Jag misstänker att matematik är något som i högre grad underlättas av högt IQ än många andra aktiviteter vi kan ägna oss åt. Sedan vet jag inte om man även annars kan ha en speciell fallenhet för det (utöver motivation, som ändå brukar vara det avgörande om man blir bra på något eller inte, även om man teoretiskt skulle kunna bli det).
Nu tänker jag dock i första hand på att man har tagit sig upp på högskolenivå och om man kan använda matematiken någorlunda kreativt. TS bör beakta att IQ 95 är alltså nära genomsnittet och en väldigt stor andel av alla människor befinner sig nära genomsnittet, så TS borde utifrån intelligensperspektivet ändå ha ungefär lika lätt eller svårt att lära sig gymnasiematematik som väldigt många andra svenskar. Jag vågar inte svära på det, men jag gissar att TS förmodligen klarar av det om denne bara pluggar tillräckligt, frågar när något är oklart o.s.v., d.v.s. det går, men kräver arbete. Ja, det kräver även ett visst arbete av exceptionellt högbegåvade personer också, för det är inte så att vi födds med matematiska kunskaper, utan måste lära oss dem och sedan nöta in dem.
Citat:
Ursprungligen postat av
Josef.K.33
På gymnasiet kräver matte och fysik mycket mer investerad tid än alla andra kurser. Folk förväxlar detta med att det skulle vara svårt.
Gymnasiematte / inledande universitetsmatte kan du absolut lära dig bara på att nöta, är du skitdålig på det så har du pluggat för lite. Det finns säkert någon nivå jag inte har sett som blir för abstrakt för normala personer men gymnasiematte och inledande ingenjörskurser är det bara att nöta sig igenom.
Det är helt rätt att det kräver lite mer investerad tid. I förbigående kräver även många andra mer naturvetenskapliga ämnen på högskolenivå högre investering av tid. Som jämförelse har jag läst samhällsvetenskapliga utbildningar på svensk högskolenivå och det krävde i stort sett ingen tidsinvestering alls för att jag skulle prestera bäst av alla studenter. Men så är den svenska samhällsvetenskapen totalt mentalt efterbliven och nästan kliniskt rensad från all vetenskaplig forskning.
Sedan är de flesta nya studenter vid högskolan oförberedda att läsa matematik på högskolenivå. Nu talar jag alltså om rena matematiska utbildningar, inte utbildningar som innehåller matematik. De har för svaga förkunskaper och dessutom är (var?) gymnasiematematiken inriktad på fel saker (lära sig miniräknare, lära sig formler utantill o.s.v., istället för att lära sig vad det faktiskt är man sysslar med). Det var åtminstone så för mig när jag började läsa matematik vid universitetet för länge, länge sedan, samt sedan dess har problemen med nya studenter som inte alls behärskar matematiken (nu tänker jag i första hand på t.ex. ingenjörsutbildningarna) successivt förvärrats och man har allt mer börjat införa förberedande kurser, förlängt dessa förberedande kurser o.s.v.
Jag vet inte vid vilken nivå matematiken börjar kräva en begåvning som ligger över genomsnittet, men jag misstänker att få studieområden i samma grad kräver hög intelligens som t.ex. avancerad fysik. Det finns andra högskoleutbildningar som kräver större tidsinvesteringar, t.ex. juridik, men jag skulle försiktigt hävda att de definitivt inte i samma mån kräver hög intelligens.
Och notera att bedömningen av vilken mininivå av intelligens som krävs för olika nivåer av matematik skulle rimligtvis behöva bygga på några slags empiriska undersökningar, för vi är själva sällan bra på att bedöma vad som är lätt eller svårt för andra. Här på Flashback nämner jag väl ofta den delen av Dunning-Kruger-effekten som påvisar att inkompetenta människor brukar övervärdera sin förmåga jämfört med andra. Men samma empiriska studier visar även att kompetenta, högpresterande individer tenderar istället att undervärdera sin förmåga i förhållande till andra. Har man själv en begåvning en bit över genomsnittet och pluggar matematik, så lär man veta att man klarar ofta matematiken om man bara pluggar "tillräckligt". Men det innebär trots allt att man samtidigt är tillräckligt intelligent för att faktiskt kunna förstå matematiken, även om det kräver arbete. Det är lätt att dra den felaktiga slutsatsen att även alla andra kan greppa den med samma mängd arbete (eller överhuvudtaget), d.v.s. att även andra skulle uppfatta det som lika lätt (och att det endast kräver uppoffrandet av lite tid), trots att det inte alls stämmer.
