Här det väl mest relevanta (
https://www.saob.se/artikel/?seek=gud&pz=1 )
II. [benämningarna på de attribut o. handlingar som i svenskt språk tilläggas Gud, liksom uttrycken för människornas förhållande till honom, äro i de allra flesta fall rena översättningar av motsv. hebreiska l. grekiska uttr. Äv. i den profana, förkristna grekiskan förekomma motsv. uttr. i stor utsträckning] enl. kristen l. gammaltestamentlig (l. överhuvudtaget monoteistisk) åskådning: benämning på världens evige och allsmäktige skapare och uppehållare (för övrigt med begreppsinnehållet växlande efter olika tider, religioner o. individer; jfr anm. 1: o före I).
1) i allm. Gud i (förr äv. av) himmelen. Den ende, sanne Guden (förr äv. Gud). Den allsmäktige, evige Guden (äv., numera bl. i liturgiskt spr. Gud). Gud den allsmäktige (äv., numera bl. i liturgiskt spr., Gud allsmäktig l. allsmäktig Gud). Gud den högste. Den gode Guden. Nådens, fridens, kärlekens Gud (i sht i högre stil). Lova, prisa, tacka Gud. Tro på, förtrösta på Gud. Kärleken till Gud. Herren Gud. Eder alle her med alzmectiigh gudh Befalendis. GR 1: 2 (1521). J kunnen icke tiena gudhi och mammone. Mat. 6: 24 (NT 1526). Iach stigher vp till min fadher, och idhar fadher, och till min gudh, och idhar gudh. Joh. 20: 17 (Därs.). Gudh war medh honom. Apg. 7: 9 (Därs.). Tiena then leffuande och sannom gudh. 1Tess. 1: 9 (Därs.). Gudh är kerleken. 1Joh. 4: 8 (Därs.). Menniskionnas wredhe gör icke thet rett är för gudhi. Jak. 1: 20 (Därs.). Then .. (ett rent hjärta) haffuer, han är gudhi welkommen. OPetri Clost. C 1 b (1528); jfr 2 d. Ee huad lycke the kunne få, står till gud. GR 9: 147 (1534). Gudh then höghste. 1Mos. 14: 20 (Bib. 1541). Hempndennes Gudh Herren betalar honom. Jer. 51: 56 (Därs.; Bib. 1917: Se, Herren är en vedergällningens Gud; han lönar till fullo). Han kom ther nedh in (dvs. genom isen i vattnet) vnder både armana, doch halp Gudh .. att han kom wähl ther vp igen. Svart G1 12 (1561). Nu är Swerige blifwit en Man, och alle hafwa wi en Herre och Gud. Loenbom HistMärkv. 1: 181 (yttrande tillskrivet Nicolaus Bothniensis på Uppsala möte 1593). Jag är alleen tin Herre Guder / Tag tig för andra Gudar wahr. JMatthiæ 3: 55 (1657). Then store Gudens Tienst och dyrckan. Kyrkol. 2: 1 (1686). Gudi min saak heemställer jagh. Ps. 1695, 384: 1 (i Ps. 1819, 468: 1 ändrat till: Gud! dig). Allt som Gud behagar. Möller (1790). Jag vill dig Gudi befalla, / Min brud, både natt och dag! Atterbom SDikt. 2: 215 (1814, 1838). Ett Gudi behagligt verk. Auerbach (1909). Zeus kallas redan hos Homeros stundom helt enkelt Gud. Söderblom ÖversRelH 42 (1912). Många andra oerhörda och Gudi misshagliga gärningar. Schück i 3SAH 27: 158 (1915). — särsk.
