Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Tråkigt att du mår så dåligt.

Det är en ganska lång historia det här med att få Asperger-diagnos. Första steget är att gå till Vårdcentralen i alla fall. Det finns säkert hur mycket olika självdiagnostiseringsmojänger ute på internet som helst, av tveksam kvalité. Men jag skulle säga att den här faktiskt är en *någorlunda* indikation på om du har autism eller inte. OBS dra inte för stora växlar på resultatet av den. En Aspergerutredning är rätt mycket mer komplicerad än så här.
http://www.rdos.net/eng/Aspie-quiz.php

Tyvärr får man ju räkna med flera års kötid på utredning antagligen. Men det händer ju ingenting direkt bara för att man får en diagnos. Typ nada. Fast det beror väl lite på.

Läs den här boken tycker jag, och se om du känner igen dig:
https://www.adlibris.com/se/bok/the-complete-guide-to-aspergers-syndrome-9781843106692

Även om man har Asperger så behöver man verkligen inte stämma in på ALLT i det här. T.ex. är jag rätt flexibel av mig och tycker inte om när det blir FÖR enformigt i vardagen. Det går ju liksom tvärtemot vad saker och ting *borde* vara för en Aspergare. Det är en bra märklig diagnos det härninga Aspergers syndrom.

Vet inte riktigt vad jag höll på med ovan. "Typ nada. Fast det beror väl lite på." Var en dålig formulering. Man kan få hjälp med saker och ting. T.ex. gå till Habiliteringen (jag var där en gång, fruktansvärt dåligt, sätter inte min fot där igen), det blir antagligen enklare att få vara sjukskriven hos FK, det går väl att få praktik och liknande lättare med AS-diagnos etc. etc.

Jag vill inte gå in på några detaljer här, men för mig har det verkligen varit värt att skaffa mig en AS-diagnos. Men det är ju inte så att man helt plötsligt, magiskt, börjar fungera som människa bara för att man får en Power Point där det står att man har Aspergers syndrom.

Jag utreddes även för AD(H)D under min utredning också. Det var tydligen misstänkt. Men jag har inte AD(H)D. Har aldrig trott det själv heller direkt. Jag är nog bara jävligt knäpp. Inget konstigt direkt.

Det går ju att göra en privat utredning också. Jag *tror* det kostar kring 30.000kr. Så tipset är till alla: köp er en AS-diagnos och utnyttja systemet... Kör Samhall och heja rejset in i #lyxlivet där man aldrig mer behöver slösa bort tid på att jobba, städa och laga mat: sjukersättning på gruppboende!

Jag gjorde Aspie-quizzen nu. Det var länge sedan sist. Resultat:
Din Aspie poäng: 140 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 83 av 200
Stor sannolikhet att du är Aspie
http://www.rdos.net/Aspie-quiz/poly10a.php?p1=100&p2=85&p3=61&p4=54&p5=50&p6=80&p 7=69&p8=70&p9=67&p10=54%27

Hade gärna sett att jag hade lite högre poäng på det neurotypiska

Jaaa fyfan.



Man får inte gruppboende, jobb på samhall och man blir inte sjukskriven bara för att man har asperger. Allt man får med en aspergerdiagnos kan man få ändå om man bara är socialt utsatt. Det kanske går lättare med en diagnos dock. När jag fick min diagnos så trodde jag att allt skulle bli så enkelt för nu har jag på på papper att jag har problem, men njaaa. Nää det blev ingen större skillnad. Mitt liv hade nog sätt ungefär likadant ut utan en diagnos. En stor skillnad är väl att jag förstår att jag är annorlunda och accepterat det lite mer. Jag har sänkt kraven på mig själv.

Jag gjorde också aspie -quizzen.
Din Aspie poäng: 50 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 130 av 200
Stor sannolikhet att du är neurotypisk


Jag förstår att jag får sådant resultat. I de flesta områden är jag välfungerande.

