Citat:
Ursprungligen postat av
Moment22x22
Ja det är väl antagligen så, för jag kan inte förstå hur det kan göra så stor skillnad om det är någon man tycker är poäng 10 el poäng 6, så länge man finner personen attraktiv och man blir kåt av personen.
Och det sitter väldigt mycket i beteende och personlighet. Och i sängkammaren sitter det i hur han hanterar den situationen.
Inser när jag skriver detta hur mycket jag lägger över på mannen att ta initiativ under dejtingstadiet. Med en pojkvän är det dock annorlunda, då kan jag lika väl ta initiativ.
Men under dejtingstadiet-måste det bli mannen. Det blir felvänt annars.
Och när man tänker på det så, så kan man på ett sätt förstå dels att pressen på mannen är rätt stor i de sammanhangen, samt att man blir nyfiken på hur en man ser på en kvinna egentligen. Jag menar nu inte att han ser ner på henne, utan mer HUR han ser på henne.
Lika mycket som jag ur mitt perspektiv ser på mannen på ett visst sätt med vissa inbyggda förväntningar så måste mannen se på mig på ett visst sätt och med vissa inbyggda förväntningar.
Helt klart är det förstås så att tjejen ökar på poängskalan när känslorna växer och en högpoängare faller när man ser en saker i personligheten man inte gillar, ingen tvekan om det, men det finns förstås gränser. Som exempel kan jag ta mig själv, jag har alltid dragits till mörkhåriga och mer orientaliska tjejer men en tjej som kontaktade mig på en dejtingsite var en rödhårig svensk tjej. Hon hade fin kropp, vackert ansikte men ändå var jag tveksam. Men det hon skrev i profilen och till mig privat gjorde att jag såg att det här var en mycket speciell tjej med ett ett mycket stort mentalt djup som gjorde att vi kopplade väldigt bra. Att hon dessutom hade en mycket imponerande karriär var inte viktigt för mig men ärligt talat talade det lite till min fåfänga. De här sakerna gjorde att jag gjorde avsteg från mina typiska preferenser rent visuellt, jag tänkte att jag kan inte vara så ytlig att jag nobbar en sådan fullpottare bara pga min inskränkthet, hon är vacker och känslorna kan komma och växa. Så vi inledde en relation, vi nådde varandra på ett djup som jag aldrig varit med om förr eller senare. Men jag kom ändå aldrig ifrån att hon kändes som en mycket god och nära syster. Kände när jag åt frukost med henne att den rätta fysiska dragningskraften till henne aldrig kom, ska jag sitta resten av livet utan att känna att jag vill bara äta henne? Tragiskt förstås för hon var så mycket bättre än jag förtjänade och av någon konstig anledning tyckte hon att jag var det.
Efter den erfarenheten valde jag att bejaka vad jag känner rent fysiskt för om den riktiga dragningskraften finns där kan jag kämpa och stå ut med andra saker som inte är prefekt. Efter det har jag varit ihop med riktiga fullpoängare rent fysiskt enligt mina preferenser men fått jobba och ta andra brister som t.ex. inte samma intellekt eller mentalt djup vilket i längden även det kan orsaka spänningar. Fortfarande undrar jag ibland om jag verkligen gjorde rätt men jag tror nog ändå det även om jag inte är helt säker.
Ser man på hur en typisk tjej skulle känt inför detta hade valet varit självklart. Den första tjejen jag beskrev var vacker, smart, hade hög status, ekonomiskt rik och pga personliga händelser hade hon sökt mentala insikter som få har. Den andra tjejen var invandrad, hade svag ekonomi, behövde jobba samtidigt som hon studerade, hade lägre IQ vilket ger kommunikationsproblem men hela min kropp reagerar när jag ser henne. Mitt val var nummer två men 99 av 100 tjejer skulle inte tveka en sekund om att välja nummer 1.