Vi som är incel, (involuntära celibater)

Ja! Incels ska inte tilldelas "ha och äta kakan samtidigt"-privilegiet, d.v.s. samma privilegium som feminister vill att kvinnor ska få åtnjuta - slippa att leva upp till sin egna könsroll men tvinga män att leva upp till den manliga könsrollen.
Vill ni att vi ska omfamna vår inre apa så ska det gälla ALLA.
Jag är bara en samhällsobservatör som noterar den förtjusning debattörer av bägge könen känner när det kommer till grottmänniskomentalitet.
De som hyllar "Survival Of The Fittest" som en eftersträvansvärd samhällsmodell ska i min mening inte heller få åtnjuta civilisationens bekvämligheter.
Är den urbana, övre medelklassen, Södermalmsfeministerna, tangentsbordskrigarna och högstadietjejerna och alla andra som dreglar över djungelns lag redo att ta konsekvenserna som det innebär att leva i ett sådant samhälle?
Bring it on!

Ja du, det är inte lätt för mig att veta och det var ju också ett tag sedan. Det jag tror, är att hon ville prova på att komma ut och dansa på ett nytt och spännande ställe. Jag var en löshäst, som fanns till hands. Tror inte att hon kom dit heller, men säkert vet jag förstås inte.

Man kan ju också fråga sig om de som hånskrattar åt incels och tycker att oknullade män har sig själva att skylla för att de inte är lika maskulina som "Chad Thundercock" är konsekventa i sin beundran för primitiva impulser?

Bör man utgå ifrån (exempelvis) att frun till en gift man i övre medelåldern, helt enkelt får acceptera att mannen åker iväg till Thailand och knullar med 18-åringar?
Ligger felet hos kvinnan, eftersom hon inte är ung och vacker och inte väcker mäns djuriska begär?

Varför tror du så? Det är extremt osannolikt jämfört med att hon helt enkelt ville göra något med just dig.

Ja verkligen. Det är för att feminism, i alla fall vänsterfeminism, är en slags marxism. Män är per definition den förtryckande klassen.

Jag är strax över 30. Vill inte säga riktigt vad jag jobbar med, men det är inget 'skitjobb' och jag är inte heller hantverkare som kvinnor verkar gilla. Har en vanlig svenssonlön. Jag bor i Stockholm.

Det jag har gjort för att lyckas är att jag aldrig tackat nej till socialt sammanhang. Sedan har jag lagt ner en hel del på kläder sista åren och jag klipper mig oftare än dom flesta. Jag tränar ingenting nej. Min vikt är det jag är mest nöjd över med mig själv. Mitt ansikte är tyvärr ganska fult, mitt stora problem tillsammans med min längd. Jag har lite skägg men inte på kinderna. Jag är inte skallig men jag är relativt tunnhårig.

Aspig? Ja kanske lite. Jag får ganska höga poäng på nättester men samtidigt vissa saker stämmer inte alls in på mig. Tjejkompisar ja fast bara en just nu men har haft fler tidigare. Nu har ju min enda fått barn så nu ses vi sällan. Jag kan prata med kvinnor men jag är ju inte den mest pratsamma personen men inte socialt inkompetent. Ja jag kan nog vara lite rädd för att en kvinna ska tänka så, jag har inte haft sex på tio år så jag känner mig som oskuld igen. Jag skulle nog vara väldigt nervös igen.

Hmm, till och med extremt osannolikt?
Som jag minns det, var det nog enda gången hon tilltalade mig.

Ibland får man bara en chans. Allt man kan göra är att lära sig av misstaget.

Du måste tänka positivare om dig själv. Utgå från att det är du som är intressant inte diverse aktiviteter.

Ni? Tillskriv mig inte åsikter jag inte har. Jag anser att personer bör ha ett stort ansvar över sitt eget liv, men jag är samtidigt glad för att samhället subventionerar både skola och vård för både kvinnor och män, och för att det finns ett socialt skyddsnät för både kvinnor och män så ingen behöver svälta eller frysa ihjäl.

Så att lämna någon man lovat "älska, ära och vara trogen tills döden skiljer den åt" är inte att bryta äktenskapslöften enligt dig?

Jag förbehåller mig rätten att ha mina misstankar om i vilken ordning saker egentligen sker.

Hon ser väl dock inte riktigt klok ut. Och borde själv vara fullständigt skruvad i huvudet.

Vi får skylla oss själva också.

I mitt liv har det funnits några stycken jag inte givit chansen. De har inte återkommit heller utan nedslagna börjat titta åt andra killar. Jag har förstått dem. Det har ju varit likadant med mig. Får man ett nej accepterar man det och försöker inte igen. Dels är det skamligt och patetiskt, dels är det att tränga sig på.