Arbetslös och medelålders - hopplöst?

Vill du skaffa dig ett jobb med timanställning och få ut kanske 18 000 brutto så kan jag säga att det ska vara relativt enkelt om du är duktig eller vettig på att prata i en arbetsintervju. Vill du ha det?

Medelålders är ju ett ganska brett spann. Jag som själv är 46 tycker inte att det är nåt större problem men om man är 55+ kan jag tänka mig att många företag drar sig för att anställla en.
Många företag har en helt otroligt korkar rekryteringsmodell, ex.vis Bauhaus. Går man dit så består halva arbetstyrkan av unga snygga tjejer som inte har nån koll alls på vad de säljer och resten av unga killar som inte heller har nån koll. Man bara baxnar när man frågar dom nåt och ser hur deras Snapchat-hjärnor fåt Tilt. Varför inte anställa några f.d byggare som faktiskt vet nåt om det man säljer?
Nu är det iofs inte ett dugg bättre på Biltema där jag jobbar förvisso. Inte lika snygga tjejer bara vilket är dåligt.

För vissa är det faktiskt i stort sett omöjligt att få jobb. Har man bra kontakter samt en personlighet med lite framåtanda och driv så är det säkert mycket lättare. För min del vet jag att det till stor del är min personlighet som är ett hinder, jag är introvert och försiktig, samt ett cv som mest innehöll sporadiska praktikplatser och kurser via arbetsförmedlingen. Då är det bättre att skippa Cv helt i ansökan

Har inte hittat någon liknande färsk tråd så jag vågar mig på att starta en ny.

Det finns många trådar om att hitta jobb, men situationen för oss som är medelålders och inte lyckas hitta någon inkomstkälla är speciell. Själv har jag, efter många år utomlands, inte lyckats få fotfäste på den svenska arbetsmarknaden på de tre år jag varit "hemma". Jag har haft en tillfällig anställning på ett år som inte ledde till något mer. AF har inget intresse av mig alls eftersom jag talar svenska flytande (jag är ju svensk) och har en högskoleexamen. Enligt dem ska jag då lätt hitta jobb, även om verkligheten inte stämmer överens med deras fantasier.

Bor inte i min födelsestad p.g.a. den enorma bostadsbristen, och har inget nätverk som kan öppna dörrar. Jag är nog uppe i fyra siffror vad gäller det antal jobb jag sökt, och jag har verkligen inte siktat mot stjärnorna. Inte ens jobb man skulle kunna klara av med bara gymnasiekompetens verkar inom räckhåll. Med 15 år kvar till en eventuell pension vet jag inte hur jag ska motivera mig att vänta. Tänker inte lära mig koda eftersom jag vet att det inte hjälper, och dessutom har jag inget intresse av det.

Så är vi många? Som trots utbildning, språkkunskaper och ett långt förvärvsliv (utomlands) är ointressanta för den svenska arbetsmarknaden? Det finns de som säger att det finns jobb bara man söker, men de lever i en drömvärld (eller i Stockholm). Det har länge funnits långt fler arbetssökande än arbetstillfällen. Sverige fylls på med hundratusentals nya kroppar varje år som ska pressas in i arbetslivet med bidrag, och det finns en uppsjö av yngre med färskare utbildningar som jagar samma jobb som jag. Jag har i princip gett upp hoppet men måste ändå söka jobb och fylla i rapporten till AF.

Hur motiverar ni andra i mogen ålder er själva att fortsätta? Hur går dagarna? Hur går ekonomin? Jag har aldrig kommit in i a-kassesystemet så det är svältgränsen som gäller. Är mitt liv redan över vid 50 års ålder?

Gärna pm från andra i samma situation om ni föredrar, och inga klischéer om att det är mig det är fel på. Jag har gjort allt "rätt", det är den svenska arbetsmarknaden som är sjuk.

Hur har det gått?

Tackar som frågar, situationen är fortfarande densamma. Har dock sagt till AF att jag vill gå en ventilationsmontörsutbildning. De har inte sagt nej ännu men jag är inte särskilt hoppfull. Jag är ju svensk och högutbildad så inte en av deras prioriterade grupper.

Som sagt, kontakter är allt idag, har du ett namn i branchen och jobbat dig upp till en känd status och du har många kontakter som kan gå god för dig att du är duktig och kompetent får du vilket jobb som helst och kan begära det du vill i lön, det handlar inte om ålder och annat.

Som arbetsgivare vill man ha en känd, en som vet sina saker och har ett track record med mycket kontakter som kan backa upp din kompetens att du kan dina saker, då är du i säker hamn, utan det är du ganska körd i Sverige om du ska bli anställd.

Skulle du anställa en okänd på intervju? jag menar det är som att köpa grisen i säcken.

Som sagt, kontakter är allt idag, har du ett namn i branchen och jobbat dig upp till en känd status och du har många kontakter som kan gå god för dig att du är duktig och kompetent får du vilket jobb som helst och kan begära det du vill i lön, det handlar inte om ålder och annat.

Som arbetsgivare vill man ha en känd, en som vet sina saker och har ett track record med mycket kontakter som kan backa upp din kompetens att du kan dina saker, då är du i säker hamn, utan det är du ganska körd i Sverige om du ska bli anställd.

Skulle du anställa en okänd på intervju? jag menar det är som att köpa grisen i säcken.

Ditt inlägg vittnar bara om hur det faktiskt är på svensk "arbetsmarknad". Helt rätt uppfattat. Dock nämner du inte att det finns mångt mycket fler arbetstagare än det finns arbete. Lägg även till att de flesta jobb idag som finns, är låtsasjobb för konsulter bland annat, samt att jobben slaktas överallt nu genom automatisering och robotisering.

Skitsnack. I Sverige råder brist på arbetskraft. Tyvärr är många för fina för att ta vissa jobb köer så här de dålig mellan stolarna som TS.

Du måste bara vare en korkad arbetarklassträl. Om din devis skulle stämma, hur kommer det sig att systemet är uppbyggt NAIRU där man eftersträvar att alltid ha en viss nivå på arbetslösheten för att dämpa inflationen?

Det råder ingen arbetsbrist gvietvis. Att TS inte skulle ta ett jobb är bara ännu ett WT-resonemang från kreti och pleti av din sort.

Alltså, är det ganska svårt att byta bransch och pröva något nytt. Efter en viss ålder förväntas man vara "specialist" i sin bransch.

Dessutom, hur ska man hinna underhålla alla kontakter när man även har ett familjeliv ? Eller flytta till annan ort ?

Man kan vara utåtriktad till en viss gräns, men om man är som jag, är lite introvert, är det ju kört (har jobb) att ta sig vidare, om man nu skulle vilja det.

Varför lägger arbetsgivare upp en massa platsannonser när de ändå hittar sina anställda bland vänner, bekanta och linked in ?