Det kommande ryska folkupproret

Under kommande decennier så kommer den ständiga oroshärden Kaukasus fortsatt vara aktuell - vem vet vad som händer när Kadyrov väl dör, t.ex? Han har vart, liksom hans far innan dess, en garant för hyfsad stabilitet i området, och lojalitet till Moskva.

Det kan komma att ändras om han går bort utan att lämna en arvinge som accepteras av befolkningen (eller som kan hålla befolkningen i schack med våld). Hela området Tjetjenien-Ingusjetien-Dagestan är, vad säger man, volatilt, med radikal islamism som pyr i bakgrunden, och kaukasiska klankulturer och annat som kan flippa ur när som helst. Moskva har redan idag skrämmande lite att säga till om hur de sköter sin egna business.

I bortre östern har man löst det hela med Kina än så länge (man har t.o.m. gett bort flera öar i gränsfloden Amur till Kina, och Kina kommer i framtiden ha gott om andra bekymmer, så jag ser det inte som aktuellt riktigt), Japan har ännu formellt en del territoriella anspråk på Kurilerna, men ingen lokalbefolkning att kanalisera (närmaste är väl den pyttelilla Ainuminoriteten, men de är inte bara få till antalet utan också gott utspädda idag och har historiskt sett inte behandlats särskilt väl av någon).

I centrala Ryssland (Sibirien, Ural, Volga) så finns det diverse lokala självständighetsrörelser, men de är mest skämtartade, och områdena de rör är både folkfattiga och helt omringade av majoritetsryskt territorium. I värsta fall (för Moskva) eller bästa fall (för de få lokala hjärnor som eftersträvar något sådant) så tvingas Moskva till lite mer eftergifter. Att de skulle ploppa upp som självständiga öar mitt i Ryssland ser jag som uteslutet. De blir f.ö. mer och mer förryskade ju längre tiden går.

Återstår då Europa "proper" och jag har svårt att se att t.ex. Krimsituationen kommer resultera i något annat än en slags kopia på Norra Cypern, dvs. västerländska sanktioner och annat fortsätter, och man måste gå via Ryssland (Turkiet i Norra Cyperns fall) för handla med dem eller resa dit. Den senare situationen har inte ändrats sedan 1970-talet, så situationen kring Krim kommer antagligen inte ändras under de närmaste 30-40 åren heller.

Karelen, nä, ingen riktig rörelse där heller, och Finland har föga intresse av det. Om Tysklands återförenande blev dyrt så skulle Karelens (den delen som tillhörde Finland) återförenade med Finland slå det med hästlängder. Det behöver de inte.*

Estland har anspråk på ett litet område väster om Pskov, av anledning av Tartusfreden, men ingen som bor där har något intresse av det och Moskva lär inte bry sig, det har de inte gjort hittills.

Kan tänka mig, möjligen, att situationen kring Kaliningrad oblast kan bli lite krånglig, typ. Men allt pekar ändå på att det förblir Rysslands "Gibraltar" eller så.

Vid ett tredje världskrig, eller något annat som kan orsaka en total samhällskollaps överallt, så kan situationen möjligen se annorlunda ut.

Faktum kvarstår dock - Ryssland är extremt ryskt från St. Petersburg till Petropavlovsk, från Archangelsk till Vladivostok (asiater från Kina, Japan och Korea semestrar i de ryska städerna i bortre östern och ser det som "Europa"...) och de områdena där emellan som inte är jätteryska är istället väldigt tomma, inte någon grogrund för hållbar "separatism".

* Däremot kan det bli lite friktion framöver, inget radikalt eller så, men mindre protester o dyl. Många minoriteter är oroade över framtiden för deras minoritetsspråk t.ex. Jag förstår dem till fullo, men cynikern i mig kommer ändå sucka litegrann när det (om det sker) kommer tas upp överallt här i krokarna. Minns hur de småskaliga protesterna i t.ex. Tatarstan togs upp av icke-ryska medier, och det handlade bara om att man ville göra undervisning på tatariska valfri, alltså, innan 2015 eller vad det var så hade t.ex. etniska, ryskspråkiga ryssar i Tatarstan tvingats att lära sig lokalspråket tatariska. När det ändrades blev det protester, lokala aktivister oroades och fick genast tala ut i diverse ryskkritisk media utomlands, men det var ju ändå en skitsak trots allt.

