Social fobi, hur kan jag bli bättre/fri från det.

Hej är en kille på 26 år och förmodligen har jag någon sorts av social ångest. Anledningen till att jag säger så är för det är samma visa alltid.
Jag är rädd för att bli granskad av andra och blir obekväm. Jag rodnar oftast mina ögon börjar kännas vattniga nästan som tårar ska flöda ut. Viker undan med blicken allt som oftast när jag känner mig obekväm och den sociala ångesten tagit över.

Har svårt för att vistas bland mycket folk, och tala inför människor då jag helt enkelt upplever rädsla för att bli granskad.

Däremot förändras jag och är helt normal när jag är med familj, vänner och folk jag trivs med. De just det som gör mig förbannad på mig själv. Plötsligt är jag hur social och mig själv i den rollen. Jag vet att en del trivs så.
Men inte jag då jag trivs i det sociala, har upplevt massa tuffa år och det har bidragit starkt till min sociala fobi. Även om jag ändå varit ganska blyg som person tidigare.

Men jag är rädd att det här ska gå överstyr och ju mer jag tänker på det känns det jobbigare.
Har påbörjat KBT men vettefan om några framsteg har gjorts. Jag kan ha helt normala samtal med okända personer och uppleva att det går bra. Men de definitivt någon när det är massa folk och då stiger den sociala fobin.

Exemplevis sa min terapeut att denne aldrig skulle tro att jag lider av social fobi.

Vafan ska jag göra? Varför känner jag såhär.

Helt sjukt. Känns som om det är jag som skrivit ovanstående text.
Snälla nån hjälp oss

Det var ett ganska bra program på SVT nyligen om just det här. Du känner så där för att du har några tusen års evolution i dig. Du är rädd för att tala framför folk för att du tror att de ska tycka att han/hon där är ingen får vår gemenskap. Vi slänger ut personen! Om man blir utslängd innebär det för vi är ett flockdjur att vi inte kommer överleva. Därav att man blir så rädd när man ska prata och det är på liv eller död. Så är det ju dock inte. Du kan göra bort dig och det kommer kvitta. Ingen kommer slänga ut dig från gemenskapen. Så det är bara hjärnspöken.

KBT är vad som mest kan hjälpa. Grejen är att man måste ge vika, ge under för det här. Det är ok att göra bort sig. Ingen kommer kasta dig till vargarna om du gör det.

Har du kollat dina testosteron-nivåer? (Ja, jag menar allvar. Nej, jag gör inte narr av dig)
Det finns faktiskt kopplingar mellan just social fobi, ångest, nedstämdhet och testosteronbrist!

Dr.Claire Weekes - How to overcome Anxiety
https://www.youtube.com/watch?v=MHr4a71XGJE

Vilka delar av dig är du orolig över att folk ska tycka är något som ska få dig att känna som du gör? 😊

Otroligt jobbigt och påfrestande verkligen.
Men jag förstår inte varför det alltid slutar på samma sätt. Hemma är jag bekväm i min zon. Sedan när jag ska ut eller så så triggas det igång. Jag är själv en varg (ironi) vad fasiken känner jag så här för:/
Utveckla så vad ska man göra år detta? Hur kommer det sig isåfall att när jag befinner mig med folk jag trivs med. Då är allting normalt och ingen rodnad eller liknande. Helt annan människa.

Tack ska titta!
Tex att jag rodnar, avviker med blicken är en av de största faktorerna. Rädd för att någon ska tycka att man är konstig.

En ganska enkel sak som tar bort mycket är bara att säga att man är skiträdd. När man ska tala framför folk. Det är ju grejen man fruktar mest. Att folk ska märka. Om man bara från start säger det. Jag är fan skiträdd så tar man direkt bort den grejen. De gör ju att häften är vunnit åtminstone.

Såhär ser jag på det. När du lärt dig att du har inget att bevisa så kommer den ångesten ge med sig. Du är som du är för att det är så du är. Finns liksom inget att försöka visa för andra mer än det.

Jaha. Så kan det bli när man känner sig osäker. Acceptera bara det. Sån är du nu för att sådan har du blivit. Som sagt.. Du har inget att bevisa.

Det beror inte på dig. Du har DNA för tusentals före dig. För dom var det just på liv eller död. Om de gick fram för att tala så var det död eller liv. Gjorde de ett dåligt tal var de döda. Deras DNA har präglat dig, gjort hur du är. Du känner överlevnadsinstinkten. Det är på allvar det här. Därför du svettas, känner dig tyngd. kan knappt andas osv.

Men numera är det ju inte så här. Din hjärna måste bara bli uppdaterat om det. Det är ingen fara alls här. Det är inte ett tal på liv eller död. När den väl är det så kommer det ju gå prima. Kanske inte världens bästa tal men det blir ju ett där man inte skakar ihjäl.

Sitter i huvudet, det går att lära sig kontrollera genom att skaffa ett annat tänk. Vem tackar dig för att du plågas av nervositet? tänk istället att du är grym och att detta är en baggis.

Så sluta nedvärdera dig själv och beröm dig själv istället och koncentrera dig på vad du vill ha sagt och hur du ska få fram det på bästa sätt så alla förstår så löser det sig automatiskt.

Hoppas du vägrar plågas av detta mer och hittar modet i dig själv för det finns där bara du vill plocka fram det.