Kan fysiken redogöra för vad första persons-perspektiv subjektiva upplevelser är?

Einstein var en av upphovsmännen till kvantfysiken. Hans debatter med Bohr föregick Shrödingerekvationen och systematiseringen av kvantfysiken. Men hänvisas alltid till denna period.

Einstein kom senare till insikt att kvantfysiken "nog är korrekt" men trodde ändå på att det är en inkomplett teori.

Nej. Men vid mätning/interaktion på atomnivå så kan du inte se den här relationen. Fysiken utgår ifrån det observerbara. Utifrån det observerbara uppstår det en kausal informationsförlust vid kvantmekaniska mätningar.

Argumentet emot din teori är att om du hävdar att allt har en orsak-verkan, inklusive det som du inte kan se ha någon (osynlig variabel), så är din teori ofalsifierbar. Den uppslukar allt som konfirmerande.

Det är som att hävda att Gud är bakom allt och beviset är för att allt som vi ser är bevis för Gud. Det är en uppslukande teori som inte förkastar något alls som motbevis.

Berätta gärna om varför.
Om du har lust.

Tänk som med "handen på het spisplatta". Visst resulterar detta i komplexa reflexer såsom att dra bort handen och armen, och involverar en massa hjärnceller (i ryggraden) som resulterar i att du kanske skriker av smärta etc. Tankeprocessen medvetande är detsamma, bara att det involverar miljarder fler hjärnceller och kontinuerliga reflexer som pågår från när du fötts tills du dör. Visst, det kanske låter obegripligt, men jag är ledsen om folk blir besvikna. Det är så din hjärna fungerar, i princip som handen på en het platta, bara mycket mera komplicerat och integrerat med andra reflexer över hela ditt liv.

Din subjektiva upplevelse är resultatet av dessa reflexer. Ungefär som att säga att din arm upplever en subjektiv upplevelse är du placerar handen på en het platta. Det kanske låter konstigt, men din hjärna fungerar som armen som upplever reflexen som resulterar i att dra bort handen från en het platta, bara att din hjärna inte är placerad på din arm, utan mellan dina axlar. Och (uppenbarligen) att reflexerna som kommer in i din hjärna är resultatet av miljarder hjärnceller och deras reflexer som pågått sedan du föddes. Processen i din arm är mycket lättare att förstå men det finns ingen orsak att tro att hjärnan fungerar på något annat sätt än genom reflexer och hjärnkretsar som byggts upp som resultat av dessa reflexer över hela ditt liv.

Så kan man se det, det är i princip genetiskt betingade beteendereflexer, ungefär som en algoritm i en dator. Sedan är det lite "flum" byggt in i algoritmen för att krydda till tillvaron tror jag (drömmar, önsketänk, religion, mysticism, paredoli etc). Att tro på övernaturlighet (religion etc) verkar vara en fördel för överlevnad och även idag trots att människan förstår genetik och grupp-strategi och psykologi. Poängen är att vetenskap är tillräckligt för att förklara hur hjärnan fungerar, och många kommer bli besvikna.

Medvetandet av hjärna nr2 skulle vara som i nr1, bara på en annan plats i labbet eller varsomhelst du placerat hjärna nr2. Sedan skulle nr2 uppleva andra saker än nr1 (separat medvetande) så fort input från omgivningen skiljt sig från nr1.

Om nr1 och nr2 byggts i identiska labb kan du argumentera för att de skulle ha samma medvetande. Men det hade inte gjort skillnad, även om det var en miljon hjärnor med samma medvetande i identiska labb, eftersom de hade upplevt samma sak (d.v.s. labbet/omgivningen). Även om de vore kopplade med varandra av någon kollektivt-medvetande-kraft hade det inte gjort skillnad, eftersom de vore identiska. Kommunikation hade varit omöjlig då alla hjärnor hade "talat" samtidigt som alla andra. Så fort en hjärna divergerat hade medvetande skiljts från de andra hjärnorna och vi är tillbaka på ruta 0.

Att Y är resultatet av X säger ingenting om vad Y är i praktisk mening. Första persons-perspektiv är en fullständigt personlig dimension som alla högre utvecklade djur har, men det gör inte saken mindre mystisk för den skullen.

Y (medvetandet) är resultat av X (tidigare medvetande), och tidigare medvetande igen och så vidare. Från det att du föddes (och kanske även innan) var X ett resultat av ditt "första" X, d.v.s. en liten människoklump (en bebis) med en kaotisk hjärna som så småningom blev logisk med tiden och efter en massa efterföljande X och nu kan du fråga dig själv vad Y och X är. Y är alltså en process lika mycket som ett fenomen.

Svaret är som sagt i princip redan utrett, så vitt jag vet, och jag har studerat neurobiologi i 3 olika länder i över 10 år, just nu på MIT. Min erfarenhet är ett denna förklaring (medvetande = reflexserie i din hjärna) är tillräcklig för att besvara TS, d.v.s.:

"Kan fysiken redogöra för vad första persons-perspektiv subjektiva upplevelser är?"
Svar ja. En serie av reflexer i din hjärna som integrerar alla dina sinnen, upplevelser och andra faktorer (din genetiska bakgrund, din miljö, lite random kaos inbyggt). Finns det något i detta svar som du finner otillräckligt? Något mänskligt fenomen som strider emot min presenterade förklaring?

Nej, det är lika intetsägande som att säga att ljud är vibrationer i luften.

Jag skrev till dig att "resultatet av" är inte ett tillfredsställande svar på vad första personsperspektiv är, varpå du svarar "det är resultatet av..."

Du bör kunna se detta medvetande hos andra om det är en manifestation av fysiska processer. Men det kan du inte för då kräver det att du första undanröjer ditt eget första personsperspektiv, om du ens kan få bildlig tillgång till någon annans.

Du har inte redogjort för manifestationens beståndsdelar.

Om perception är fysik ska du kunna visuellt iakta detta fenomen hos andra, alltså andras visuella perspektiv.

Håller du med om att reflexen hand-på-het-spisplatta är tillräckligt redogjord för eller anser du att det saknas beståndsdelar för att förstå detta enligt fysikens lagar?