Har sällan mått sämre efter att ha läst en FUP och jag kan med enkelhet konstatera att måste ägna mig mer åt att engagera mig i psykisk ohälsa hädanefter. Det finns alltså människor likt Alexandra, som hör röster i sina huvuden, i detta fall ”ibland ljusa, ibland mörka, ibland kill eller tjejröster”, som talar om för henne att strypa sin son, dessa röster hade hon hört mer eller mindre hela dagen?!
Föreställer mig ett händelseförlopp där mamman får en psykos, Edwin (BO) inte vet hur denne skall reagera, kutar ut i trapphuset, där får Alexandra ett raseriutbrott som utmynnar i att hon måste mörda sonen, via strypning, annars kommer det bli ännu värre, allt enligt hennes redogörelser för vad och vilka röster hon hörde.
Jag är så fruktansvärt illa till mods. Fan också. Vila i frid E.