Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Hej ghost

Jag har varit singel sedan juli 2012, då jag lämnade en man som drack och var otrogen mot mig. Jag har förlikat mig med att leva ensam, då jag inte verkar vara folks typ av tjej... har aldrig varit någons typ, men...

ELLER så kommer jag träffa någon väl på ålderdomshemmet. xD

Jag vill må bra som jag gjorde innan psykopatrin. Skaffa barn, man mm. Laga god mat, promenera och titta på tv. Börja jobba igen, kanske med något annat än tidigare.

så du har gett upp detta typ ? saknar du inte att få vara nära någon , bara få känna närhet och att någon bryr sej om dej , på riktigt !!

man behöver inte många , men har man en så lyfter det livet oerhört .

varför skulle du inte vara någons typ , den tanken tror jag just att det bara är hjärnspöken

Typiskt för autister. Många autister är även stalkers

hur länge har ni som är singlar , varit just singel ? nyfiken på vad som är vanligt bland medlemmar här ,
och hur det har påverkat er att lyckas hitta någon , att dela livet med ?

Idag dog min pappa

Han hängde sig och min mamma hittade honom efter att hon varit och handlat .

Han var 84 år och hade börjat tackla av fysiskt och psykiskt sen i oktober

innan det har alltid varit kärnfrisk.
Fick prostata besvär och kateter och började då känna sig ofräsch, gammal och blev deprimerad
Han gjorde ett självmordsförsök i februari och blev då intagen på psyk i 3 veckor
Blev utskriven utan någon större psykisk hjälp mer än Sobril
I måndags bad han mamma återigen att köra in honom till akutpsyk, hon förklarade att han var suicidal
de skickade hem honom med 10 extra sobril
Nu är han död

Man kan inte sakna nåt man aldrig haft.

Men jag kan längta att få känna kärlek, det vill säga äkta kärlek.

Det kan hända att det är hjärnspöken, men jag har alltid fått höra att jag varit så FEL. Min mamma har alltid haft problem med vikten och projicerade det på mig... Hon kallade mig "fet" när jag var 12 år och vägde 40 kilo. Sen dess har hon alltid hackat på mig för min vikt/kropp och hon har fått mig att känna mig äcklig och inte värd att älska!!

Jag vill må bra som jag gjorde innan psykopatrin. Skaffa barn, man mm. Laga god mat, promenera och titta på tv. Börja jobba igen, kanske med något annat än tidigare.

trött , men få se om jag lyckas somna ?

Kanske kommer att bli förkyld, vet inte, men det känns så... och känslorna är det man alltid ska gå efter? Orolig, nervös och känner även viss hopplöshet. Bara inte förkylning.