Supportersäsongen 2019

Bra tjacksvamel av samtliga i tråden idag!
Jag har gått på Djurgårn sen barnsben , född tidigt 90-tal. Som många andra djurgårdare i min åldersgrupp gjorde jag min debut först på hockeyn, det var hockeykort och pogs som fortfarande gällde bland grabbarna på plugget varesig man va djuu, pack eller vrak. Jag har rört mig i globenområdet, detta gråa, trista ocharmiga evenemangsområde dubbelt så många gånger per år än valfritt vrak i min ålder bara på alla hockeybesök genom hösten och vintrarna. Med detta vill jag säga att jag inte tycker området osar direkt nåt av lagen, vill bajarna claim:a det som deras så låt dom. Dom har inget annat. Det är ett område som dom flesta av oss stockholmare inte kommer undan att röra sig vid x-antal gånger under sitt livsspann. Att Djurgårdare rör sig i det området mer än en bajare på ett år sen flertalet årtionden tillbaka blir därför bara komisk. Hoppas det retar gallfeber på er bajrare!

Till mina kära Djurgårdsvänner vill jag lyfta ett varningens finger; gå inte i vrakens fälla i dessa diskussioner. Vi vet vart vi har vår förankring nånstans. Man kan inte annat än garva då man hör pajasbajens ständiga tugg om historielöshet, identitetskris och skitförening. Låt vraken hålla på och försöka måla in Stockholms olika förorter i varsina fack, låt dom fortsätta mytbilda kring sig själva, det är det som gjort att dom nu fått bondestämpeln och jippostämpeln, dom ville leka underdogs, läckra, folkliga och arbetarklass. Man har gapat mest, som Stockholms lillebror, i ålder, tiltlar och historia efter uppmärksamhet i skuggan av stans två fotbollsgiganter och nu när man har det så vill man försöka sopa under mattan vad man fått för besökare. Synd om gammelbajarna, dom hade sin charm, men det har det har å andra sidan alltid varit synd dom.

Till er lättkränkta bajare vill jag avsluta med detta. En fotbollsklubbs hem och pinka in revir ska bygga på nån slags historia och historia byggs främst på titlar varav vi nu ligger på 1 titel på ert sk hem, so far. Ni tar ju en titel vart 100 år så det måste ju kännas skitlajo för er det med!

Är bajarna stolta över sin egna publik? Var på derbyt mot AIK och stor del av er publik är ju faktiskt så som flashback beskriver.

Djurgårdskopplingen slopade klubben redan 1892 ska jag berätta för er, då klubben kände det som bäst för att nå ut till fler atleter och utövare.

Hade varit mysigt att höra vad bajarna tycker kultur är eller rättare sagt ska va? Att det finns många subkulturer som får ta sig plats på våra läktare, motiv, osv ser jag inte alls som nåt problem. Det är representativ över folket som går på våra matcher.

Det är bara snegla i historieböckerna över Stockholm hur livet såg ut ute på Djurgården under 1800talet. Pubarna låg tätt intill varandra och prostitution fylla, och bråk var en del av vardagen i Stockholmarnas enda riktiga stora nöjesområde. Våra förgrundsfigurer va allt ifrån varvsarbetare, skeppsbyggare till springpojkar. Kåkstadens söner är taget från rubriken från inledningskapitlet på 100års jubileumsboken DIF släppte och beskriver föreningens bildande.

Vi ska alltså anamma vår historia så länge den inte strider från er bild av oss?

Är bajarna stolta över sin egna publik? Var på derbyt mot AIK och stor del av er publik är ju faktiskt så som flashback beskriver.

Djurgårdare rör sig i det området mer än en bajare på ett år sen flertalet årtionden tillbaka"

Tillåt mig skratta lite här, komiskt att du kommer med ett sånt här påstående när du själv är född på 90-talet. Du är ett praktexempel på en djurgårdssnorvalp som valde ett lag bara för titlarnas skull. Du är precis som alla andra unga gårdare, ni kommer och går och försvinner lika fort när resultat ej går vägen. Att sen bara helt plötsligt när det väl gäller något så kommer ni upp som gubben i lådan och bröstar upp er med snacket "alltid oavsett" titlar m.m, snacka om komedi på hög nivå när ni hobbysupportrar börjar. Du vet idag kan man klart och tydligt se att det ej finns några äldre eldsjälar till supportrar kvar i Djurgården, nu är det endast massa nyfödda småglin som nyligen försökt odla en moppemusche och dessutom snusar blöjsnus till vardags.