a) [efter motsv. uttr. i hebr.] (numera bl. i citat från bibeln) i uttr. (alla) gudars Gud, gudarnas Gud, Gud den högste. Psalt. 136: 2 (Bib. 1541; ännu i Bib. 1917). Guderness Gudher och himellenss herre bevahre digh till lif och siel. KKD 7: 98 (1705; i brev, slutönskan till brevskrivarens hustru). Gyllenborg Skald. 29 (1798). — om Jupiter, gudarnas konung. Gyllenborg Bält 104 (1785).
b) i uttr. i vilka treenighetsbegreppet speciellt framträder. Gud Fader, Gud Son, Guds Son, Gud den Helige ande o. d. (se FADER 6 b, ANDE VII 1 b, SON). I Guds Faders och Sons och den Helige andes namn. Jesus Christus tin Frälsare, är Gud oc menniskia i en ovplöslig person. Emporagrius Cat. H 7 b (1669). I den treenige Gudens namn! Bergman JoH 126 (1926). — särsk.
α) om Kristus. Christus .. Hwilkin som är gudh öffuer all ting. Rom. 9: 5 (NT 1526). Ordet, den enfödde Guden, som var i Faderns sköte. JulhälsnLinköp. 1909, s. 6.
β) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†; se dock slutet) väsentligen liktydigt med: Kristus; i sht i uttr. Guds död, Kristus’ död (om uttr.:s anv. i eder se 8 c), Guds lekamen, Kristus’ lekamen. Arum epter Gudz byrd Tusendhe femhundrade tiugu oc pa thet första. GR 1: 4 (1521; i datering). Huar oc en må berätta sigh oc tagha sijn gudh oc skapare (dvs. begå nattvarden) när honum tyckis. Därs. 6: 306 (1529). Gudz lechame. SthmTb. 29/3 1546. — särsk. [ytterst efter kyrkogr. ϑεοτόκος, äv. ϑεομήτωρ] (numera bl. i anslutning till katolskt uttryckssätt) i uttr. Guds moder, om jungfru Maria. OPetri MenFall I 4 a (1526). Ps. 1695, 122: 5. Klint (1906).
c) i många ordspr., av vilka här ett ringa urval anföres. Gud låter icke gäcka sig [efter Gal. 6: 7]. Människan spår, men Gud rår. Gudh giffuer wäll Oxan, män icke strax wedh Hornen (dvs. med bindsle, färdig att taga o. använda). Balck Es. 221 (1603). Dhen gamble Gudhen lefwer än. Grubb 104 (1665). Gudh skoop ingen hastigheet. Dens. 280. Hwar för sigh, Gudh för osz alla. Dens. 356. Håll med Gud, så håller han med dig. Granlund Ordspr. (c. 1880). Far och mor äro goda, men Gud är bättre. Därs.
d) [jfr fsv. firi guþi ok mannom] i sammanställningar med andra ord (sbst. l. pron.); numera ofta starkt vard., med den eg. bet. förbleknad o. huvudsakligen innebärande en förstärkning. Både Gud och ditt eget samvete måste säga dig att (osv.). Han är skyldig Gud och hela världen (var man). Han tror inte på varken Gud eller fan. Osz skeer för gudt och all werdenn (dvs. alldeles uppenbart) orett. GR 8: 286 (1533). Thet är mången man .. som meenar, at han hafwer Gudh och alt godt, när han hafwer Guld och Penningar. Rudbeckius Luther Cat. 29 (1667). ”Herr hofmarskalken känner också Gud och hela verlden”, yttrade notarien. Wetterbergh SamhKärna 2: 10 (1857). — i numera obr. förb. (Emedan Kristiern II) gudj oc alla retuisa saa fraagonghen ær. GR 1: 30 (1521). The skula gudj oc oss vel kompne wara. Därs. 31; jfr 2 d. Som .. wij med gud och alle Man well betyge kunne. Därs. 18: 173 (1546). jfr: Gudh och inthet, rëtt Gudh och alzinthz (assinteth) för Gudh och ingeshanda är en sedh tala i Ångerm. Bureus Suml. 22 (c. 1600; rättat efter hskr).