Valp som är utom kontroll

Trodde aldrig att jag skulle behöva skapa en användare på ett internetforum för att be om hjälp med en valp. Jag har haft hundar hela livet och vuxit upp i en hundfamilj med alla möjliga raser. Jag har även tävlat en del med tidigare hundar i lydnad och rallylydnad och gått massvis med kurser. Spenderat hur mycket tid som helst på brukshundsklubben och just mina valpar har alltid fått beröm och fått agera exempel för alla andra vad målet är och hur en bra kontakt mellan valp och förare ser ut.

För ett tag sen fick jag tyvärr drastiskt avliva min hund som jag haft i många år. Det blev otroligt svårt för mig och jag klarade knappt av att gå upp ur sängen efteråt. Livet kändes totalt meningslöst utan att ha en hund att gå ut med. Trots att jag hade bestämt mig för att inte skaffa en ny hund så satt jag ett tag senare och letade valp. Rasvalet blev rottweiler. Jag ville ha en stor hund som jag kunde träna massor med i olika sporter, som kunde följa med mig på skidåkning och som tålde en dag i stallet utan att frysa. Eftersom jag sett en hel del personer som är förstagångshundägare som har rottweiler tänkte jag väl att det inte kunde vara världens svåraste hund. Även om jag såklart var medveten om att valpen skulle kräva en bestämd, konsekvent uppfostran med tydliga regler. Jag borde ha vetat bättre men efter att ha blivit nekad valp av några seriösa uppfödare som mentaltestat sina hundar av anledningen att jag bor för långt bort (bor långt långt uppe i Norrland) och dessa ville kunna följa sina valpar på närmare håll eller åtminstone samla valparna i framtiden för mentaltest och sånt så blev jag desperat och började se mig om efter vad för alternativ jag hade. Som alla vet kryllar det inte av valpkullar överallt så jag kände att jag fick ta vad som erbjöds. Då hittade jag en valpkull vars föräldrar inte hade genomgått mentaltest. Dum som jag var så köpte jag en hanvalp därifrån i tron om att det inte kunde vara så farligt.

Jag åkte och hämtade honom och han var mest rädd första dagen och sov i mitt knä. Men nästan direkt vi kom hem började han trotsa lite genom att bitas och inte lyssna på tillsägelser. Jag tänkte att han kanske inte ens fattade vad nej betydde så jag gjorde inte värsta grejen av det och förde bort hans mun när han bets och sa nej. På promenaderna började han attackera mina ben och bita sig fast, hårt. Jag följde alla tips och tog med leksaker ut att kampa med istället och försökte avleda med godis och olika övningar. Det funkade så länge jag satt still och aktivt avledde men direkt jag reste mig upp började han igen. Och igen. Det enda som funkade var att fysiskt säga ifrån rejält genom att hålla nere honom tills han slutade streta emot.

Tillfälligt funkade det att göra så. Han gav sig och började kunna gå promenader utan att slita sönder ens byxor och förstöra sitt koppel. Vi snackar då om en valp på 8-9 veckor. Sen en kväll satt jag och skulle öva kloklippning och tandborstning på honom. För varje klo jag fick klippa blev han berömd och matad med godis. När en klo var kvar började han streta och vilja gå iväg. Jag tyckte det var löjligt att det var en klo kvar så jag höll kvar honom och skulle klippa den och sen släppa iväg han. Han började småbitas för att komma loss och när jag sa åt han, fick han ett raseriutbrott. Jag visste inte att valpar kunde vara aggressiva på det sättet. Han började morra och göra fräsande ljud (som hundar i slagsmål gör). Han bet vilt omkring sig och försökte få in en träff på mig. Det där var inget lekfullt valpbitande utan han bet för att skada mig, det var uppenbart. Ska även tillägga att det 100% inte hade hjälpt ett dugg att avleda med leksak eller godis i det läget. Han var helt blockerad. Jag sa bestämt nej och höll ner honom mot golvet. Han låg i säkert en minut och försökte komma loss och försökte bitas allt var han kunde. När han insåg att han inte kom loss så skrek han. Sen gav han upp och låg stilla. Släppte då upp honom och klippte sista klon utan protester. Han fick massor med beröm och godis och sen var han fri att gå. Det blev inga mer raseriutbrott den dagen.