Vi är det laget i Stockholm med starkast lokalförankring och identitet. Sen att vi fått mycket ny publik senare år har både resulterat i fördelar och nackdelar. Vi har lockat publik till arenan som tidigare aldrig gått men som sympatiserat med Bajen. Som någon skrev tidigare så är det familjer, gamlingar som bor i närområdet som tar sig dit på ett sätt som inte förut skedde. Sen som uppväxt på Söder och gröna linjen söderut känner jag många som alltid sympatiserat med bajen men sällan gick på matcher men som går varje match nu. De är lokalt förankrade bajare med koll på kultur och mentalitet. Nackdelen med dessa är att de sällan bidrar till någon stämning och ofta agerar fågelholk. Men i slutändan är vår "nya publik" till stor ekonomisk fördel. Vi har lyckats få de "dussinsupportrar" till arenan, vilket DIF misslyckats med. Det är på gott och ont.
Vår kärna har även växt lite dock inte alls på samma sätt. Men där är fortfarande Bajens supportrar betydligt bättre än DIFs. Det är bara att jämföra tifon. Ultra Boys som är en av 4 ultrasgrupper levererar alltså bättre tifon SJÄLVA än hela DIF tifoverksamhet gör på ett år. Det är intressant. UCS=akademikerbarn...

Jag tänker mest på geografisk historia. Djurgården som område ligger intill Östermalm. Namnet Hammarby kommer från hammarby kanal som ligger utmed Södermalm. Jag tycker att Djurgården har en ganska tydlig geografisk tillhörighet i Stockholm, med tanke på att man spelade på stadion så länge. Var stolta över den istället för att som några andra här i tråden förneka den.

Det roliga med diskussionen om att alla Bajare är bönder är att varenda gårdare som hävdar det själv sitter å runkar varje lördag till nått lag i premier league. Klart som fan folk från hela landet kommer heja på Sveriges största lag det säger sig självt, sen att inga andra än missanpassade stockholmare väljer djurgården det är en annan femma.

Man kan konstatera att denna tråd har spårat lika mkt som Djurgårdens sökande efter identitet.

Bilden av djurgårdare som många Stockholmare har är att Djurgården är överklassens lag. Båten ligger i Stocksund och det runkas till NHL matcher varje kväll. Om man bara tittar på de finkammade killarna som står runt omkring i Djurgårdens klack ser man ett gäng luftrunkande, blonda men annars väluppfostrade unga killar. Man föredrar att titta på Liverpool och spela Fifa med Fabian och August istället för att ta sig till Tele2 och se sitt lag möta exempelvis Falkenberg, om det inte finns guldchans det vill säga.
Sen har vi Djurgårdsbonden som ofta börjat följa de pga hockey. Alltid en blond wt-kille med kläder från Stayhard och medlemskap på gymgrossisten. Han drömmer om att vara med i paradise hotel men den enda riktiga uppmärksamheten han fått var under Metoo. Denna kille bor ofta i Linköping eller Kristianstad men är även förekommande i Haninge, Åkersberga och Nynäshamn.

Det går att konstatera att det är svårt för nutidens djurgårdare att enas över någon identitet och skapa en riktig kultur. Det pratas om Djurgården och Britpop. Det görs stickers med Bob Marley. Djurgården och Techno men det som de missat är att Summerburst inte är techno. Djurgårdarna är även nuförtiden "kåkstadens söner" men nyss var det Bajarna som var pundare och vrak medan Djurgårdarna "lite finare och lite bättre".
Det hade nog gynnat Djurgårdens supportrar om ni anammar hela överklassgrejen för just nu skrattar bara alla åt er.