Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Tack det känns bra att höra det. Känner igen mig jag med. Jag har gått igenom mycket, som tur var har jag positiva människor runt omkring mig. Jag har inga vänner, det gör mig ledsen. Tror ändå på att göra det goda jag kan just nu till omgivningen. Jag har några kompisar jag snackar med på nätet, discord och så. Och det hjälper mig att prata med dom. Önskar att jag kunde få ha ett par vänskaper med andra. Mycket har förstörts tidigare pga. attitydproblem. Har varit den som tagit mest plats men fattat minst. Nu har jag en riktigt sorglig tillvaro irl. Försöker ändå vara stark och positiv och se de bra människorna i mitt liv, ta till vara på det lilla jag har.

Jag är ful, kass, värdelös, oskuld, inga vänner, psykiskt sjuk, kvinnohatande och så jävla värdelös och kass. Jag äcklas av att se mig själv i spegeln för jag är så ful. Jag hatar mig själv. Jag är ful och dålig på allting, vad jag än gör så förlorar jag. Det spelar ingen roll vad jag gör så går det otroligt dåligt och självförtroendet är i botten. Jag tycker att jag är så jävla dålig det finns ingenting bra med mig. Jag är schysst, omtänksam snäll och en bra person fast vad fan spelar det för roll. Jag är värdelös, et kryp, för jag uppnår inget i mitt liv. Jag är på detta forumet som är samhällets avskum och de absoluta kloaknivåerna av samhället för att jag inte har något liv och sitter och trollar folk klockan fem på morgonen varför de ska bli religiösa Det är verkligen äckligt hur misslyckad och vilket nolife jag är, finns folk som önskat livet ur mig för att det känns så fel att se någon gå omkring så misslyckad. Mitt liv är förnedring. Jag funderar på att starta upp ett nytt flashbackkonto med ett nytt namn som är riktigt förnedrande och ha det bara för att visa hur värdelös jag är. Vill att någon ska ta tag och trycka ner mig i dyngan och visa hur mycket jag suger för jag har inget i mitt liv och folk säger hela tiden till mig hur mycket jag suger och jag vill ändå kämpa på fast nu har jag fan fått nog. senast jag var självmordsbenägen så valde jag att skada någon annan. det blir det nästa gång med isåfall. jag känner att jag är en nice guy. jag får ingen respekt. jag kanske var gjort för att leva på knäna med min stränga uppfostran som lärde mig att aldrig slå tillbaka, aldrig vara taskig och som gjorde mig till en totallt värdelös jävla kass individ. Jag är snäll, schysst och allt sånt fast ingen har någonsin beskrivit mig som något annat som t ex. fantastisk, talangfull. elak. dom sakerna har power fast jag känner att jag verkligen bryts ner av att sitta isolerad på mitt rum utan något i mitt liv, inga vänner, ingen fitta, vara helt jävla ensam pga att jag är en jävla förlorare. gång på gång har andra sagt att jag är det och nu säger jag det själv hur starkt självhatet är just nu asså. döda mig och dumpa mig i ett dike nånstans skulle va bra.

Vänner? Fuk nej. Blir ju krig överallt för mig nu. Är så jävlar trött. Fick en tanke idag om det. Står där och torkar mitt blod. Mitt blod ska pumpa runt i mig om något och inte ut nånstans. Får fan räcka nu.

Men ni blattar vågar ju iaf stå upp för er själva. Och slåss om ni behöver det. Jag är tvärtom. Bara tar emot hela tiden och säger inte ifrån. Alla tycker det gör mig tråkig och att jag är en dörrmatta. Jag bara låter alla utomaggressioner sjunka in sen känner jag mig som en nice guy i slutet av dagen och dränker sorgen i knark som undanflykt. Det är gräddan på moset i min utrtåkiga tillvaro. Jag tycker att alla som sa att jag var sämst och inte värd ett piss hade rätt för nu är jag så äckligt jävla misslyckad.

