Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag hatar henne nått ofattbart. Absolut. Ska försöka göra det.

Misshandlas, ja precis! Höga doser rekommenderas inte längre som tidigare. Haldol bör aldrig förskrivas och rekommenderas inte hellre längre i första hand. Att psykiatrin ens skriver ett sådant här läkemedel tyder på att ngt är väldigt fel.

Provat ca 10 läkemedel för att motverka alla biverkningar.
Jag önskar att jag inte tagit emot några bidrag från första början, inte bra.

Antipsykotiska är oerhört bra när det behövs. Sluta ta massa andra mediciner och låt en LÄKARE bedöma vad du behöver. DU VET INTE MER än en LÄKARE!

Sen när man har lugnat sig igen kommer sanningen tillbaka om hur jävlar äkligt man betedde sig. Men det måste man leva med. Det var sitt eget fel. Jag vet bara inte hur jag ska hantera det. En det är mitt problem och jag inser det.
Jag tycker det var bra att jag inte bara kunde gå vidare efter vad som hände för jag känner att jag gjorde henne illa och det var inte ok. Fy fan.
Och jag kan inte prata om vad jag gjorde för jag vet hur jävlar vidrigt det är att vara på någon med sex som har däckat. Men det är mitt problem.
Jag är jävligt ledsen över att jag gjorde som jag gjorde.

Har man sårat någon är det rätt att man känner sig lite ond!

Och du verkar verkar vara en så jävlar fin person. Och det gör att det känns ännu värre! Fan.

Alltså, det är inte mitt problem att du mår dåligt.

Men som medmänniska känner jag SÅKLART med dig, kan du inte bete dig bättre i framtiden? Gällande det du redan har gjort är det bara bra att du mår lite kasst. Psykopaten tenderar att göra sitt liv till kaos då den JUST INTE känner något efter att den har gjort fel, för sig själv eller andra.

Ta hand om dig.

Ok. Jag ska göra det.

Usch man får rysningar när man läser dina inlägg.

Om man någonsin kan komma i närheten av att vara "lycklig" så är jag nog ganska nära det nu.... Livet har varit "skitbra" den sista tiden, men jag vet också att allt är en enda balansgång... och jag vill inte förlora balansen i framtiden. Får se till att njuta av nuet.

Skulle gärna prata med någon, känner mig rätt så tom och vilsen. Har mycket problem med min familj och annat skit som jag gärna bara bollar med någon som har ork...

Jag finner ingen tröst i döden längre.

Livet är ett pussel jag inte kan lösa.

Ensamheten är allt jag har vid min sida. Min resa är en tveksam färd på osäkra vatten. Döden lockar mig ner i djupen, och jag stirrar ändlöst ner i djupen och drömmer om att en dag få se det du en gång såg, bortom dimman, bortom ljuset, bortom horisonten.

Jag glömmer lätt, gör mig klar för ännu en dag under en allt för plågsam sol, utan dig. Alltid utan dig.

Om natten drömmer jag om månskärvans glans i det ändlöst svarta. Ibland skymtar jag dig där, men jag kan aldrig se, aldrig se.

Jag släcker törsten och hoppas att du väntar på mig bakom nästa dörr. Men ingen står där, det står aldrig någon där.

Du är borta för alltid.

Jag är för alltid vilsen.

Och jag saknar dig.