Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Svarar för mig mig själv och inte alla med asperger.

1.) Jo det tror jag, har man inte det så finns det väl ingen anledning att få diagnosen tycker jag.

1.1) Svårt att förstå saker helt enkelt.

2) Vet inte riktigt, tror de flesta har ojämn begåvningsprofil. Jag har riktig ojämn, herregud.. Matte är mitt favorit ämne.

2.1) Inte så imponerande högt, men ändå över medel, 110. Folk med asperger han knappast högt IQ för att de har asperger, snarare så att vi har normalt IQ. Precis som vanliga befolkning har en del mindre och en del mer i IQ. Myt att alla med asperger har IQ på 150+.

2.2) herregud, nej. Men önskar att jag hade. Då hade jag nog varit läkare eller raketforskare

3) Har ingen fysisk klumpighet. Är tvärtom väldigt smidig och vältränad.

4) Svårt att höra vad folk säger ibland så jaa. Men inget annat.

Har inte fått en riktig diagnos än på grund av lång väntetid, men läkaren påstod Asperger eller autism nivå 2 enligt DSM efter basutredningen.

1) Jag känner mig bortkommen i sociala situationer och de tröttar ut mig mycket. Men det märks nog mest av mig själv än av andra, jag har lärt mig att kamouflera mina svårigheter.

2) Jag har inte genomgått ett riktigt IQ-test än, men jag är över medel i varje fall. Har nästan fotografiskt minne skulle jag nog säga. Kan inte minnas en hel sida i en bok men har lätt att minnas hur föremål ser ut.

3) Jag har spillt mycket, ramlat en del, haft svårt att lära mig simma. Rörelse tar i många fall ganska mycket mental kraft från mig.

4) Solen är jobbig, tycker inte om starka lampor, tickande klockor kan göra mig tokig, vissa ljud gör fysiskt ont fast de inte är så höga i nivå. Okänslig mot köld, har helst kortbyxor även vår och höst.

Har ansökt för sjukersättning. Jag har ett läkarutlåtande för sjukskrivning men handläggaren som jag har fått verkar väldigt motvillig att godkänna min ansökan, och vill istället att jag börjar med massa olika arbetsträning program och få sjukpenning istället.

Jag försökte förklara till han flera gånger om hur svårt det är för mig, att jag har redan testat allt och allt leder till att jag mår sämre och går in i väggen så att säga. Detta var en förkortning/summering av min förklaring till han.

Det jag skulle vilja ha råd från er är hur jag ska hantera min hanläggare för att få sjukersättning som jag behöver och har rätt till? Jag har ju efterallt en läkarutlåtande som säger att jag har rätt till sjukersättning. Min handläggare kan väll ändå inte låtsas veta bättra än en läkare?

Det är extremt svårt att få sjukersättning idag då de inte längre vill ge människor som kanske skulle kunna återvända om några år till arbetslivet så läkaren måste utesluta allt för att det ska gå igenom. Politik. Det finns inga pengar till sjuka, nedsättningar etc eller snarare väldigt lite ska det kosta. Att du har Asperger är inte tillräckligt om du kan gå ut i sysselsättning. Läkaren måste utesluta att du kommer återvända till livet någonsin för att ge dig ersättning. De flesta av oss är inte utslagna för resten av livet så det hänger på hur snäll läkare man har också. Men de pressas antagligen av politiker de med. Jag trodde inte att Asperger fanns längre ens.

1) Har utöver AS även social fobi. Så jag har det kämpigt med det sociala från två håll och på två olika sätt. Jag tycker ibland att det kan vara svårt att förstå de sociala koderna samtidigt som jag rent generellt finner det jobbigt att vara ute bland folk. Att vara social kan ta väldigt mycket energi oh jag kan lätt känna mig fel och obekväm. Har själv alltid ansett mig vara något av en ensamvarg och introvert med litet socialt behov. Har inga problem med att vara i relationer så länge jag får mitt behov av ensamtid tillfredsställt.

1.1) I mindre bekväma situationer kan jag nog utåt sett framstå som blyg, tystlåten, ointresserad panelhöna. Ju mer syn-/hörselintryck desto jobbigare. Avskyr kallprat och är till viss del genuint ointresserad av andra, plus min sociala fobi som knappast gör det hela enklare. ”Jaha, vilka känner du här, vad jobbar du med?” Sådant kommer inte naturligt från mig utan för att jag speglar hur man förväntas vara. Har många gånger tagit hjälp av alkohol/droger för att underlätta.

