt överlägsna andra på vissa saker. Jag var t.ex. en av Sveriges bästa högstadieelever på tyska och fick pris av tyske konsuln när jag var 16, trots att jag kanske la 10 minuter i veckan på att läsa glosor och grammatik och en halvtimme på att öva inför prov. Min morfar hade ett enastående bollsinne och var mycket framstående inom bollsporter, i synnerhet pingis. Andra personer är enormt bra på matte, musik, skådespeleri etc.

Du kan inte inbilla mig att du blev Sverige-bäst på tyska utan att någonsin ha lärt dig tyska. Vad är det för bullshit?

Nej, jag lärde mig givetvis tyska. Vad jag inte gjorde var att lägga mycket tid på det.

Det stämmer naturligtvis att medelmåttor kan komma långt med hårt arbete, men det är absurt att påstå att det inte finns människor som har överlägsna förmågor inom vissa områden.

Stephen Hawking ska ha lagt en timme i veckan på att plugga när han gick på grundnivån på universitetet och resten av tiden på att dricka öl, kasta pil och ragga på brudar...

Du kan träna upp dit IQ men med hur mycket varierar från individ till individ det finns en gräns.

Att försöka likställa det som menas med "högt IQ" (dvs i allmänt tal att vara "smart") med goda matematikkunskaper är en orättvis jämförelse, eftersom IQ-testerna - och -teorierna - egentligen är utformade med en grundidé om att man är "smart" om man är bra på matte.

Men rent objektivt så är det ju ett val.
Personer med makt att påverka framväxten at IQ-teorier och -tester gjorde det valet.
Det säger faktiskt inget alls om "smarthet."


Om någon annan hade gjort det valet så hade han kanske bedömt att andra saker var ett bättre mått på "smarthet."


Att däremot ha en personlig fallehet för tex matematik och logiska uppgifter, det är naturligtvis en fördel om man väljer att antingen arbeta med det, eller ha som hobby.
Men i övrigt betyder det absolut inget och säger heller inget om någon "smarthet."



Pygméerna i Kongos djungler brukar tex få mycket lågt på dessa "IQ-tester," men samdigt så säger dessa testerna ju ändå ingenting alls om deras "smarthet" och förmåga att navigera genom den "problemdjungel" som deras livsbetingelser placerat dem i.
Snarare tvärtom så kommer många av dessa att bete sig betydligt smartare och mer kreativt i sin livsmiljö än vad tex herrar universitetsfysiker någonsin hade kunnat göra.
Och det helt oavsett hur många Nobelpris de än hade haft innanför västen.


Dvs ett IQ-test mäter faktiskt bara de egenskaper och kunskaper som Vissa inom akademin Ansett - inte vetat, utan ansett - var viktigast för det Moderna västerländska Arbetslivet.

Det är således inte ett allmänt, allmänmänskligt, test.



Dessutom ... i en framtid, som inte är allt för avlägsen, kommer ju ändå ingen längre att ägna sig åt matematik. Det kommer att övertas total av AI.
Och ingen vill väl idag påstå att de är "smartare än en minräknare," eller hur.
Eller att påstå att de minsann är så sjukt smarta eftersom de memorerat hela ordboken.

Nej, varje tid och varje system har sina egna förebilder och premierade färdigheter.
De är inte nödvändigtvis allmängiltiga för alla och alltid.

Bland de flesta som arbetat hårt för att blivit bra på någonting, finns en vilja att underdriva den tid och kraft man lagt ned. För vem vill framstå som en tråkig plugghäst?

Varför ska vi inte tro att du är en sådan "medelmåtta", som arbetat hårt?

För den delen, varför skulle vi tro det? Vi känner alla barn som utan större ansträngning och med ringa eller ingen övning kan slå frivolter! Varför skulle det inte kunna finnas en medfödd komponent i vår förmåga till olika aktiviteter?

Tycker man att matte är roligt och intressant och värt lite extra tid alldeles frivilligt (dvs inte pga kurser och skola) så underlättar det förstås för att också bli bra på det. Och vice versa -- det man är bra på blir ju också lättare roligt. Dvs en självförstärkande feed back loop. Plötsligt är man riktigt bra på det.

Dvs precis som med allt annat.

Är datorer bara till för folk som förstår halvledarfysik?

Jag skiter väl i om en anonym person på nätet tror på mig eller ej.