Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Föräldrarna var miltals från vettiga och sunda. Det finns ingen som har hävdat motsatsen. Att i efterhand hata dom är meningslöst eftersom dom ju är döda, det hatet drabbar bara dig själv i slutändan eftersom det i grunden är en destruktiv känsla. För föräldrarnas vidkommande så är hatet helt meningslöst, det måste du väl inse?

Morden i Bjärred är lite snällare än de andra, omnämnda, barnamorden. Andas omsorg in i det sista. Detta inser den som har förmågan att mentalisera..
Och som kvinna bli medveten om sitt våldskapital.
Man får hoppas att riktlinjer kommer att utarbetas för att Mb Bjärred inte ska kunna gå så långt som i detta fall.
Möjligen var det Bjärred polis och socialsekreterare hade i åtanke när man slog till mot familjen i Ystad. Intervention borde ha skett långt tidigare och inte på det sättet som blev. Måste ha varit en skräckupplevelse för barnen (har ej följt tråd/sett TV-program)

Ja, denna historia där Hanna tillsammans med sin man dödade sina två barn, hade kunnat få upp ögonen på dig kring kvinnors våldspotential. Kanske du idag tom kan se att barnen led av sina sjukdomar trots tidigare förnekanden om det?

Detta naturligtvis under förutsättningar att du inte fortsätter att låna ut ditt förstånd till trådens största troll bara för att du inte förmår/orkar att ta in det som hände. Eftersom du är Rockkungens mest hängivna lärjunge och försvarare, tvivlar jag dock på att du har det i dig.

Men om du mot alla odds skulle fixa det - ett och halvt år senare med facit i hand - så är det kanske inte heller omöjligt att du om några år även börjar ana hur föräldrarna kände och tänkte, utan att bara hänfalla till oresonligt hat. Men nu är vi långt ute på en smal gren, på de svårare överkursuppgifterna.

Skulle detta ske, så vill jag vara den första att välkomna dig in i förståndets och de sunda vätskornas värld. Den världen är lite läskigare på många sätt, men har de schyssta biprodukterna med sig av att råka vara sann och äkta och fördunklas inte pga neurotiskt undvikande av obehagliga känslor.

Nu ska vi ta den månghövdade tjuren vid hornen:
Vad beträffar sjukdomspanoramat, vet vi inte så mycket än. Såvitt jag förstår var just diagnosen ME inte satt på flickorna. Men i efterhand har jag följt åtskilliga ME-patienters berättelser, och ja, det finns kliniska symtom som inte låter sig förklaras på andra sätt än störningar i fysiologi/anatomi. Oavsett om dessa hade kunnat förbli latenta/oupptäckta i ett samhälle med mindre miljöförstöring/påfrestning på alla plan, än vårt. Nu var det en skör familj i en högstressmiljö, trots villa i Bjärred och god ekonomi, som drabbades.
Vidare: Rockkungen..ja han får väl betraktas som en skojare, likt många andra, och jag följde med stort deltagande hans kamp, det får erkännas. Dock, förutom sitt intresse för Skånes undre värld, tror jag fortfarande att han hade en anknytning till familjen i Bjärred. Han hade bl a koll på vissa dokument innan de blev offentliga, dvs innan de öht gick att hämta ut.
Sedan gick det tyvärr totalt överstyr med mycket action under ytan i tråden.
Jag kan hålla med dig om att tråden har varit en slasktratt för obehagligheter som neurotiker borde undvika. Vilka som är de största trollen ligger än så länge dolt i dunkel. Och lär väl så förbli.
Barnen är, oavsett, döda, det må inte hända igen.

Finns det fortfarande inga nyare bilder på familjen, inget som läckt ut från nåt mörker?

Båda flickorna var diagnosticerade med ME, vilket polisen uppgav under pressträffen. Jag tror att du tänker på intyget till skolan där barnläkaren valde att använda den svenska benämningen av diagnosen - kroniskt trötthetssyndrom.

Jag har personligen en ganska bra uppfattning om vilka som varit troll i tråden. Det är inte särskilt svårt eftersom det räcker med att jämföra med vad somliga påstått sig veta och jämföra det med det facit som vi idag har tillgång till. De flesta av lögnerna har kretsat kring trollerierna om en (1) mördare samt frånvaro av diagnos vilket kan ge en fingervisning om vilka de största trollen är.

Nä, tyvärr.
Hade gärna sett ett nyare foto på Hanna.
Moa har vi inte sett enda foto på.
Skall tydligen vara en söt liten tjej.

Kan väl finnas personliga komponenter likaväl, att vissa inte förmår tolka världen annat än subjektivt, utifrån sin egen lilla erfarenhetsbubbla.

Dvs att en mor försvaras som trots allt inte är god i moderskapet (mord när barnet sover torde vara yttersta formen av svek relaterat till trygghet). En mor som psykar eller tar till våld är väl annars mer förekommande som svek.
Barn försvarar ofta en mor hur illa det än är ställt. Letar med ljus och lykta efter det goda.
Förskönar, blundar, förnekar.

I sin värsta och råaste form finns det mördare med samma dåliga erfarenhet där mönstret blir övertydligt. Som är så störda att de tar ut sin hämnd på kvinnor.
Som levt med en störd överkontrollerande mor, vansinnigt pryd och nitisk som religiös, fullblodsnarcissist eller annat tragiskt.
Blame the Mother funkar inte i alla lägen, en lite väl förenklad mall, men de facto finns de där mödrarna som förstör barn.
Likaväl som frånvarande fäder eller maktgalna sådana i en nästintill militär hållning.

Skillnaden är väl att andra inte mördar och tappar konceptet totalt. Drivkraften blir annorlunda. Kanske spyr galla på andra kvinnor men försvarar mödrar hur illa de än burit sig åt?