Dagen efter skulle jag lyfta ut honom sent på kvällen när han sov för att kissa kväll. Han sover otroligt dåligt och min sömn är helt förstörd eftersom han somnar vid 01 tiden, vaknar vid 02-03 och börjar gnälla och kissar inne och sen vaknar helt vid 05 och är pigg och ska upp. Så jag försöker ta sista promenaden så sent som möjligt för att få till lite sömn. Väckte honom och skulle lyfta upp han, då morrar han. Jag sa nej och fortsatte lyfta och han försökte hugga mig. Då blev det samma visa som dagen innan. Ett nytt utbrott som slutade med att jag fick hålla ner honom.


Nu är han 12 veckor och det här eskalerar helt. Numera håller han på att bitas varje gång han ska bli lyft (eftersom jag bor i lgh flera våningar upp vill jag spara hans kropp och inte låta han gå i trapporna). Ungefär varannan promenad får jag fysiskt korrigera honom för att han biter mig i benen. Om man inte låter han gå iväg när han vill gå (tex vid kloklippning) så får han utbrott. Vid ett tillfälle när han höll på att bita mig blev jag så less och tänkte att nu ska han få en tillsägelse en gång för alla. Jag nöp åt nackskinnet så han pep till, det gjorde ont på honom. Efter en kvart höll han på igen och jag fick upprepa och sen gick jag och la mig i sängen och ignorerade honom (han tar sig inte upp själv).

Han verkar redan ha lärt sig att utnyttja sin tyngd och storlek för han river alla kompostgaller jag sätter upp för att avgränsa honom i lägenheten. Blir han för jobbig hade det varit skönt att kunna stänga in honom i ett annat rum men han vet att det bara är att hoppa in i och springa på gallret nog många gånger så rasar det tillslut.

Kontaktade hans uppfödare och sa att jag ville lämna igen honom och kunde erbjuda henne att köpa tillbaka honom för lägre pris än jag köpte honom för. Hon vill inte ha tillbaka honom och det finns inget avtal som ger mig ”ångerrätt”. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med den här hunden. Han har inte ett normalt valpbeteende. Han är aggressiv och får utbrott som varken han själv eller jag eller min sambo kan kontrollera. Nu funkar det för han väger knappt 10 kg men om bara ett halvår kommer han vara så stor att han blir livsfarlig om han fortsätter såhär. Och som vuxen kommer han väga lika mkt som mig. Det kryllar inte direkt av hundtränare heller här där jag bor och alla jag känner som har rottweiler eller liknande raser verkar inte alls ha haft valpar som varit som min.

Han är samtidigt jätterolig när han är snäll. Han har lärt sig massa tricks och han är följsam och lättlärd. När han inte vill bitas eller får utbrott vill säga.

Är det här ett normalt beteende för vissa rottweiler? Jag googlar och kollar på videos men ser ingen som ens är i närheten av min valp. Det känns omöjligt att sälja en valp som för det första inte är registrerad och för det andra får hemska utbrott och för det tredje bor långt åt helvetet. Börjar få panik att jag sitter med en aggressiv rottweilervalp som snart är lika tung som mig.

För det första måste du ha nolltolerans mot bitandet. Inte bara när han biter hårt. Det där är som du märkt ett eskalerande beteende. Sen misstänker jag att han är understimulerad. Har du inte haft rottweiler innan kan du säkert bli förvånad över hur enormt mycket det kan krävas. Inom raser finns också en naturlig variation såklart. Din rottweiler kanske, även för en rottweiler, behöver exceptionellt mycket stimulans. Prova på en helg att ta ut hunden i skogen och leka med mera flera timmar och se resultatet.

Med den här typen av hundar är det såklart viktigt med gränser men att fysiskt korrigera hunden gör du bara om det uppstår en farlig situation. Varje gång du gör det blir hunden mer osäker och just ett sådant beteende som raseriutbrott blir mer sannolikt.

