Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Enligt Alain de Benoist, som förra året gav ut en bok med titeln Contre le libéralisme, står liberalismen och dess representativa demokrati per definition i motsatsförhållande till klassisk deltagardemokrati. Den sunda, uppskattade demokratin är därför det som kallas "illiberal demokrati", även om det kan behövas mer specificering än så.

Hur är liberalismen inkompatibel med deltagardemokrati, när den gifter sig så perfekt med representativ demokrati?

Alain de Benoist: Ur en liberal synvinkel är den representativa demokratins fördel att den parlamentariska suveräniteten ersätter folksuveräniteten: som Rousseau så väl kunde se är folket i detta system bara suveränt på valdagen; nästa dag är det representanterna som det valde som har den beslutande makten. Problemet idag är att den representativa demokratin inte representerar någonting. Därav den allmänna misstron mot ett oligarkiskt system som är helt avskuret från folkliga aspirationer.

Men man ska inte låta sig luras: faktum är att liberalismen, så långt den förespråkar politikens underkastelse under opersonliga marknadskrafter, är fientlig mot all form av suveränitet. Mer exakt, den enda suveränitet som den erkänner är den hos individen. Nationerna och folken existerar inte som sådana. Som den mycket liberale Bertrand Lemennicier skriver, nationen är bara ett "koncept utan motsvarighet i verkligheten". All kollektiv identitet är därför inbillning. Den metodologiska individualismen, fientlig mot all form av holism, blir då det enda sättet att analysera samhället varför Margaret Thatcher utan att skratta sade att det "inte existerar".

Så långt som deltagardemokratin gör det möjligt att återföra makten till folket, liknande de antika människornas frihet som, i motsats till de modernas, bestod av att ge medborgarna möjlighet att delta aktivt i det offentliga livet (och ej att förglömma att ta tillflykt till det privata), kan den inte möta annat än motstånd från liberalerna.

https://www.breizh-info.com/2019/02/...t-souverainete

Den illiberala demokratin, som aldrig är något annat än demokrati kort sagt, är ordnad kring medborgarskapet som begrepp och erkänner fullt ut principen om folksuveränitet. Folkviljan, som också är den konstitutionella makten, måste respekteras. Den liberala demokratin, parlamentarisk och representativ, är ordnad kring individen som begrepp. Den erkänner ingen suveränitet över individens suveränitet, vilket är anledningen till att den huvuduppgift som den tillskriver staten är att säkerställa "mänskliga rättigheter" som den anser vara heliga.

https://www.revue-elements.com/alain...r-a-leur-tour/

Några disparata tankar om ditt utmärkta inlägg.

Den första är ju att de liberala demokraterna naturligtvis har fel. Folken finns och nationalismen finns även om de liberala demokraterna hatar begreppet. Man behöver bara som Prof. Mearsheimer se på en världskarta för att konstatera att folken alltid och hela tiden strävar efter att bilda nationalstater. Får de rösta så röstar de på att få styra sig själva. Vi behöver bara gå till Unionen Sverige/Norge. När de fick chansen så ville norrmännen styra sig själva. När finländarna fick chansen så ville de styra sig själva. Nu kämpar katalanerna för att få styra sig själva. Exemplen är otaliga. Men det verkar som om folken ger upp när det blir för uppblandat som den franska provinsen Québec i Kanada. De blir atomära.

Den andra tanken är att den atomiserade individen alltid är prisgiven när den utsätts av exploatering av organiserade etniska intressen. Det är därför som etnisk identitetspolitik fungerar så bra. Den judiske skribenten Ron Unz konstaterade att det vita Amerika är som en oorganiserad arme som är prisgiven när den stöter på välorganiserade etniska intressen. De välorganiserade etniska intressena är som de makedonska falangerna som stöter på stora skaror av individuella barbarer. Väl tränade och sammanhållna plöjde de bara rakt igenom ofta mångdubbelt större men icke sammanhållna arméer.

Liberal demokrati är naturligtvis den bästa styrelseformen för storkapitalet. Mellan valen härskar lobbyister och välorganiserade särintressen och befolkningens minne är tyvärr kort. Särskilt om man kontrollerar media och kan skriva över eller omtolka historien och själva språket med ordmagi.

Emanuel Karlsten försöker definiera rasism:

https://www.gp.se/kultur/kultur/eman...stiska-1.20648

=> det är alltså rasistiskt att generalisera och förstå orsakssamband. Karlsten är således ovetenskaplig på ideologisk grund.

Om man nu ska koppla samman det med dagens diskussion i tråden så är det naturligtvis illiberalt att notera egenskaper på gruppnivå. Dessa finns inte eftersom alla är individer.

Sen är ju det politiskt korrekta att se men inte notera.

