Arbetslös och medelålders - hopplöst?

Du har rätt det är svårt byta karriär efter en viss ålder, man blir oftast placerad i ett fack efter sitt första jobb.

Det man kan göra som funkar är att försöka glida ur sitt jobb mot ett annat då man redan har ett, finns alltid möjigheter på stora arbetsplatser och plötsligt sitter du där med nya uppgifter.

Vad gäller statliga anställningar måste dom enligt lag lägga ut platsannonsen på AF.

De stämmer, finns hur mycket jobb som helst, problemet är att företagen inte hittar rätt kompetens som efterfrågas, vi får lägga ner projekt internt då vi inte får tag på folk att anställa och vi är inte ensamma.

Men vi har aldrig haft så bra arbetsmarknad som sista åren, som arbetstagare är det bara ställa krav idag, det är helt klart deras marknad.

Har mailat några företag men ska följa upp efter helgerna.

Märkligt det där. Vissa har tydligen alltid svårt att få tag i folk. Där jag jobbar nu säger man att man "har svårt att få tag i personal". Själv var jag arbetslös till helt nyligen och alla jag snackade med, rekryterar och folk ute på företag som häll i rekryteringen, sa att det fanns enormt med folk ledigt. Typiskt fick man in närmare 100 svar på annonser, varaav många mer än väl kvalificerade. Företag drar sig för att sätta ut annosner eftersom man inte klarar att hantera söknadsmängden och sortera ut vilka kandidater man skall ha in på interjuv. Har man bara några bra är det enkelt, men hur väljer du ut 5-10 pers när du har 30-40 väl kvalificerade att välja på.

Likadant inom IT-svängen. Folk skulla ha tag i java-utvecklare inne i Olso. Ena bolaget går i tidningen och säger att "vi vill anställa 40 pers till, men får inte tag i någon". Några kvarter bort håller en annan firma till, som också säker java-utvecklare. Där var det tvärtom; "Hjälp, vi drunknar i ansöknignar, vi har fått in flera 100, väldigt många som vi skulle vilja ta in, men vi kan inte ta alla".

Så, det där med brist på folk verkar vara mer relaterat till hur man resonerar inne på respektive företag. En person som är oduglig på ett ställe ses som jättebra (till samma typ av jobb) tvärs över gatan hos konkurenten.

Eller inom något med fastigheter, förvaltare behövs alltid och med akademisk examen i ekonomi kanske fastighetsekonom skulle vara något?

Det är väl ingen som skuldbelägger dig men att förvänta sig att få ett jobb med din smala kompetens är nog inte det allra lättaste. Ditt yrke är ju ett av de yrkena som nu snabbt ersätts av automatiserade lösningar.

Du måste nog bredda din kompetens litet.

Som jag nämnt i detta forum så pratade jag med en konsult om detta för en tid sedan. (Några månader). Han berättade att dom skulle utan problem kunna anställa 50-60 personer ifall dom hittade några. Och det gjorde dom alltså inte. Konsultfirman måste tacka nej till mängder av uppdrag.

Då är det inte vem som helst som de går med på att anställa. Och det är där skon klämmer. Det är som det brukar skriva dålig match mellan arbetslösa och efterfrågan.

Matchningen går att förbättra. Men där hindrar vänsterns arbetsmarknadslagar och fackens lagliga makt att skapa arbetslöshet.
Hade de inte funnits hade folk varit i arbete och fler hade jobbat upp kompetens som möter den efterfråga som nu inte kan mötas.

Knivskarp observation. Det är snarare rekryterarna som behöver vidareutbilda sig än arbetssökande. De behöver lära sig känna igen potential och generella kompetenser istället för att stirra sig blinda på checklistor och psykometriska tester.

Allt tjat om att IT-branschen inte hittar folk handlar ju om att de vill få hit billiga indier istället för dyra svenskar. Om man kan gnälla om att det saknas kompetens är det ju inte svårt att få loss arbetstillstånd för indier. T.ex. i Göteborg dräller det plötsligt av indiska familjer överallt.

Om du bemödade dig med att läsa tråsstarten, skulle du förstå att det är precis vad TS försöker med.

Hans problem är att AF inte hjälper till med den nödvändiga utbildningen, för att få TS tillbaka till oss produktiva i samhället.

För såpass mycket socialist är jag, att jag tycker att det är AF's skyldighet här, om alla förutsättningar i övrigt finns.

Det där är förlegat. Eftergymnasiala studier får man se till att ordna själv.

Håller inte med. Detta handlar inte universitetsstudier, utan specifika yrkesinriktade utbildningar.

Men till visst del kan jag hålla med dig. För att öka motivationen borde branschen som helhet sponsra utbildningarna, vilket förhoppningsvis också gör att det är relevanta utbildningar som ges. På samma sätt kan den som går utbildningen få betala del av det, kanske finansierat med förmånliga lån, för att där också öka motivationen.

På något sätt är det i alla fall meningen att få ut folk att bli produktiva igen. Pragmatism gäller.

På åttiotalet fanns ju AMU men det fanns en bred samsyn i riksdagen när man lade ned dessa. Nu finns väl YH-kurser man ska gå. I övrigt är det väl meningen att man får finansiera det själv.

Jag tog CSN när jag utbildade och fortbildade mig på universitet. Jag var 50 år nät jag läste senast. skulderna är sedan länge, återbetaöade-