Försök skapa sådana förutsättningar så det blir lätt för hunden att göra rätt istället. Lättare sagt än gjort såklart.

Kan också vara så att du i ditt kroppsspråk och övriga beteende helt enkelt utstrålar den osäkerhet du känner för hunden och att detta gör hunden otrygg. Beteendet är fullt förenligt med detta i alla fall.

Jag tycker du ska försöka få kontroll lite till och annars faktiskt avliva hunden. Det är ditt ansvar som hundägare att se till att hunden har det bra och kan man inte se till det är det ens ansvar att låta hunden somna in och slippa bli såld till kamp eller personer med andra tvivelaktiga motiv.

Det låter knappast som normalt beteende för någon hund, har själv vart med om något liknande, en Rhodesian ridgeback som jag tog hand om, hunden var snäll och hur normal som helst, så från klar himmel började den nafsa och bete sig helt coco, den blev avlivad efter att allt hade gjorts för att få den normal av ägarna som själva sysslade med just hundar.
Är man hundvan som du verkar vara, så fattar man väl att det inte går att chansa med en sådan hund.
Du har också det absoluta ansvaret för om hunden skadar någon annan, alltid och med inga undantag.

Jag är absolut ingen expert men har du kollat om han har ont på något sätt?

Låter som min hund i början. (Amstaff blandning) Jag var "hård" mot honom från början då jag hade bebis och småbarn.

Nu kanske jag har det lite lättare då jag bor i skogen och aldrig haft honom kopplad, förutom träning i det.

Noll tollerans mot bitningar, smett på nosen och hålla nere i långa omgångar. Detta är en stark hund så man får visa mer styrka tillbaka.

Hunden bet sönder precis allt i början, väggar, bord, byråer. Detta var en blandning mellan rastlöshet och att jag inte var helt punktlig när jag kom hem från jobbet. Han blev helt enkelt sur på mig.
Ben hjälpte inte jätte mycket eftersom han inte ville tugga på det om jag inte var hemma.

Min hund går som sagt fri i skogen med mig så han får springa hur mycket han vill. Han lyssnar på kommandon hur bra som helst. Visslingar, ord, olika toner.


En av de viktigaste sakerna jag lärde mig med hunden var skojbråk, jag sparkar lite lätt på sidorna av honom och han slår tillbaka. Tillslut ser det ut som vi dansar ungefär. Genom detta kändes det som att jag verkligen fick honom att lära sig att inte bitas. Varje gång han på käften runt benen sa jag fy och stannade upp. Eftersom det är typ den roligaste leken han vet så gick det ganska snabbt. Han jabbar lite med tassarna, fnyser och knuffas.

Han är uppväxt med 3 kullar av mina barn och aldrig bitit någon, den bästa familjehunden man kan tänka sig.
Ungarna sitter och pillar i hans matskål medan han äter, stoppar in händerna i munnen på honom osv.


Mitt tips till dig: visa dominans. Men oftast är det ditt fel att hunden är rastlös. Ut i skogen där han kan springa fritt. Kanske lär dig cykla med honom?

Låter som du har hittat hunden från helvetet.

Som fler skriver så måste du ha nolltolerans på alla fel han gör, se till att bryta ner honom med fast hand helt enkelt.
Du skriver att du har haft hund hela ditt liv och även tränat hundarna så innan så kanske är det något sånt du ska göra även med denna, helt enkelt göra honom trött i huvudet, låta honom få söka godis, söka leksaker eller bara träna på olika tricks.

Du skriver också att du ville ha en hund som klarar av att vara med dig ute och åka skidor och springa runt i snön, tyvärr tror jag inte en rottis är rätt ras då. Raser som tål kyla är ofta långhåriga eller har mycke underull och det saknar tyvärr en rottis som är korthårig och mest består av muskler. Det blir nog till att köpa täcke till din hund om han ska vara med ute och busa.