EDIT: Man kan ju lite spetsfundigt konstatera att man inte kan dra alla rasister, maoister, stalinister eller nazister över en kam. De är alla individer och man kan inte generalisera utifrån deras ideologi.

Men även detta har drag av kejsarens nya kläder. När väl folk inser att det pågår en maktkamp faller hela bygget. Brexit i UK och "Drain the swamp" i USA är uttryck för att folk insett att det pågår en maktkamp och att de vill ta tillbaka makt från de som nyttjat systemet väl.
I Sverige har många varit naiva och trott att folket bestämmer via våra folkvalda representanter.
Våra ombudsmän har fått ett stort förtroende som de inte kunnat axla.

Men också här ser vi hur allt fler inser hur maktanspråken från särintressen har skevat iväg över tid.
Vissa har på grund av att de nyttjat och utnyttjat de medel som finns skaffat sig oförtjänt stor makt.

Att dessa grupper och personer lyckats beror bara på att de insett att makt är inget man får utan tar.
Desto enklare att ta om majoriteten tror att de har makt.
Det är naivt att tro att andra inte eftersträvar makt bara för att man själv inte har dessa anspråk.

Ett sätt att skapa sig en effektivare maktutövning är den klassiska härska genom att söndra.
Likväl i Québec som i Sverige fungerar det. En tid. Men kommer det någon likt i sagan om kejsarens nya kläder och påtalar det uppenbara kan motreaktionen bli kraftig. Från båda håll.

Och det är vad vi ser idag. Just idag.

Ingrid Lomfors skriver i DN

Ingrid Lomfors: Därför är Förintelsen fortfarande ett minfält
...
I dag, 75 år sedan förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades, samlas människor över hela världen för att minnas och hedra Förintelsens offer. Förutom hågkomst finns det också en förhoppning om att varje ny generation efter Förintelsen vill verka för demokrati, tolerans och alla människors lika värde.
Men ju längre bort vi kommer från Förintelsens historia, desto mer ökar risken för att det kollektiva minnet försvagas eller används som ett politiskt verktyg.
...
Den nationalistiska utvecklingen i Polen är ett exempel på hur demokratiska institutioners ställning kan försvagas. I genomförandet av den politiken kan historieskrivningen bli ett verktyg.
...
Där nationalismen växer och demokratin sviktar kan vi i dag se hur också minnet av Förintelsen blir alltmer politiserat. I ett sådant klimat blir det allt svårare att påvisa hur lokalsamhället samverkade med nazisterna för att utplåna det judiska folket.
...
Den amerikanske historikern Timothy Snyder menar att misstaget många gjorde på 1930-talet och även gör i dag är att de tror att de offentliga institutionerna är orubbliga – som om de ska skydda medborgarna om demokratin sviktar. Men det är tvärtom, säger Snyder, det är människorna som måste försvara institutionerna.

Det är en tanke värd att begrunda, särskilt i dag, på Förintelsens minnesdag.

https://www.dn.se/kultur-noje/ingrid...e-ett-minfalt/

Det vi ser Ingrid Lomfors försöka slå fast är att om man inte bekänner sig till den globala liberala världsordningen är man nazist. Eller på väg att bli det.

Det är helt sjukt och väldigt kontraproduktivt för det politiska samtalet att lägga in förintelsen i vågskålen för en politisk ideologi. Men desperata människor gör desperata saker.

Lomfors har själv trampat in i det politiska minfält som utnyttjandet av förintelsen har skapat.

De är på väg att avslöjas och då höjer de insatsen i ett sista försök att behålla sin makt genom att hänvisa till "Den globala liberala världsordningen".
Vi är inte nazister. Vi är inte antisemiter men vi är inte politiskt naiva. Vi ser att makt eftersträvas på vår bekostnad.
Och i en liberal demokrati skall vi få ha vår åsikt annars har vi ingen liberal demokrati.

Karlsten kräver också förståelse och välvillig tolkning.

Men du bör åtminstone förstå vad det är din motståndare försöker säga...

Men bara för ljusets krigare.

...när de kallar dina argument för rasistiska.

Årets svensk uppmanas att tolka och förstå varför det är rätt och riktigt att kalla honom för rasist när han gör satir med en svart man som kom till Sverige för blondinerna men stannar för mångkulturen.
Fast den som egentligen borde tänka till är den som inte förstår att vi andra ser är inte en svart man utan en känd musiker vid namn ASAP Rocky, och att den satiriska udden är riktad mot omvärldens föråldrade fördomar om Sverige.

Även Hynek Pallas ger sig, i anledning av Ganman-gate, in i debatten om vad rasism egentligen är.