Jo, överensstämmer i det mesta med mitt intryck.

Med den brasklappen, att Ryssland sedan några år tillbaka verkar genomgå en demokratiseringsprocess, som troligen kommer att fördjupas ytterligare under kommande två decennierna. Och i stora och etniskt heterogena stater som Ryssland, brukar sådana demokratiseringsprocesser trigga självständighetsrörelser.

Men, vi får se vad som händer.

Ryssland har dock (med undantag för Tjetjenien) hanterat sina minoriteter och minoritetskonflikter avsevärt bättre än vad diktaturen Kina gjort.

Kolonialmakten Kinas beteende emot Tibet och Östturkestan ("Xinjiang") är rena skräckexempel på kolonialt förtryck. Miljontals människor ur Kinas minoriteter har spärrats in i koncentrationsläger. Kina betraktar minoriteternas kulturer som ett "ideologiskt virus" som ska utrotas. Påfallande likt Nazitysklands beteende mot judarna och andra minoriteter.

Du kunde alltså inte svara på frågan. Okej, noterat.

Du skrev att man lär ryssar om demokrati bara genom att diskutera med dem och utbyta åsikter. Ett fördomsfullt uttalande som får mig att tänka att du kunde lära dig mycket genom att prata med ryssar. Prova skall du se.

Eftersom jag är svensk och uppvuxen i Sverige så är det ytterst sällan jag googlar om det, ifall det inte handlar om någon väldigt specifik faktauppgift, typ namnet på skolnämndens ordförande i Filipstad.

Nej, det var inte ironi. Åsiktskorridoren är mycket bredare i Ryssland och de är mycket bättre på att argumentera från vitt skilda utgångspunkter och perspektiv. Den svenska konsensuskulturen är väldigt debattdödande och ligger som en kvävande filt över den svenska demokratin. Svensk politik liknar Henry Fords princip att du kan välja en bil med vilken färg du vill, bara du väljer en svart. Rösta på vilket parti du vill, bara du väljer ett med "rätt värdegrund".

Intressant. Beskriv gärna närmare vilka skilda utgångspunkter och perspektiv du stött på i Ryssland, under senaste tiden.

Gärna de mest uppseendeväckande och annorlunda saker du hört. Kan vara intressant att höra.


Kan hålla med om att Sverige haft ett inskränkt debattklimat (feminism är fanemej enda frågan som diskuteras, 24/7, om och om igen, i alla sammanhang. "Feministisk snöröjning" haha . Får folk inte nog?), åtminstone under 2010-talet, då jag varit här och inte bott utomlands. Men, förhoppningsvis så håller det på att bli öppnare och mer mångfacetterat nu.

(Jag tror att både senaste årens invandringsvåg, och EU, bidrar till att luckra upp det inskränkta svenska debattklimatet. Det kommer hit människor med andra åsikter, och debatten blir bredare.)

Det där låter ju som typisk Kremlinologi.
(slå upp det ordet om du vill)

Nästintill omöjligt att ta vd på allvar, visst finns det en "åsiktskorridor" i Sverige, eller fanns åtminstone tills alldeles nyligen, men det är annars 2 system på helt olika nivåer.

De enda partierna som är paria i Sverige är de rent odemokratiska, typ NMR och KPML(r), är det sånt som vd vill ska "inkluderas"?

Jo, instämmer helt i detta.

Kan säkert kännas uppfriskande att lyssna på rysk debatt, och få höra en del som man sällan hör i svensk och västerländsk debatt.

Men dagens ryska politiska system är nog knappast något att hylla eller ta efter. Långa fängelsestraff för, misshandel av och mord på politiskt oppositionella.

Det heter Kremlologi. Fanns det inte med i ditt ukrainsk-svenska lexikon?

Kremlinologi är direktöversättning från engelskans Kremlinology.

Kan du engelska?



https://en.m.wikipedia.org/wiki/Kremlinology

En direktöversättning blir: Kremlologi, pucko!