Skiljer det så värst mycket vad det gäller taskig barndom, ambivalens, hatkärlek och projicering?
Gemensamma faktorn är att barn skadas och det märks i vuxen ålder i värsta fall. Andra är inte lika sårbara, har bättre coping och klarar sig (individuellt).
Nature or nurture - or both?

Jag menar således att det finns nog närmre förklaringar än arketyper om urmodern som blir draken.

Men jag gillar Jung och symbolspråket.


Sensmoralen är att det överhuvudtaget inte rör sig om Moa och Agnes. De blir brickor i ett annat psykologiskt spel.

Tack Avd9 för bokreferatet, utifrån de sidor du delat verkar det mest vara en bok som handlar om hur (svårt) det var för EH att skriva en bok...

Jag tycker fortfarande att det vore intressant att veta vilken typ av information kring ME/CFS som föräldrarna hade tillgång till och om det pratas om självmord mycket generellt i en del forum (nu är det ju ett annat fall som är aktuellt). Jag har en avlägsen bekant som har barn med svåra npf som skrev om Bjärred-fallet på sociala medier i höstas och uttryckte en (stor) förståelse för hur man som förälder kan känna att det vore lika bra att ge upp. Detta var tydligen personen inte ensam om. Min bekant är för övrigt också en högpresterande människa som aldrig riktigt har stött på något motstånd i livet innan, aldrig varit med om en situation som det inte går att reda ut bara med hjälp av sin egen kompetens och ihärdighet.

Det min bekant uttryckte gjorde mig förvånad - jag känner ingen annan som ibland funderar på att döda sina barn men tydligen finns det de som diskuterar just detta på nätet. Nu förstår jag givetvis att det till stor del var avsett att visa omfattningen av personens trötthet och frustration, ett rop på hjälp helt enkelt. Samtidigt var det tydligt att det inte var för barnens skull som personen ville döda dem utan på grund av att det var jobbigt att vara barnens förälder. Vi [föräldrar] orkar inte mer.

Jag kommer alltid att ha svårt att släppa tanken på en eller två ångestfyllda föräldrar som satt uppe på nätterna och googlade och kanske chattade med andra drabbade och gled längre och längre ned i hopplösheten.

Det är nu andra gången man yvas över ordval. Han skriver till skolan varav det torde vara till fördel att använda svensk version.
....dvs istället för antingen förkortning ME/ CFS eller Myalgisk encefalomyelit/Chronic Fatigue Syndrom.

Påminner mer om när epikriser skrivs till patienter dvs väldigt basic och försvenskat.

Vore väl föga förvånande om de googlat och att deprimerande dras till mörker och negativitet är välkänt fenomen. Likaväl som suicidala söker sig till bloggar och trådar som ägnar sig åt ämnet.

Det finns citerat i tråden om en mor i Gtbg som hänvisade till Bjärredärendet, som tolkades som ett underliggande hot där soc agerade om jag inte minns fel.
Det är möjligt att hon var desperat men kommunen lär knappast ta det lätt med tanke på risk för copycat eller sk kluster.

Varse go!
Det var bara kul att referera "live" he he he.
Köp den inte - låna den gärna eller fixa den på nåt annat sätt, men köp för guds skull inte boken.

Jag har som tur är ingen erfarenhet alls av allvarliga problem i familjen, eller allvarligt sjuka barn. Så egentligen skall jag bara kanske knipa käft.
Men, det kan jag inte (som ni vet) utan istället säger jag vad jag tror.

Om man har oturen att ens barn blir sjukt, så är det nog inget snack, man gör allt för att få barnet frisk igen. I detta fallet var man tillslut utomlands när den svenska vården inte kunde göra mer. Man gör såklart allt, och på nåt sätt får man det att funka. Men om då en av föräldrarna också börjar vackla mentalt så blir det inte lika enkelt längre. Man fixar det såklart, även om det är tufft. Men man löser det. I ett par år löser man det. Den friska föräldern hoppas såklart på en vändning, ett litet ljus i tunneln och det är just det hoppet som gör att det funkar. Hoppet att det skall vända. Varje dag hoppas man, varje dag i ett par år.
Sen en dag så ser den friska föräldern ett ljus i den där tunneln, men istället för ett ljus av hopp så kommer ett skenande godståg rakt emot han och hans familj. Det andra barnet insjuknar. Knappt man kan tro att det är sant, men det är sant. Tillslut ligger båda barnen sjuka, på riktigt sjuka, den redan deprimerade föräldern sjunker djupare in i mörkret, och den friska föräldern jagar livet ur sig för att få vardagen att funka. Det är tufft nu, riktigt tufft. Han försöker ventilera lite på jobbet, utan att belasta sina kamrater. Det är jävligt jobbigt nu.
Då @harperlee,då tror jag tillslut att sådana tankar kan komma upp. Efter så lång tid, efter så mycket sökande efter bot till sina barn och sin maka, till slut kom godståget och körde över dig.... Pang. När då makan säger dom hemska orden.... istället för att reagera normalt.... så blev dom orden "ljuset i tunneln".
Jag ser för första gången ett slut på lidandet. Vi kan få det bra igen. Alla sjukdomar kommer försvinna, min fru kommer bli glad igen. Och jag kommer få ro.
Nu ser vi till att bli en glad, lycklig och frisk familj igen.
Vårt ljus i tunneln, det lyser där borta.....
Nu går vi dit, efter alla år, nu går vi mot ljuset.

Jag kan verkligen förstå att dom tankarna kan komma då... Eländet tar ju aldrig slut. Man bryts nog sakta ner... Men vad vet jag.?

//Avd.9