Men ni blattar vågar ju iaf stå upp för er själva. Och slåss om ni behöver det. Jag är tvärtom. Bara tar emot hela tiden och säger inte ifrån. Alla tycker det gör mig tråkig och att jag är en dörrmatta. Jag bara låter alla utomaggressioner sjunka in sen känner jag mig som en nice guy i slutet av dagen och dränker sorgen i knark som undanflykt. Det är gräddan på moset i min utrtåkiga tillvaro. Jag tycker att alla som sa att jag var sämst och inte värd ett piss hade rätt för nu är jag så äckligt jävla misslyckad.

Men ni blattar vågar ju iaf stå upp för er själva. Och slåss om ni behöver det. Jag är tvärtom. Bara tar emot hela tiden och säger inte ifrån. Alla tycker det gör mig tråkig och att jag är en dörrmatta. Jag bara låter alla utomaggressioner sjunka in sen känner jag mig som en nice guy i slutet av dagen och dränker sorgen i knark som undanflykt. Det är gräddan på moset i min utrtåkiga tillvaro. Jag tycker att alla som sa att jag var sämst och inte värd ett piss hade rätt för nu är jag så äckligt jävla misslyckad.

Men ni blattar vågar ju iaf stå upp för er själva. Och slåss om ni behöver det. Jag är tvärtom. Bara tar emot hela tiden och säger inte ifrån. Alla tycker det gör mig tråkig och att jag är en dörrmatta. Jag bara låter alla utomaggressioner sjunka in sen känner jag mig som en nice guy i slutet av dagen och dränker sorgen i knark som undanflykt. Det är gräddan på moset i min utrtåkiga tillvaro. Jag tycker att alla som sa att jag var sämst och inte värd ett piss hade rätt för nu är jag så äckligt jävla misslyckad.

Ok. Vad tror du blir bäst? Jag kommer in skriker och vill slåss med dig. Du gör inget. Eller du går till mot attack? I längden nu. Låt säga. Du slår ner mig som fan. Men sen då? Sitta ensam och nojja om konsekvenser? Eller. Det blir inget alls med dig. Jag ger upp. Går igen bara? Är föresten svensk.

Hej svejs igen ursäkta mitt psykbryt tidigare. Maniska faser. Det är som en bergochdalbana.

Det var de sadomasochistiska fantasierna att bli inslängd i mentalt bakbunden i bakluckan på en bil och sen dumpad i ett dike för att få känna mig smutsig och värdelös. Känslan av att någon annan får mig att känna mig smutsig och nedklankad på känns som något som skulle få mig lättad just nu från min känsla av oövervinnerlighet. Tryck ner mig bara och låt mig slicka dina kängor, jag är en rövslickande krypande person din motsats. Det är därnere jag hör hemma. Jag är en riktigt feg individ som väljer the doormat pride alla dagar i veckan istället för att ta konflikter face to face så blir det skvaller och backstabbing. Vet exakt alla hemligheter som alla gör. Jag tycker att jag tjänar mycket på att ha den här hållningen rent ekonomiskt vad gäller besparad energi och insparat mentalt välmående; jag har inget emot de andras giringar som de säger, tror till och med jag blir lite kinkig av att bli lite smädad. Och när man är vän med allt och alla så kan man sakta börja ta sig djupare in i gemenskapen. Det stärker mitt välmående också att ha positivt sinnade människor runt omkring mig. Du väljer om du ska låta mig diktera ditt humör. Jag är slagget i din kaffekopp. Angående mitt mående så är jag på toppen av ett berg. Vältrar mig i både grov narcissism och självhat. Till max. jag är oövervinnerlig och det är bara framgång som kommer nu i fortsättningen för mig.

PS. Ursäkta rörigt inlägg. Jag lindar in orden och beskriver mina känslor och upplevelser genom att beskriva dem bildligt och metaforiskt. Och läser man det som står så ser man att det hänger ihop.

Mår inte så jävla bra nu. När man gör samma jävla fel om och om igen kan man tillslut inte känna annat än att man är ett misslyckande.