Ett tips är att köpa dig en hundbur där hunden får sova och även gå in i när han blir helt hopplös. Den kommer garanterat stoppa honom bättre än kompostgaller. Vi använder vår bur när hunden sover och när hon är ensam hemma och hon verkligen älskar sin bur. Gäller att göra det till en kul sak att få vara i sin bur då man får en godis eller liknande.

Att sen köpa en hund som kommer från en ej registrerad kennel och uppfödare är bara dumt och dessutom då en rottis. Jag förstår att det blev tomt när din tidigare hund flyttade men att panikköpa en hund är nog det sämsta man kan göra och då får jag ändå känslan av att du har koll på hundar och vet vad du har i kopplet.

Försök få kontakt med någon på brukshundsklubben som kanske kan hjälpa dig med din hund och om du om ett halvår inte lyckas så få du helt enkelt ge upp och ta bort honom, tror inte det är snällt att sälja hunden vidare till någon annan som tror den ska lyckas. Risken är att hunden kommer göra illa någon mer än bara dig och din sambo och sånt kan vara ännu värre.
Satsa sen på en snäll och trevlig hund nästa gång, ett förslag kanske kan vara en Flat Coat eller liknande.

Själv har vi haft flattar men just nu har vi en cocker, smidig hund i liten storlek.
Lycka till med hunderiet.

Det har varit absolut nolltolerans med bitandet från dag ett. Jag förstod att med den här rasen så kan det eskalera så redan från början har jag gjort så gott jag kunnat för att få stopp på det. Det jag inte förstår är hans vilja att få bita på mig och sambon. I fyra veckor har vi varje dag, varje vaken timme tränat med godis, skällt på han, berömt när han slickas utan att bitas eller inte bits alls och aktivt försökt få stopp på bitandet, gett leksak/ben att bita istället men fortfarande kan man inte ens ta i honom utan att han kommer med tänderna. Det är vanligt valpbitande för det mesta och inte att han vill skada en, men ändå. Han ger sig inte med det där gnagandet.

Jag har tänkt mycket på om han är understimulerad och tänkt på att öka stimulansen men är lite rädd för det, eftersom ribban för hur mycket motion och mental träning han kommer kräva som vuxen såklart kommer höjas om jag gör honom utmattad varje dag redan som 12 veckors valp. Han har två st hundar jag passar på vardagarna som han håller igång med från morgon till kväll och vi tränar aktivt under promenaderna, för det är det enda sättet att förhindra attacker mot benen. Alltså tränar fotgående, sitt, ligg, inkallningar, stanna, koncentration osv ALL tid han inte kissar eller bajsar. Sen tränar vi hantering varje dag. Att jag ska få hålla tassarna och kolla i munnen, borsta tänderna, ta i öronen och sånt. Det blir mycket passivitetsträning också speciellt nattetid eftersom han har så svårt att komma till ro och sova. Promenader på 10 min blir det ungefär varannan timme och ett par gånger om dagen tar vi en längre promenad på 20-30 min, enligt mig är det mycket för hans ålder. Längre än så tycker jag är för mycket för en valp att aktivt gå och träna, såklart går det att vara ute mer ifall man bara är stilla men eftersom veterinärer avråder fysisk motion och långa promenader för valpar så vill jag inte gå längre med honom.

Jag håller verkligen med om att försöka göra det enkelt att göra rätt är ett jättebra sätt och jag försöker verkligen med det hela tiden. Har godis med mig överallt och när jag tar på mig mina kläder (som han gärna vill attackera), tar på och av han sin sele, ska hantera han på olika sätt eller likande så sätter jag honom och ger godis när han är stilla. Om han är påväg att flippa ur och attackera ens ben så försöker jag snabbt att avleda med godis och få honom att tänka på nått annat. Leksaker funkar inte riktigt för då triggas han beteende bara upp och han blir ännu mer sugen på att attackera en. Hans fokus riktas inte på leksaken utan på ens händer och ben. Inomhus brukar vi dock leka massor, dragkamp och apportering och sånt och det tycker han är roligt. Jag upplever dock att bitandet blir värre efteråt.

