Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Hur mår du nu? ❤

Ontopic:

Ibland slår verklighetens klor i mig, hårt. Inser att jag inte har en enda människa... ensamhet är mitt smutsiga byk. Mår skit av det, men vet inte hur jag ska gå vidare eller ta mig ur det.

Det är bara att ta tag i det , vänner kommer och går under livet
är du ofrivilligt eller frivilligt ensam ? det avgör ju lite hur man bör agera för att få till
en förändring

Ofrivilligt.

Alla tror ju liksom att man är nåt pestsmittat monster när man berättar att man inte har kompisar... eller att det är nåt annat fel på en... sanningen kan vara en helt annan... Jag hade ingen möjlighet att få vänner under uppväxten pga mobbad, och senare sökte jag mig till dåligt sällskap med människor som inte brydde sig. Har alltid velat ha vänner men saknar typ sallh sinne för vad som är en frisk relation... jättesvår situation.

Samtidigt blir jag ständigt nekad terapi trots att jag skulle behöva det.

Tack för ditt visade intresse. Nu har jag förklarat men kan inte gå längre än så här pga risken att bryta mot trådens regler. 🤷🏻‍♀️

Kram. ❤

Vet inte om det här är rätt plats precis. Försökte skapa en tråd tidigare i sista utvägen som försvann ut i flashbacks svarta hål. Nåväl. Here goes.

Det här är mitt sista inlägg på flashback någonsin. Jag har skapat några gråtrunkande trådar tidigare om hur trött jag är på allt och alla och hur jag tänker trappa ner på postandet, men den här gången menar jag det. Svär.

Jag känner mig så hopplös, meningslös, töntig och klumpig. Vet inte varför jag ens fick för mig att börja skriva på detta forum. Jag vet inte. Ventilera och uttrycka det jag egentligen tycker, tänker och känner innerst inne kanske? Men det känns som att jag inte behöver den ventilen längre.

Jag har skrivit en del saker här inne som jag inte är särskillt stolt över minst sagt, men jag har även haft en hel del intressanta diskussioner också. Däremot känns flashback ändå överflödigt och onödigt för mig vid det här laget på grund utav att jag nu till slut insett att jag helt enkelt bara ska ta och ge fan i att lägga mig i politik och dylikt. Jag vill helt enkelt inte bry mig längre. jag har fått nog utav omvärlden. Och mig själv.

Jag behöver helt enkelt få ordning på mitt liv. Jag måste skärpa mig. Och då är flashback det sista jag behöver.

Det vore ändå hemskt om makten ändå skulle lyckas släcka ner denna sida. Finns så mycket som är bra med flashback också som jag tycker många tar för givet idag. Det är yttrandefrihetens sista vacklande utpost i Sverige. Och den ska vi ändå ta till vara på tycker jag. Vill själv helt enkelt inte vara delaktig i det hela längre dock.

https://www.youtube.com/watch?v=LOOcNw_JiPM
https://www.youtube.com/watch?v=v1wt5_lO6rA
https://www.youtube.com/watch?v=0eARCie3wwc

"Don't need your mass conformity
No place for me in your society"

Adjö.

Tänker på hur mkt jag ångrar att jag sökte hjälp. Jag lät mig dock övertalas. Jag kunde lika gärna ha tagit mitt liv - för efter jag erhållit deras så kallade "hjälp" så var mitt liv förstört ändå. Besviken, ledsen och jävligt förbannad. Allt i en enda röra. Varför...?

Jag borde trivas i mitt liv men får ibland impulser att jag vill fly från allt, genom att dö. Jag kan inte uttrycka mig hur mkt jag hatar psykolog tanten. Hur är so äcklig och säger saker till mig. De har tagit mig till fånge. Och tvingar mig att gå dit varje vecka. De sa en gång att jag tillhör dem. Blev så äcklad.
Läste även att man kan få psykos av b12-brist. Så då tänker jag att kanske haft brist på det i flera år. Har känt mig trött i flera år. Blir så arg att de inte kollar sånt utan bara sätter psykosmediciner som är farliga. Första gången jag var hos psykolog hade jag järnbrist men psykologen trodde det var något annat fel. Så det löste sig bara jag fick järn.
Jag kommer ihåg den tiden jag bara behövde sova 8 timmar. Min dröm att få det så igen. Annars kommer jag inte klara nånting. Hatar så mkt. Men jag försöker vara snäll och förstående men det betyder inte att jag gillar dem.
Igår var jag inte trött på hela dagen så det var en bästa dagen på länge. Hoppas jag ska kunna slippa vara trött. Men ändå är livet tråkigt. Jag vet inte vad man ska göra för att trivas. Gillar inte att träffa andra, även fast andra tycker det är kul.
Så meningslöst inlägg. Ska fortsätta vara seriöst och lära mig tråkiga saker.

Idag är jag tacksam över att jag överlevde det senaste självmordsförsöket. Var i Globen och såg Backstreet Boys. Det var riktigt häftigt. En av de bästa upplevelserna jag har varit med om! Det slår narkotikarus alla dagar. Det var så mysigt att vara där med min förälskelse. Livet är så sinnessjukt härligt för närvarande. Allt flyter på som det ska. Hoppas att det fortsätter så här och att litiumet skyddar mig från framtida suicidtankar och försök i framtiden. Jag vill inte ha det så längre. För egentligen vill jag leva.

Jo jag överlevde efter att jag stört grannen och skrikit efter hjälp.
Det här funkar inte.
Jag får sådan fruktansvärd panik när jag plötsligt inte kan prata och skriva.
Kan inte ens min adress eller numret till ambulansen.
Jag hoppas att min hyresvärd inte slänger ut mig för att jag stör grannarna.

Jag är så ensam. Så fruktansvärt ensam. Finns igen förutom min katt jag är rädd för att förlora. Minns hur jag var orolig för henne när jag lagg på sjukhuset efter operationen.
Hon är mitt allt. En vacker dag ska hon och jag flytta in i vårt egna lilla hus där ingen med makt kan skilja oss åt.
Att hela tiden vara orolig över vart man ska bo nästa år tar en på krafterna.

Vadå vad har du gjort varför kontakta ambulansen?
Kom igen du har oss!

Visst kan jag dela mina tankar med er men jag kan aldrig lita på er som jag litar på min katt.
Jag kan inte ens lita på min egen hjärna. Uch fy fan när jag plötsligt inte kan stava eller tala ordentligt. Jag tror det är ett epilepsianfall men är inte säker.
Får sådan otrolig panik också. Hade inte ens så stor panik före hjärnoperationen.
Ska försöka att sova gott inatt och hålla tummarna för att jag dör mysigt i sömnen.
Folk som mig lär inte få ett ljuvligt liv.

hä var inte så hård mot dig själv snacka skit och ha jul har också en katt är också själv!
Förlåt har inte gått igenom någon operation så jag vet inte hur det är!