2) Är rent generellt väldigt ojämn. Som jag skrivit tidigare; jag kan flytta berg men klarar inte av att vända på en fjäder. Jag är definitivt mer språkligt begåvad än matematisk. Skulle inte överleva utan miniräknare. Engelska och svenska var mina starkaste ämnen sedan skolstarten. I matten gjorde jag inte bara slarvfel utan även rent logiska fel. Jag har helt enkelt inte det ”tänket”.

2.1) Mitt WAIS-IV visade på en allmänintellektuell förmåga som ligger på genomsnittlig nivå.

2.2) direkt fotografiskt vet jag inte. Men sifferkombinationer så som telefonnummer, pinkoder och portkoder brukar fastan lätt. Kan än idag minnas telefonnummer från typ 20 år tillbaka.

3) Började gå när jag var ca 1,5 år. Minns att jag hade det kämpigt med att lära mig simma, hoppa hopprep, göra kullerbyttor och cykla. Svårt med balans och koordination. Däremot funkar ridning, löpning och styrketräning jättebra.

4) Har alltid varit frusen av mig. Ogillar olika typer av beröring, vilket i mitt fall kan innebära alltifrån vattenstänk till att nudda någon annans ben på bussen. Ljud- och doftkänslig. Nu på sommaren är det egentligen för varmt att sova med täcke, men jag ogillar att bara ha ett påslakan. Det känns för tunt och platt. Gillar täckets tjocka, fluffiga känsla mot kroppen. Att ligga i sängen ska vara lite som att ligga i ett bo. Det ger en slags diffus trygghetskänsla.

Igår så sa jag hej då till en väldigt god vän som flyttar från stan hem till sin hemby i Sverige.
Det kändes riktigt bedrövligt och jobbigt att säga hej då.
Har vi några här som kan ge tips och råd , avsked är det värsta jag vet.
Är det någon som har samma erfarenhet

Hej kompis!

Hur känns det nu då snart en månad har passerat sedan din vän flyttade iväg?

Jag har aldrig haft problem med avsked av vänner och så, mitt problem är snarare att jag har svårt att bibehålla vänskapsbanden till gamla kompisar, runnit ut i sanden och umgås inte med någon längre från min tid som ung och tonåring. Hade bra vänner då som jag umgicks med konstant, men sen en dag så sågs man inte mer och inte har gjort sedan dess. Folk började på andra gymnasium och sen var det där det tog slut, andra slutade man bara att höra av sig till av någon outgrundlig anledning och sen har man inte setts igen sedan dess.

Har alltid gillat avskildhet och ensamhet, trivs bäst i eget sällskap och numera har jag skapligt många vänner genom min dagliga verksamhet, men inga som jag riktigt umgås med på fritiden. Föredrar att spendera fritiden hemma med böckerna, filmerna och skivorna, men ibland träffa en gammal kamrat från gymnasietiden och dricka öl och så.

Jag känner igen mig i det också att vara Har alltid gillat avskildhet och ensamhet, trivs bäst i eget sällskap och numera har jag skapligt många vänner genom min dagliga verksamhet, men inga som jag riktigt umgås med på fritiden.. Så jag kan relatera till det.

Dock är det bara det att hon och jag fick riktigt bra kontakt och vi hade alltid roligt när vi ungicks.
Därför är det väldigt svårt för mig att släppa taget vissa stunder.
Man saknar henne väldigt mycket eftersom vi är så bra vänner.
Men som tur är så ses vi snart igen. Men det kommer att bli svårt

Om man har Asperger, kan man ha en gravt autistisk störning? Jag trodde beskrivningen gravt autistisk var förbehållen klassisk autism/Kanners/infantil autism.

Jag undrar nämligen för att en läkare har skrivit gravt autistisk om mig, men jag har diagnosen Aspergers.

Kanske har du en dubbeldiagnos. Vilket år fick du din diagnos??

Jag har inte en dubbeldiagnos. Aspergers syndrom är min enda diagnos. Jag fick diagnosen år 2013. Läkaren som satte Aspergers diagnosen är inte samma person som sa att jag har en gravt autistisk störning.

Där ser man. Fick min diagnos för ca 10 år sedan & då var det Aspergers syndrom också.
Dock ingen autism så det är därför jag frågar. Men känner du dig orolig eller annat över diagnosen så begär en ny utredning.

Dock har jag hört att har man Aspergers syndrom så kan man även ha drag av Autism eller ADHD.