• 3
  • 4
2019-10-10, 08:48
  #37
Medlem
nonameds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Parisian
Helvete vilken jävla poäng du lägger där!
Men snälla hur kan jag bli av eller träna bort detta. Jag förstår att det tar tid. Men man säger att träning ger färdighet.
Vad kan jag göra för att bli kvitt detta. Åtminstone lära mig att inte vara rädd.
Vet inte vad som gör dig rädd eller vilken situation med människor som kan vara jobbigt. Har du kanske torgskräck så gå igenom torget eller i närheten beroende på hur jobbigt det kan vara. Utmana dina rädslor. Går du igenom torget direkt fast du är rädd så blir du lite stoltare och lite bättre självförtroende. Kan vara så med att rädslan tyvärr inte försvinner helt men du lär dig hantera det så du orkar med det. Social fobi är den värsta fobin man kan ha av alla fobier enligt mig.
Citera
2019-10-10, 10:24
  #38
Medlem
Safariis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Parisian
Hej är en kille på 26 år och förmodligen har jag någon sorts av social ångest. Anledningen till att jag säger så är för det är samma visa alltid.
Jag är rädd för att bli granskad av andra och blir obekväm. Jag rodnar oftast mina ögon börjar kännas vattniga nästan som tårar ska flöda ut. Viker undan med blicken allt som oftast när jag känner mig obekväm och den sociala ångesten tagit över.

Har svårt för att vistas bland mycket folk, och tala inför människor då jag helt enkelt upplever rädsla för att bli granskad.

Däremot förändras jag och är helt normal när jag är med familj, vänner och folk jag trivs med. De just det som gör mig förbannad på mig själv. Plötsligt är jag hur social och mig själv i den rollen. Jag vet att en del trivs så.
Men inte jag då jag trivs i det sociala, har upplevt massa tuffa år och det har bidragit starkt till min sociala fobi. Även om jag ändå varit ganska blyg som person tidigare.

Men jag är rädd att det här ska gå överstyr och ju mer jag tänker på det känns det jobbigare.
Har påbörjat KBT men vettefan om några framsteg har gjorts. Jag kan ha helt normala samtal med okända personer och uppleva att det går bra. Men de definitivt någon när det är massa folk och då stiger den sociala fobin.

Exemplevis sa min terapeut att denne aldrig skulle tro att jag lider av social fobi.

Vafan ska jag göra? Varför känner jag såhär.

Lider lite med dig TS, delvis för att jag var upplevde det samma speciellt i tonåren men även till och från i äldre ålder.

Såg att du var införstådd med att exponering är vägen dit men svårt att ta dig själv dit, ta det kluvet för ångesten slår på så pass tidigt.
Men kan bara säga att det är den vägen du behöver ta.

Vad för konkreta tilltag har du själv gjort, om du kan ta ett par exempel?
Har du några vänner, som du umgås med och som du är bekväm med?

Du kan behöva ta hjälp av en vän eller familjsom är mer framåt än vad du är. Hjälpa dig att sätta dig i situationer och diskussioner som du normalt inte hade utsatt dig för.
Ha en mer konkret plan och vara villig att ge saker ett och flera försök.
Citera
2019-10-12, 10:32
  #39
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Safarii
Lider lite med dig TS, delvis för att jag var upplevde det samma speciellt i tonåren men även till och från i äldre ålder.

Såg att du var införstådd med att exponering är vägen dit men svårt att ta dig själv dit, ta det kluvet för ångesten slår på så pass tidigt.
Men kan bara säga att det är den vägen du behöver ta.

Vad för konkreta tilltag har du själv gjort, om du kan ta ett par exempel?
Har du några vänner, som du umgås med och som du är bekväm med?