Tyvärr har jag tänkt som dig att om han skulle säljas och man är ärlig med problemen så kommer nog opassande personer att lockas till honom och seriösa personer kommer att avskräckas så avlivning känns som det enda alternativet om jag inte kan få ordning på hans utbrott. Så det finns med i tankarna.

Det jag funderar på är att bygga en robust stadig valphage som ska klara av att han försöker riva den, och sätta in han där när jag ser att ett utbrott är påväg eller när hans bitande inte går att stoppa. Problemet är bara att utbrotten som sagt kommer i samband med att man ska ta ut honom när han är trött, hantera han eller liknande så då kanske han ser det som en belöning att slippa gå ut/slippa bli hanterad och få ligga i hagen istället?

Det går upp och ner hela tiden med honom. Ibland går det ett par dagar och han sköter sig exemplariskt och man tror att han äntligen är på rätt väg, sen bara vänder det och han får massa utbrott och bits som in i helvetet så händerna blöder och byxorna är fulla i hål. Det är en svår situation det här. Jag hoppas att han ska bli bättre när han blir äldre och bli mer lätthanterad. Men det känns inte så tyvärr när han redan som liten valp får raseriutbrott...

Jag har tänkt på det och ska såklart ta han till veterinären på undersökning men min känsla är att han inte har ont eftersom han mest vill leka och hans lek är att attackera en och bitas. Inte vid utbrotten då men annars. Men en veterinärundersökning är på gång iaf.

Slickandet verkar vara första trappsteget så förbjud även det. När det gäller din rädsla för att det ska krävas mer motion om du tar ut hunden mycket nu tror jag inte på det faktiskt. Jag har inte den erfarenheten och de problem du har kan inte ha så många förklaringar.
Kan bero på understimulering (för just den här valpen) - > mer motion och träning
Kan bero på ditt kroppsspråk och i övrigt otrygga ledarskap -> prata med hundtränare
Kan bero på att valpen är sjuk i huvudet -> avliva.

Du kan ju uttömma de andra möjligheterna innan du sluter dig till den sista, menar jag.

Ok, vad vet du om ägaren?
En gissning kan vara att hundarna därifrån använts som kamphundar eller vakthundar och att man således uppmuntrat aggressivitet.

Om den här blir avlivad så blir det ingen mer hund, då får det vara nog. Jag är utmattad och lider av sömnbrist, en bra natt somnar han vid 01 och har bara ett uppvak och vaknar vid 06. Och det känns inte som ett problem man kan komma ifrån oavsett ras eller uppfödare. Men tack för svar, håller med och kan erkänna att jag gjort ett stort misstag att köpa en rottweiler från otestade föräldrar.

Jag ska fixa en bur till han. Tror att en godis inte räcker så långt för att få honom nöjd i buren, han skulle gnälla och leva rövare i ett par timmar innan han däckade av utmattning och grannarna skulle bli tokiga. Ett ben att gnaga på skulle räcka en kvart ungefär. Har du något annat tips för att få han att trivas i en bur?

Jag tycker inte att det där låter så farligt faktiskt. Valpen är trots allt bara 12 veckor och vet inte alls hur man ska bete sig än. Han är van vid att leka med sina syskon och de biter helt naturligt varandra i lek, men självklart ska du sätta gränser. Det tar dock tid och första tiden med min lilla kille var inte särkilt roligt... Han bet sönder min soffa trots en MASSA avledning, han hoppade efter kopplet ute och bet rätt hårt i händer och fötter. Idag är han 1.5 år och världens goaste lilla kille, allt det ''dåliga'' beteendet är borta men visst har vi fått jobba mycket.

Överanalysera inte allt som jag gjorde när min kille var valp, de morras, bits och river ner grejer utan att det betyder ett dugg när de blivit äldre. Sätt gränser och var konsekvent, men att nypa tag i nackskinnet och skrika hjälper inte alls (även om man blir så jävla frustrerad ibland). Mitt tips är att du snarast börjar på en valpkurs, det är faktiskt inte dumt alls.