Citat:
Ursprungligen postat av
terrieterrie
En bra karaktärsbeskrivning skulle jag tro. Jag träffade honom bara några gånger men han kändes verkligen old school och är osäker på om han hade internetbank. Kanske att hans affärer och ekonomiska förehavanden ändå tvingade honom till det eller att Sussie påverkade honom att modernisera sig lite men annars var han inte mycket för moderniteter. Han älskade blues och bluegrass. Hans favoritartist var Robert Johnson. Han trivdes i ensamhet med sin musik så det krävdes en mycket speciell dam för att ta sig in i hans hjärta. Vilket Sussie var. Olik alla andra, skulle jag vilja säga. De båda var one of a kind och det var en otrolig lyckträff att de fann varandra.
Nu är det bara så fasansfullt att veta att om hon bara inte hade träffat honom på den där festen för många år sedan så hade hon fortfarande levt.
Jag är lite äldre än LB och har också Robert Johnson som husgud. Som en av många, förvisso. Men ändå. Vi är några (eller ganska många) som har fångats av hans inspelningar från 1936 och 1937 och som har gett sån näring åt senare rockmusik.
Jag bor ganska nära, några extra km söderut. Och det här fallet berör mig djupt. Han känns definitivt som en själsfrände, fast jag aldrig träffat honom. Men att se honom sitta där med sin retro dobrogitarr med den obligatoriska gubbkepsen (den som alla nu levande bluesfantaster i Sthlm bär, oavsett ålder) så är det som en kompis jag aldrig haft.
Och jag tror att SD äntligen hittade en snubbe med lugn. Jordnära. Kunde berätta och spela. Trygg i sig själv. Det betyder så mycket om man haft andra erfarenheter.
Härregud, varför dom?
Jag hoppas innerligen att detta klaras upp och att de skyldiga får sitt straff.