Citat:
Ursprungligen postat av
Mirandamirage
Bara för att alla beter sig dåligt fråntar det ju aldrig någon av de enskilda ett eget ansvar. Jag vet att Lena visste om hur sjukt beteende de alla hade, inklusive att hon var förvånad över hur hon själv betedde sig när hon hotade, hämnades och ljög och svek. Det vittnar hennes egna brev, uttalanden och uppgifter om. Om du anser det rättrådigt var Lena själv av en annan åsikt. Hon kände sig därtill skamlig att hon agerade som hon gjorde med en gift man, speciellt när hon var pastorsutbildad. Det var ytterligare en sak hon sörjde över. Så ja, hon hade insikt och på ett plan anser jag att det ger dig ännu större ansvar, än den som saknar insikt. Så ser min värderingsskala ut.
Jag skulle säga att hon i teoretisk mening var mycket psykologiskt och beteendevetenskapligt begåvad och bevandrad. Men hon använde också sina kunskaper för att manipulera och mästra inte minst Hanna i sina brev med olika sjuka krav. Frågan handlar mycket om hur man hanterar den kunskap man har, på ett uppbyggligt eller destruktivt sätt? Hon valde den destruktiva vägen många gånger.
Den här gången diskuterade jag Lena, jag försöker inte förflytta fokus till de två andra, det har jag redan gjort i uttömmande omfattning. Klart jag förstår att S är fläng i bollen, men misstaget L gjorde var att börja efterlikna en person som saknar empati och manipulerar. Så fort en människa saknar empati backar man ut från sammanhanget.
Många gånger, precis som S, förnekade också L sin egen delaktighet i sveket mot H och vägrade ta ansvar för det. Hon ansåg emellanåt att eftersom han var värre, borde hon inte skuldbeläggas, så hennes insikt i saken var växlande och skiftande.
I min värld är det bara barn, och unga som är specifika offer. Även om jag har en svår barndom, kan inte jag skada andra, och se mig själv som offer med rätt att slippa ansvar när jag skadar andra. I en sådan värld blir alla offer, någon måste också erkänna potentialen att människan i enlighet med sin fria vilja också har skyldigheter att agera ansvarsfull.
Jerry visste att både Lena och Stefan manipulerade, det har jag läst i hans kontakt med Lena.
Ja, jag håller med dig i princip om allt. Du har mycket kloka och insiktsfulla tankar!
L*ena båda hade insikt och kunskap, det är sant. Mer än de flesta i liknande i situation.
Alla har inte samma ryggsäck, står inte lika stadigt på fötterna. Exakt vilka psykiska problem och svagheter L*ena hade vet jag inte. Något som sticker ut är att hon har enormt svårt med skilsmässor av olika slag. Och ett stort behov av uppmärksamhet och var kärlekstörstande. Och alla kanske inte är lika empatilösa som SD. Den kombon som de hade ihop var förmodligen dömd på förhand att sluta mycket illa.
Men som vi alla vet är det inte säkert att man kan hjälpa sig själv, även om man har både stor kunskap och insikt. Nu kanske man inte kan jämföra med rökning eller alkoholism rakt av, men för att åskådliggöra det. En rökare vet ju att det är livsfarligt, men kan ändå inte sluta.
Och kanske finns det här faktorer som gör att det går att likna vid ett beroende? Och det finns grader av psykisk hälsa, där det till sist inte kan räkans som hälsa, utan övergår till ohälsa.
Det finns ju även här grader av ohälsa som gör att du inte kan ta de beslut du kunde tagit om du mått bättre.
Ibland kan man inte lyfta sig i håret?
Det verkar var en gemensam nämnare för människor som hamnar i liknade destruktiva relationer.
Man säger, varför lämnar du inte?
Gör det bara.
Mönstret är likartat. Det blir en osund bindning.
Jag fråntar henne inte allt ansvar för vad dumt och ont hon har gjort, men jag förstår att hon ropar på hjälp samtidigt. Hon håller på att drunkna. Hon söker hjälp och kanske var hon på väg åt rätt håll?
Hon kan inte fråntas allt ansvar, det är helt riktigt. Och hon betedde sig dåligt åt, det erkänner hon själv. Jag säger inte emot dig där. Och manipulerande kan vi nog alla vara till mans. Kanske blir man det mer om man själv utsätts för den behandlingen?
