Definiera Gud

Naturens innersta väsen / Universums yttersta natur.

Verklighetens enastående sanning / Sanningens underliggande verklighet.

Determinismens determinator / Världens värd / Verkets orsak

Logos formator / Talens talare / Distinktionen av noll / Det som är och gör varande / Ontologins essens

Summans kontenta / Kvintessens kärna / Det slutgiltiga resultatet / Förloppets belopp

Källa alfa / Punkt omega

Alltets aktiva självförverkligande

"Gud" är samma som "jag vet inte" fast med teddypäls.

Är det din faktiska förståelse du uttrycker eller är det bara ett ynkligt och patetiskt försök att förminska oliktänkare?

Om detta var ett ynkligt och patetiskt försök att förminska gudstroende så tycker jag inte lika synd om dig och kan gott skratta vidare. Om det däremot är en uppriktig proposition från din sida, lider jag istället med dig i din enfald.

Det är så det är. Folk tror på gud eftersom de vill ha en förklaring på tillvaron och känna en mening med sin existens. Vad annars?

Av samma anledningar som vi har vetenskap och samliv alltså?

Kanske det. Fast de vetenskapliga förklaringarna har större förklaringsvärde naturligtvis. Eftersom vetenskapen använder logik och evidens.
Är samliv meningen med livet? Tragiskt för de ensamma isf. Jag tycker att dina jämförelser haltar.

GUD= Av människan skapad utomsinnlig mytologisk tankemodell med en påstådd förmåga att gripa in och förändra människans och universums framtid och öde.

Denna Gudsföreställning låter sig mycket väl studeras vetenskapligt.

Och just det där med "känna en mening med sin existens" är ingen liten bagatell för en levande varelse.

"Större förklaringsvärde"... Menar du då simpelt att vetenskap är en mer potent teddybjörn än gudstro?
Enligt mig skulle "förklaringsvärdet" vara lika med noll om förklaringen inte korrekt beskriver någon del av "Gud".
Min uppfattning är alltså att 'Gud' är en entitet i paritet med 'kärnan i naturens ordning' - se tidigare inlägg.

Vad är "logik" enligt dig i detta sammanhang?
Enligt mig är det vårt studium av 'Logos'. Ett verktyg som hjälper oss förstå och beskriva 'Gud's ordning/lagar/grammatik.
Vidare evidens för att universum/naturen följer determinerade lagar (/besitter ordning) anser jag mig heller inte sakna..
Alltså: Enligt mig är 'Gud' nödvändig för att logik och evidens skall ha bäring och t.o.m alls existera ö.h.t.

Vad är "samliv" enligt dig i detta sammanhang?
Enligt mig är det att samexistera med något annat som existerar (vad som helst, inklusive sig själv).
Det syftar alltså inte enbart till att umgås med andra människor, utan allt i sin omvärld.

"Meningen med livet"... Tror du verkligen att det finns en mening (singularis) med livet?
Menar du då en persons mänskliga liv? Eller menar du liv som fenomen?
Min uppfattning är att "meningen med livet" simpelt är den totala påverkan ett liv har på världen.
Dessutom är ingen "ensam". Allt som existerar i universum samexisterar med allting annat i universum.
Man kan inte vara ensam, man kan dock vara isolerad - och då uppleva det som att man är ensam.

Förutom att du drar diskussionen OT (i min mening), så tycker jag att din logik haltar.
Ditt resonemang inte bara haltar, det rasar som ett korthus i vinden.


Vilken/vilka gudsdefinitioner (mina eller dina) tycker du har störst förklaringsvärde?

Ha Ha ...nu ska vi gosa...

För mej är gud en figur i en väldigt känd sagobok. No more, no less.

Den som ser "Gud" som gosvänlig, snuttig eller teddypälsad - kan inte vara annat än ett patetiskt mähä.
Brukar inte figurers tilltalsnamn stavas med begynnande versal? Kan du svenska språket?
Om du menar 'gud' som 'gudar' i singular, så återfinnes väl detta koncept i fler böcker/traditioner än en enda?

Gud (med stor begynnelsebokstav) brukar vanligtvis syfta till typ; 'Universums minsta gemensamma nämnare'...
Är det ett koncept ni finner bekant?