Nä. Diagnosen betyder inte särskilt mycket tycker jag heller. Men det här att förstå att man är "annorlunda" och acceptera det är mkt bra. Tyvärr accepterar inte "samhället" det så jävla bra alla gånger. #offerkofta

Jag skulle säga att det är bättre att läsa på om autism om man misstänker att man har det. Diskutera på olika forum osv. osv. Lära känna folk med liknande problematik, om man nu inte redan gör det. Det är ju ändå en skala det här. Alla människor har väl en viss autism i sig. Det är väl bara det att det går lite över styr med saker å ting så det till slut krävs en DIAGNOS! för att det är så pass illa ställt.
Att förlita sig på "hjälp" från staten, i Sverige 2019 är ganska naivt.

Grattis till din låga "Aspie poäng"!

Vad finns det utrett för dig ifall det finns möjlighet att få hjälp på annat håll.
NPS eller Vuxenhab?



Du har rätt på många sätt där. Sorgligt men sant på samma gång.
Att förlita sig på "hjälp" från staten, i Sverige 2019 är ganska naivt. Även om har haft med FK att göra med några gånger så. Det är bara att le och vara glad på sitt sätt (OBS! Ironi det sista)

Jag vill inte bli en börda för samhället, vill ha jobb såklart, men som är simpelt att förstå där man inte behöver prata med någon, känner mig så obekvämt med arbetskollegor även med de är snälla mot mig så får jag ändå känslan att de äcklas av mig. Hade också velat jobba deltid, jag behöver mycket tid för mig själv. Jag pallar inte att vara på gång hela tiden eller sova bara sex timmar.

Vet hur känslan kan vara till viss del
Kolla ifall det finns möjlighet till Arbetsträning och sedan ett lönebidagsanställning på 50 / 75 %.
Bibliotek eller lager m.m.
Bättre det än ingenting

Just nu utbildar jag mig till CNC operatör, som jag förstår så arbetet ganska monotont och man slipper prata med folk. Jag hoppas även på att kunna jobba tre långa pass, istället för att jobba fem dagar i veckan.

Vi hoppas på det bästa för dig så länge du klarar av allt på en gång så kör på.
Det skadar ju inte att prova på det

Jo, det skadar ju inte att testa, om jag inte får till det, så får jag nog klurar fram någon backup plan, men jag är fortfarande osäker om jag ska gå till en psykolog för att få ut en diagnos, om det kommer hjälpa mig på något sätt, kanske med familjen då de har alldeles för stora förväntningar, de ville ju att jag skulle utbilda mig till högskoleingenjör, klarade inte ens ett år innan jag bröt ihop inuti.

Angående diskussionen som var uppe tidigare: igår satt jag med ...någon... på ett sk. "sunkhak" i Stockholm och tog ett par öl, sådär en tisdag kl. 14. Vi pratade om ditten och datten, men jag kom fram till att jag troligen är mycket "lyckligare" (fast gladare beskriver nog det bätte) än massor av folk jag känner som hetsar fram och tillbaka till deras åtta-timmar-om-dagen-jobb osv. som iaf. gör att dom säkert kan köpa en SKITDYR platt-TV i massor av tum och sjukt mycket Ultra-HD!

Jag vill hoppa av det sk. "systemet" så mycket som möjligt. Men man måste ju liksom ha pengar för att klara sig (eller behöver man verkligen det? Det återstår att se) så det är ju bara till att jobba. Lite i alla fall. Min dröm hade varit att födas utanför "systemet" och inte ens haft ett personnummer, men den grejer är ju tyvärr körd.

"Fuck the system!"

Det där med CNC-operatör med tre långa pass i veckan låter vettigt tycker jag. Jag tycker man blir helt nedbruten av fem-dagar-i-vecka-samma-tider-jobb.

Jag skulle rekommendera dig att gå till en Vårdcentral åtminstone. Det är ju första steget i att komma någon vart alls kring att få en diagnos. Det kan i vissa fall *skada* att ha en diagnos (Asperger-retards får t.ex. inte jobba inom militären och polisen. Det kan bli problem med körkortstillstånd, och säkert lite annat) men överlag är det väl positivt. Fast *kanske* inte värt allt besvär. Men det vet man ju inte förrän efteråt heller?