Social fobi, hur kan jag bli bättre/fri från det.

Hur kan man träna sig bort detta då. Ja jag vet det gamla vanliga som kallas för exponering. Men det är innan exponeringen jag tänker att man måste ha de inställt hos sig. Det är ju innan en situation som nervositeten börjar dyka upp. Sen efter en stund landar man liksom.

Ha ett ordnat liv i övrigt, jobb, bostad, reko kläder.
Sryrketräna och ät 0.5-2mg alprozolam om dagen. Min gräns går vid 1mg, annars blir det för mycket, för man vill ju vara med i matchen.

Hej är en kille på 26 år och förmodligen har jag någon sorts av social ångest. Anledningen till att jag säger så är för det är samma visa alltid.
Jag är rädd för att bli granskad av andra och blir obekväm. Jag rodnar oftast mina ögon börjar kännas vattniga nästan som tårar ska flöda ut. Viker undan med blicken allt som oftast när jag känner mig obekväm och den sociala ångesten tagit över.

Har svårt för att vistas bland mycket folk, och tala inför människor då jag helt enkelt upplever rädsla för att bli granskad.

Däremot förändras jag och är helt normal när jag är med familj, vänner och folk jag trivs med. De just det som gör mig förbannad på mig själv. Plötsligt är jag hur social och mig själv i den rollen. Jag vet att en del trivs så.
Men inte jag då jag trivs i det sociala, har upplevt massa tuffa år och det har bidragit starkt till min sociala fobi. Även om jag ändå varit ganska blyg som person tidigare.

Men jag är rädd att det här ska gå överstyr och ju mer jag tänker på det känns det jobbigare.
Har påbörjat KBT men vettefan om några framsteg har gjorts. Jag kan ha helt normala samtal med okända personer och uppleva att det går bra. Men de definitivt någon när det är massa folk och då stiger den sociala fobin.

Exemplevis sa min terapeut att denne aldrig skulle tro att jag lider av social fobi.

Vafan ska jag göra? Varför känner jag såhär.

De jag känner som har social fobi har väl mer hittat sina situationer i livet där de trivs och mår bra/bättre. Sina "livsrutiner".

Vad jag vet så finns det en del saker man kan arbeta med som att identifiera de situationer där man får ångest och försöka förstå vilka "automatiska" tankar som dyker upp och triggar/bidrar till ångest. När du hittar dessa så kan du börja med att ifrågasätta dina tankar, om de är realistiska, hur sannolikt det är att det som du oroar dig för ska inträffa m.m.

Annars finns ångestdämpande medicin.

Här måste jag faktiskt sätta ned foten. Ta det inte personligt men att uppmana en person med social fobi att börja äta bensodiazepiner är det mest idiotiska jag hört. Han frågar hur han kan bli fri från fobin, inte förvärra den. Även om benzo kommer lösa problemet kortsiktigt är det bara tillfälligt, tills dagen han drabbas av biverkningarna. Och vid den tidpunkten är han med störst sannolikhet beroende och tillbaks i ruta 1 med sin fobi. Han kommer gå under!

Hej är en kille på 26 år och förmodligen har jag någon sorts av social ångest. Anledningen till att jag säger så är för det är samma visa alltid.
Jag är rädd för att bli granskad av andra och blir obekväm. Jag rodnar oftast mina ögon börjar kännas vattniga nästan som tårar ska flöda ut. Viker undan med blicken allt som oftast när jag känner mig obekväm och den sociala ångesten tagit över.

Har svårt för att vistas bland mycket folk, och tala inför människor då jag helt enkelt upplever rädsla för att bli granskad.

Däremot förändras jag och är helt normal när jag är med familj, vänner och folk jag trivs med. De just det som gör mig förbannad på mig själv. Plötsligt är jag hur social och mig själv i den rollen. Jag vet att en del trivs så.
Men inte jag då jag trivs i det sociala, har upplevt massa tuffa år och det har bidragit starkt till min sociala fobi. Även om jag ändå varit ganska blyg som person tidigare.

Men jag är rädd att det här ska gå överstyr och ju mer jag tänker på det känns det jobbigare.
Har påbörjat KBT men vettefan om några framsteg har gjorts. Jag kan ha helt normala samtal med okända personer och uppleva att det går bra. Men de definitivt någon när det är massa folk och då stiger den sociala fobin.

Exemplevis sa min terapeut att denne aldrig skulle tro att jag lider av social fobi.

Vafan ska jag göra? Varför känner jag såhär.

Jag uppmanar inte dig att konsumera alkohol eller annan form av narkotika på något sätt, men kan du besvara på min fråga innan jag sammanställer ett anförande?

1. Huruvida reagerar du på alkohol? Blir du social och pratglad samt stress-och ångestfri? Eller ännu mer introvert?

2. Hur ser en perfekt fredagskväll ut för dig? Vara med polarna i en sluten miljö eller slappa framför en film/lira tv-spel och beställa en pizza?

Jag hade liknande problem som dig, med åren mognar man till och inser att ingen jävel bryr sig om så varför ska du bry dig? Ingen minns ändå inte dig efter nåt år så i mitt fall utmanade jag mig själv vid den åldern och åkte till thailand, ibland ensam. då växte man upp som en människa, gå runt där själv och betrakta världen med sina egna ögon, kolla på dom andra.. alla har sina egna problem.. så skit i ångesten nget å bry sig det är bara hjärnan som luras

Varför kommer du rodna eller avvika med blicken? Vad är du rädd att folk dömmer dej för?

Det är en form av fobi och jobba med det är ända vägen. Att utmana. Det blir lättare att hantera även om du är introvert med. Kanske aldrig försvinner men du lär dig hantera allt.

Men hur jag vet inte hur jag ska göra. Jag träffar en kbt terapeut. Vad ska man säg till den här personen. Alltid när jag är där är det lugnt och fint.

Hur menar du. Om du träffar en person så vet du inte vad du ska säga. KBT-terapeut kanske inte är rätta vägen för en släng lätt social fobi. Det är ju faktiskt att vara bland folk och folkmassor som är själva träningen.