Definiera Gud

Inte så dum definition ändå. När man diskuterar med den grupp av religiösa som gärna vill framställa sin tro som rationell, visar det sig påfallande ofta att det är ”God of the gaps” de tror på.

Inte så dum som... vad?

Enligt mig är det en mycket dum definition.
Och du vill då ge dem rätt?

Dessutom vill ni ge dem som använder 'Gud' som någon slags snuttefilt rätt?

Får man fråga Varför?
Får man ett ärligt svar?

Jag anser inte att ”god of the gaps” är en mer rätt definition än någon annan. Konstaterade bara att det verkar vara just denna gudsdefinition många troende visar sig ha när de ska förklara varför det enligt dem är rationellt att tro på gud.

Ingen har sagt att det är ”rätt”.

Edit: när jag skrev ”inte så dum definition ändå” menade jag att det var en bra beskrivning på vilken gudsdefinition många troende verkar utgå från.
Själva tron på god of the gaps är såklart oerhört dum.

Okej. Enligt mig är ett kriterium för en bra definition att den förmedlar ett koncepts minsta gemensamma nämnare.

En definition avsedd att vara satirisk är visst 'inte helt dum' - men ändå väldigt dum.
Min uppfattning är att proconsuls definition är träffande i viss mån (på ett humoristiskt sätt), men ändå väldigt dum.

Jag håller alltså till viss del med dig/proconsul och uppskattar satiren, men tycker fortfarande att det är en dum definition.
Just därför att god-of-the-gaps som snuttefilt är något otroligt dumt.
Vilken har varit den minsta gemensamma nämnaren för de gudsdefinitioner du fått presenterade för dig?
Har du skymtat någon röd tråd?

Vad tycker du om definitionen: 'Naturens innersta väsen / Universums yttersta natur'?

Personligen tror jag att alla antropogena beskrivningar av "gud(ar)" är felaktiga/bristfälliga.
Jag tror inte heller att begreppet 'kamelen' har två pucklar och är anpassad till ökenvandring,
utan att det är en generell beskrivning av ett specifikt ting med bl.a de egenheterna.
"Gud" är ett ord (ett språkligt koncept/en idé), precis som "kamel".

Med väldigt få undantag brukar gud presenteras som skaparen av universum.

Ja, det är en otroligt dum tro. Men uppenbarligen är gud=det vi inte vet, för många människor. Inte enbart såklart, men av argumenten att döma verkar okunskapen om verklighetens beskaffenhet vara ett av de främsta skälen till att tro på gud.
Jo visst, det är nog en gemensam nämnare de flesta gudstroende kan gå med på.
Men mer än så är det nog sällan för en troende person. Det skulle möjligen kunna vara en fullständig gudsdefinition för en deist.

Det vi kan vara säkra på faktiskt finns är vårt egna medvetende, jag kan inte vara säker på att erat medvetande finns utanför mitt huvud men kan vara säker på att mitt gör det.

Medvetende är alltså fysiologiskt möjligt så då borde det finnas en möjlighet att ett högre med vetande kan finnas i universum.

Min bild av gud är ifall det finns, är att universum är som en organism, så allt är gud. Du, jag, träden osv..

Descartes trodde det i alla fall.

Men jag ställer frågan till mig själv ibland; hur kan jag veta att jag har ett medvetande? Vet jag ens vad medvetande är? Är det något utöver min hjärnas informationshantering? Om inte, är det verkligen korrekt att tala om medvetande, eller är det bara en variant av det dualistiska själsbegreppet?

Hur vet du att du har ett medvetande?

Ja, och då blir begreppet helt onödigt. Om du med "gud" menar "verkligheten" kan du lika gärna använda dig av "verkligheten". Varför blanda ihop två begrepp som för alla andra är i princip motsatta?
Gud är för de allra flesta något utanför verkligheten, bortom tid och rum, en varelse med åsikter och preferenser. Verkligheten är vad vi påtagligt upplever, den materiella värld vi delar med andra.
Att säga att gud=verkligheten är bara förvirrande och tillför ingenting emå.

För mig är gud ett koncept folk tar till när de vill förklara alltets uppkomst och ge sig själva en plats, mening, uppgift i tillvaron.
Varför är vi här? Hur skapades universum? Vad händer när vi dör? Vad är meningen med livet?
Människor som inte klarar av att hålla de här frågorna öppna blir oftast religiösa. Att intala sig själv att gud ser en och tar hand om en och har en plan för en är menar jag är en teddybjörn.

Ordet God är en omskrivning av Good, och kommer från Platons grottallegori.
https://en.wikipedia.org/wiki/Form_of_the_Good

Den som förstår Platons "form of the good" har förstått kärnan av mänskligt liv.

Det overkliga existerar inte.
Rumtiden blev till genom BigBang. Existerade rumtid dessförinnan? Einstein menar att rum och tid är relativistisk i förhållande till ljuset.
Vart kommer en kvantfluktation ifrån?
Hur uppkom åsiktskorridoren? Vad är kollektivt medvetande?
Kan kollektivt undermedvetna strömningar skapa trender? Gruppsykologi.
Hur blir man mer medveten? Kan det finnas ännu större kollektiva medvetanden?
Bör vi känna kollektiv klimatångest? Känna ångest för vad västerlandet ställt till med? Bör svenskar kollektivt känna ångest efter andra världskriget? Liberalerna vill nu lansera begreppet integrationsångest. En ångest över att vi inte klarat av att integrera människor.

Vad är en varelse? Kan ett kollektivt medvetande definieras som en varelse? Kan ett kollektiv ha åsikter och preferenser? Varför tycker en samling varelser lika?

Är fysiska lagar en slags åsikt som människor är tvingade att förhålla sig till? Vad händer om man vill bryta mot de naturliga lagarna? Varför existerar de? Vart kommer de ifrån? Världen verkar tillsynes ordnad efter dessa lagar.

En första insikt är att acceptera att de finns.
En andra insikt är att förstå vad det betyder.
Den tredje insikten är gudalik.

Väldigt många frågor här. Vad jag menar är att gud i den gängse uppfattningen anses vara bortom det fysiska, en trancendental figur oberoende av rumtiden. Alla gudar i alla religioner är också personligheter med krav och önskemål, som blir arga eller förnöjda med människans göranden.

Om man inte accepterar fysiska lagar lär man snart dö. Efter att ha negligerat gravitationen eller elektromagnetismen tex.
Naturlagar förstås enligt deras verkningar, så att säga. Exempelvis har massa gravitation.
En "gudalik" insikt i naturlagarna låter väldigt flummigt och kräver en djupare förklaring för att jag ska förstå.

Gud aer en andlig person.
Foer en kristen, hans barn, aer han Abba=Fader.
Foer en icke-kristen, sjaelisk,oandlig person, aer han naagot helt okaennt,
som vi laeser av ovan filosofiskt svammel,gissningar.