Var fan kommer vi ifrån, egentligen?

Det handlar inte om belägg utan vad vi observerat tidigare. Allt i naturen har skapas av något. Det är därför mest vetenskapligt att utgå från att även "alltet" har en skapare.

Det behöver inte vara så - men om det inte är så, vore det en avvikelse från den generella princip som gäller överallt annars.
Och inget tyder på att det finns avvikelse.

Om man utgår från att allt kommer av ingenting måste man först vara säker på hypotesen att vi kan se allt i naturen. Att det inte finns något okänt.
Och det är samma sak med det - historien har visat att vi upptäcker mer och mer av verkligheten och inget tyder på att vi just idag känner till allt.
Vi vet inte vad som finns bakom tex kvantlöddret. Att det "ser ut som" att saker poppar upp i verkligheten betyder inte att det inte finns något det kommer ifrån. Det betyder sannolikt att vi inte kan observera det som ligger bakom. Det betyder inte - att det inte finns.

Beror på vad du menar med skapare. En orsak finns det troligtvis, men skapare låter som något med medvetande.

Ja - beror också på hur man definierar medvetet.

Jag ser t.ex. inte en storm som en medveten handling från någon. Men det finns ju orsaker bakom stormen.

Allt är en del av en helhet. Om man bryter ner händelser i detaljer och isolerar dem från varandra framstår det som att allt en enskilda event som bara följer på ett annat event. Så kallad reduktionism.
Men helheten skapar synergier och emergenser. Vilket inte fungerar med ett reduktionistiskt synsätt.

Man kan göra det med människans tankar. Det går att förutsäga enskilda tankar som följer på varandra. Frågan är vad gränsen går för vad som är medvetenhet? En definition kan vara att om något reagerar med något annat så finns det ett medvetande. Inte på samma sätt som hos oss, men är tex en insekt medveten?

Ja , visst kan man diskutera hur medveten olika tankar och aktioner är. Men jag ser inget som tyder på att naturkrafter är medvetna handlingar.

Frågan är vad som tyder på att kosmos inte är medvetet.
Att du bara ser fragment utan att se helheten kan liknas med en person som står i en gigantisk hjärna och tittar på när det flyger synopsis slumpmässigt hit och dit - och drar slutsatsen att "jag ser inget medvetet här".

Naturen är matematiskt uppbyggd. Människans hjärna tänker matematiskt. Det är två komplexa systemet varav det ena medvetet tänker på naturens matematik och naturen själv är matematiken. Därför finns det ingen anledning att tro att naturen inte är medveten.

Bara för att vi människor ser mönster i naturen så betyder det inte att mönstret är medvetet skapat.
Jag kan hitta stenar på stranden som jag ser ett matematiskt mönster i, men det betyder inte att havet gjort en medveten handling för att få stenarna på det viset. Och en annan djurart kanske inte alls ser samma mönster som jag ser.

Att se ansikten i sanden är inte detsamma som att naturen är ett komplext system och levande organism. Dock finns matematiska förhållanden överallt i naturen. Man kan säga att matematiken är naturens programkod.

Kolla naiv realism. De tror bara på det som de ser. Om katten är bakom en låda finns den inte osv.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Naiv_realism

Jag är nog mitt emellan, kan man säga. Jag behöver inte se katten. Men om någon säger att det är ett spöke bakom lådan, så förändras mycket. Då vill jag se. Men det beror på att jag vet att katter är vanligt förekommande, medans spöken har jag aldrig fått bra belägg för.

Alla vill se spöket bakom lådan. Även Schrödingers katt vill alla se. Och alla vill se vad som finns utanför Platons grotta.

Fast jag behöver inte se katten i påståenden om katter. Där tror jag oftast på den som påstår att katter existerar, samt var en specifik katt befinner sig.