Snarare ca 1,7°C från H₂O. Som en ganska grov uppskattning. Se nedan.
Bakgrund om klimatkänslighet
Det är ganska stor skillnad mellan transient klimatkänslighet och jämviktskänslighet. Det blir ju ofta vilseledande när man jämför uppmätt transient känslighet och jämför med beräknad jämviktskänslighet. Jag gissar att det tar något eller några årtionden innan följden av nuvarande strålobalans, om atmosfärens sammansättning förblev oförändrad ett tag framåt, skulle slå igenom i den globala medeltemperaturen.
Jag ska försöka att inte blanda ihop dom två.
Ofta ser man endast på CO₂. Det kan ju också bli vilseledande, dels därför att halten av andra växthusgaser, t.ex. metan, också ökar och dels därför att H₂O-halten i hög grad följer temperaturen, men på ett sätt som inte är linjärt och enkelt.
De definitioner som jag sett på
"radiative forcing" är IMO inte alltid helt entydiga. Jag accepterar den här definitionen.
Radiative forcing or climate forcing is the difference between insolation (sunlight) absorbed by the Earth and energy radiated back to space.
Den definitionen är bra ur energisynpunkt, eftersom "överskottet" motsvarar energi som gör Jorden varmare. Tills dess att nettoutstrålningen till rymden ökat och blivit lika stor som instrålningen.
Formeln som man brukar se är denna:
Δ
T𝘴 = λΔF
Där
Δ
T𝘴 = Förändring av globala medeltemperaturen när jämvikt uppnåtts. °C eller °K.
λ = "Klimatkänslighetskonstanten". K/(W/m²).
ΔF = Förändringen i strålningsbalansen. W/m².
När CO₂-halten ökat från förindustriell nivå till 405 ppm (fram till 2016) och allt annat är konstant (vilket är en hypotetisk förändring som inte inträffar i praktiken eftersom det inte fungerar så) så är effekten ca 1,985 W/m². Detta skulle motsvara en jämviktstemperaturökning med ca 0,3°C. Den faktiska transienta temperaturökningen var ca 0,8°C, motsvarande ca 3 W/m². Flera effekter, som metan bidrog, men också vatten.
Om relativa fuktigheten är konstant när temperaturen ökar (och det är den, ungefär) så ökar absoluta fuktigheten med runt 8-9% per grad i intervallet 10-20°C. Jordens medeltemperatur är ca 15°C. Det är främst denna feedbackeffekt, som en följd av den ökade temperatur som den ökade CO₂-halten orsakar som gör att jämviktsklimatkänligheten totalt blir runt 3-4°C i stället för knappt 1,5°C, som den skulle bli om det bara var från CO₂.
Så, av en jämviktsklimatkänslighet på, säg, 3,5°C, kommer ca 1,5°C från CO₂ och ca 2°C från H₂O.
Det motsvarar en "stålningsökning" (radiative forcing) som en följd av förstärkt växthuseffekt p.g.a. CO₂ med ca 2,7 W/m². Den då ökande vattenhalten bidrar med ytterligare 3,7 W/m². Totalt ca 6,5 W/m².
Din fråga
Som jag tolkar din fråga skulle jag, utgående från ovanstående, resonera ungefär så här.
Jag klarar inte av att isolera bort moln, så jag uppskattar utgående från den totala påverkan av H₂O, inklusive moln. Molnpåverkan är ganska komplex av flera orsaker. Molnens höjd påverkar. Molnen hindrar instrålning från solen. Molnen har en kraftig växthuseffekt genom att dom skickar tillbaka mycket av den värmestrålning som Jorden avger.
Antag att klimatkänsligheten är 3°C. CO₂-halten ökar från 280 ppm (förindustriell) till 560 ppm (om knappt 50 år med en ökning av 3 ppm per år). Då kan vi uppmäta den transienta ökningen till, säg, ca 2,4°. Därav är då 1°C direkt från CO₂ och ca 1,4 från H₂O.
Jämviktsökningen (som inträffar senare) är 3°C. Därav är ca 1,3°C direkt från CO₂ och ca 1,7°C från H₂O.
Jag tror att 3°C är ett för lågt värde på jämviktskänsligheten. Beräkningar och empiriska data som är tillgängliga nu tyder på att den snarare ligger i intervallet 3,5-4,5°C.
Om vi utgår från 3,5°C så är ca 1,55°C direkt från CO₂ och ca 1,95°C från H₂O.
Om vi utgår från 4,0°C så är ca 1,75°C direkt från CO₂ och ca 2,25°C från H₂O.
För varje år som går får vi mer empiriska data och kan då efter hand bestämma klimatkänsligheten med större noggrannhet.
Jag hoppas:
– Att jag svarade på din fråga.
– Att jag gjort rimligt korrekta antaganden och beräkningar.
– Att jag får veta om något antagande eller någon beräkning är felaktig.
Kan vi utgå från att klimatkänsligheten är 3,0°C eller högre?
Jag tycker att tillgängliga beräkningsgrunder tillsammans med empiriska observationer räcker för att vi ska kunna sätta den nedre gränsen för jämviktsklimatkänsligheten till 3,0°C. Vad är en rimlig övre gräns, utgående från vad som är tillgängligt? 5°C? Högre?
3,0-3,5°C får väl anses som det som räknas som "mest sannolikt"?
–