Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Det ser ut som att det går mot en ny natt av förvirrande mardrömmar över vad som egentligen hände. Det där som inte går att glömma. Det där som spelas upp i bakhuvet gång på gång på gång. Det där som drivigt mig mot självmord. Det där som man inte kan prata om.
Förstår att jag behöver prata om det. Men det är jätte svårt. Det är näst intill omöjligt. Men jag orkar inte längre heller.
Jag orkar inte tänka på det. Jag orkar inte misstänka. Jag orkar inte känna allt det där obehagliga gång på gång på gång. Det är ta mig fan det värsta jag upplevt i hela mitt liv och det tar aldrig slut.

Jaha, din historia ändras hela tiden? Var det inte efter misslyckad graviditet som du hamnade på psyket och fick haldolspruta? Ja du var lycklig samtidigt som alla runt om dig tyckte du betedde dig konstigt och du hörde röster och tyckte att alla var ute efter att förstöra dig och ditt liv. Konstigt.. man blir dessutom knappast ordinerad haldolspruta såvida man inte är riktigt knäpp dvs antingen riktigt psykotisk eller manisk(ofta både och). Vad fick du för diagnos? Även om du vägrar inse att du har psykiska problem så måste du ju ha fått en diagnos(som du såklart inte håller med om) av din psykiatriker?

Ehh och jo klart jag vet om att haldol är en medicin med mycket biverkningar, men knappast så att det förstör dig till den grad du hävdar. Du skyller dessutom på medicinen när du har tidigare sagt att du hade depression och självmordstankar som ung tonåring, varför skulle inte det vara pga detta nu?

Inte mycket av det du skriver stämmer.

Bra svar på mina frågor. Varför kan du inte berätta om den felaktiga diagnos du fick av din läkare? Sa han verkligen "du är för lycklig därför ska vi ordinera haldol" eller vad?

Psykiatrin vill bara förstöra .
Hur kunde det bli såhär. 😭 Orkar inte mer.
Jag saknar mig själv.
Sov bra, älskade att sova. Behövde en kram bara, skulle träffa min kille och allt var bra igen.

Så, vad är din diagnos?

Hur fan går man vidare efter jobbiga händelser? Blev en natt med mardrömmar precis som väntat.
Betedde mig på ett sätt som jag tycker känns helt stört i efterhand och kommer inte till ro med det. Sjukt mycket ångerst och känner att jag kan inte prata om det. För det hela känns så jävlar stört i efterhand. Jag vet inte vad jag ska göra för att komma vidare.
Klarar knappt av att se mig själv i speglen längre. Mår illa av mig själv efter det hela. Vill bara försvinna.

Fick ingen diagnos.
De flesta människor mår dåligt pga yttre omständigheter, detta verkar du inte kunna förstå.
500 000 svenskar har självmordstankar årligen, enl mind. Nu hade jag inga självmordstankar. De flesta har nog haft deppiga tankar ngn gång i livet. Har inte du haft det? Eftersom du saknar förståelse.

Varför undviker du inte psykiatrin om du verkligen tror det?

För att min pappa övertalade mig att gå dit, så aggressiv. Mitt största misstag i livet. Min pappa har brutit ned mig... Svårt att förstå kanske.

Jag har brytit med min familj och vill inte ha ngt med psykiatrin att göra.

Men nu har jag blivit multisjuk pga psykiatrin .
Jag var tidigare helt frisk, kunde dricka kaffe, sprit, sova, vila, titta på tv, sällskapssjuk och problem med ensamhetskänslor dock, dejtade, pojkvän innan jag blev inlåst, festade, tränade, fikade.

Och dessutom hade jag varit helt ensam så hade det varit ok. Kunde gosa med min hund, promenera, laga god mat, mysa framför tv:n, läsa på fb om inte annat.

Kanske bara hamnat i en svacka? Kunde det vara bra förut ska det väll kunna bli det igen?

Tyvärr inte . Aldrig trött längre, bara ett av mina problem.

Min familj har bara förstört för mig. Och vid ett svagt tillfälle fanns dem där för mig att förstöra mitt liv.