Du kan behöva ta hjälp av en vän eller familjsom är mer framåt än vad du är. Hjälpa dig att sätta dig i situationer och diskussioner som du normalt inte hade utsatt dig för.
Ha en mer konkret plan och vara villig att ge saker ett och flera försök.
Jag har förstått att den enda vägen att ta är att utsätta sig för saker. Jag vill ju mycket i livet så det krockar med mig totalt när jag begränsar mig. När Jag är med vännerna och familjen så känns alltid lugnt och fint. Men samtidigt vill jag kunna vara självständig. Man måste kunna klara sig ur detta på egen hand för att det är mig det handlar om. Absolut kan anhöriga va där som stöd och förstå problematiken.

Vilka metoder har du använt som du tycker har hjälpt dig?
Citera
2019-10-12, 11:13
  #40
Medlem
Det skapar såna trådar om och om. Det enda är att utsätta dig för social situationer mer ofta. Sedan tror jag att kost påverkar en väldigt mycket, fast det väldigt få här som gör det, och då får ni väl lida. Träning, kost, och personlig utveckling är det du behöver.
Citera
2019-10-12, 11:53
  #41
Medlem
Safariis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Parisian
Jag har förstått att den enda vägen att ta är att utsätta sig för saker. Jag vill ju mycket i livet så det krockar med mig totalt när jag begränsar mig. När Jag är med vännerna och familjen så känns alltid lugnt och fint. Men samtidigt vill jag kunna vara självständig. Man måste kunna klara sig ur detta på egen hand för att det är mig det handlar om. Absolut kan anhöriga va där som stöd och förstå problematiken.

Vilka metoder har du använt som du tycker har hjälpt dig?

Jag förstår dig. Men en sak som är väldigt vanligt problem också är att inte våga att be om hjälp. Du kan använda en mer utåtriktad familjmedlem/vän och hjälpa dig att Hanna i konversationer med främmande.

Just nu är det en lång tid tillbaka så svårt att minnas hur jag startade. Men mönstret sitter fortfarande kvar i mig.
Jag vet ofta att jag kan bli innesluten av en situation men då utmanar jag mig ofta att vara den som tilltalar en människa först, fast jag känner mig dum. Förr var det mer svettningar, svimfärdiga känslor samt ångest. Men ju oftare det uppstod att jag tog initiativ så reflekterade jag över det senare.
Ibland fick man mer ångest än tidigare och ibland kändes det väldigt bra efter.
Till slut blev det klarare att man var väldigt förbestämd på hur andra är, dömande men ville få fler av dessa positiva upplevelser.

Men det startade mycket med att vara med andra utåtriktade, tvinga mig själv att ta kontakt med andra trots ångest. Minns att jag ofta försökte hjälpa till när okända personer var i behov. Som att hjälpa någon äldre med att bära, hjälpa upp på bussen och liknande.
Träning ledde också till att jag utsatte mig mer socialt. Prata med personen i kassan.

Krogmiljö upplevde jag inte alls att det hjälpte då alla är mer i sin bubbla. Små steg, små vinster, små förluster är bra för utvecklingen.
Men vad har du försökt göra själv, något konkret exempel?
Citera
2023-09-03, 05:39
  #42
Medlem
allt i hjärnan bestäms av intelligens. från självförtroende/rädsla till känslor. vissa saker som konstant rädslarelaterad press kan tvinga dig att bli smartare för att övervinna det genom att tänka men allt som är ett resultat av en stark negativ känsla kommer att orsaka negativ PTSD så du måste balansera det genom att delta i serotonin-inducerade baserade händelser för att ge lugn och glädje för att skapa den ultimata mentala hälsan och ju mer du gör framsteg desto lättare blir det efter att ha låst upp din potential.
så du måste tänka på det från en vetenskaplig synvinkel istället för mental kombination. balans är nyckeln vilket bara kan hända genom att tänka rätt som konstant genomgår förändring beronde på hur du reagerar till saker och vad du väljer att göra. Om du gör smarta aktiviteter så blir du smartare men om du kollar på tiktok så blir du nog dummare.
men i slut beror det på dig och din unika personlighet som du skapat. Tänka för mycket eller lite är heller inte bra det gäller att tänka rätt / balanserat.
__________________
Senast redigerad av ForumsHack 2023-09-03 kl. 05:45.
Citera
  • 3
  • 4

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in