Som så alltid utstuderat luddigt och medvetet vilseledande från Hynek. Man får närmast intrycket att det vore "rasistiskt" att tala om rasism i termer av rasideologi, något som i min bok utgör den enda formen av rasism.

Å ena sidan utgör en traditionell rasbiologisk tolkning och definition av rasism en "makt- och historielös" rasbiologi men å andra sidan utgör tydligen den "omvända rasismen", baserad på exakt samma grunder, 7ett i hans ögon fasansfullt kraftfullt verktyg för meningsmotståndare att använda.

Det känns nästan som en hel konferens bestående av ett stort antal "Oytos" skulle behöva dissekera smörjan ordentligt för att bringa någon klarhet över galenskaperna. Min enkla tolkning är att Hynek Pallas vill ha absolut och ensamt tolkningsföreträde kring vem som är rasist samt att alla som motsäger Hynek Pallas i frågan är rasister.

Apropå Ganman-gate kan med fördel Hakelius inlägg på Kvartal avnjutas i sin helhet. Snacka om kontraster i bedömningen!




https://www.expressen.se/kultur/hyne...reppet-rasism/

https://www.fokus.se/2020/01/korrido...-bara-asikter/

Han syftar på den etablerade akademiska definitionen av rasism, nämligen att det är fördomar plus institutionell makt.

Att rasism någonsin skulle ha varit liktydigt med rasbiologi eller att rangordna raser är ett missförstånd som vi behöver bli av med. Jag vet inte vem som hittade på det, men det har aldrig varit vad rasism syftar på.

Problemet med rasism i sin normala definition (fördomar plus makt) är att det slår knut på sig självt. Det bygger på att man accepterar en viss föreställning om vem som är i maktposition och vem som är offer i en given situation. Men att ha privilegiet att definiera detta är i sig att ha makt; den maktlöse har ingen talan i såna frågor. Att framgångsrikt lyckas rasistförklara någon, att få någon utfryst och bortgjord med en rasiststämpling, är i sig ett bevis på att man har institutionell makt och att den man attackerar inte har det.

Det är inte ett seriöst begrepp, annat än just som effektivt vapen i politiska strider med borgare. Iallafall så länge borgare inbillar sig att ordet har en annan, "riktig" betydelse, trots att någon sådan aldrig har existerat.

Du ironiserar här antar jag. Rasism hade en gång i världen koppling till biologiska föreställningar. Lombroso var en pionjär för den vetenskapen redan på 1880 talet. Det var/är den riktiga betydelsen.

Sen har ordmagin kommit med i spelet. Men jag antar att det är vad du ironiserar om.

Politiska mord

Den judiske redaktören och skribenten Ron Unz har av en outgrundlig anledning valt att just idag publicera en monumentalt lång essay om politiska mord. Han inleder den med att konstatera att USA nu officiellt sällat sig till skaran av skurkstater som använder sig av politiska mord mot andra länders officiella ledning trots att krig inte är förklarat. Något som inte tillämpats sedan Westfaliska freden.

Men av intresse för frågan om mediakriget så är följande korta utdrag en lämplig aptitretare.



https://www.unz.com/runz/american-pr...ssassinations/

Spännande som en Forsythe thriller. Det är omöjligt att bedöma sanningshalten, men indicier staplas onekligen på hög av Unz.

Det är ett viktigt påpekande du gör. Det inte finns tillräckligt med svenskar för att sköta mångkulturprojektet och det välfärdsindustriella komplexet. Vi kan inte ens förvänta oss att de integrerade och bidragande invandrarna ska hjälpa oss. Ironiskt nog är det just invandrare som påpekat just detta såsom Hanif Bali, Paula Neuding och Tino Sanandaji. Man kan inte ställa det kravet på integrerade invandrare att de ska hjälpa nya invandrare in i det svenska. Det är orimligt.

Alltså faller allt på svenskar. Men som du säger, så är dessa i mängd för få givet den mängd invandring vi har och har haft. På detta finns det bland många invandrare ett stort anti mot det svenska och svenskar som grupp. Vi talar om ett utanförskap i dubbel bemärkelse, det vill säga för få svenskar och att man ändå inte gillar svenskar.

Jag ironiserar inte, men jag syftar på själva etiketten rasism. Den har aldrig varit specifikt knuten till rasforskning, även om sådant också har beskjutits med den, ofta retroaktivt.

Ordet började dyka upp under andra halvan av 1800-talet och var redan från början ett trubbigt skällsord. Det har aldrig varit knutet till något specifikt vetenskapligt påstående. Den senare formuleringen "fördomar plus makt" fångar bra in hur ordet redan från början har använts. Det finns inget för högern att "ta tillbaka" här, lika lite som det finns något att "ta tillbaka" i feminismen eller i Priderörelsen, vilket är två snarlika villfarelser.