Citat:
Ursprungligen postat av
Philomena
Nu har ju absolut ingen professionell kunskap alls så detta är bara anektdotiskt, men iaf en av de fd väninnor jag hade som led av bipolaritet blev under maniska perioder mer risktagande gentemot män. Milt sagt. Och då handlade det även om multipla relationer på gång samtidigt. Och en kaosartad livssituation påfallande lik LWs med åtminstone en av männen med klara sociopatdrag tyvärr. Där ledde det till att hon under några år förlorade vårdnaden om barnen, jobbiga rättstvister, samt ett antal märkliga förlovningar och (sken?)äktenskap med olika män på mycket kort tid. Så ifall vittnesmålen tyder rätt att LW var bipolär så känns både röran i hemmet och rörigt med karlar inte oväntat tyvärr ifall hon inte hade aktivt stöd och rätt medicinering. Vi väninnor vid sidan av upplevde att sjukdomens grymhet var att den sjuka hade självinsikt när hon var låg och kunde då söka hjälp samt medicinera. Då hon var manisk trodde hon sig vara frisk och ej i behov av medicin, då var hon oövervinnerlig och kunde lätt fixa alla mörka moln i vardagen även om det innebar i andras ögon idiotpåhitt och stora risker (som innebar att t ex förlora barnen hon var rädd om egentligen). Vi har i tråden inga bevis för exakt vad LW led av men hon själv var inne på att alla tre var psykiskt sjuka och behövde hjälp, att hon hade tappat kontroll och tidigare rättspatos. Även nära anhöriga vittnar i FUP om detta och iaf en minns jag (brodern?) är inne på konkret bipolaritet.
Instämmer om föräldrarna. Förfärligt synd om barnen också men starkt av N*ah att vara på plats (förstod det som så).
Nu snurrar det helt runt i huvudet på mig,. Men jag läste en grannes (och väns) beskrivning av männen i L*enas liv och hur det det senaste (ett eller två?) åren blivit en stor förändring av L*enas mående.
Hon var mycket förändrad och verkade ha förlorat sitt vanliga jag. Inte alls den L*ena hon känt tidigare. Jag tyckte att väninnan sa att L*ena själv trodde att hon led av Borderline, men väninnan trodde att det handlade om "övergivenhetsproblematik" kopplat till barndomen och den destruktiva relationen till SD.
Jag kommer dessvärre inte ihåg var jag läste det.