Citat:
Ursprungligen postat av
Trollfeeder
Det jag påstår är att moralen definieras utifrån Gud. Det är något helt annat.
Okej, det var inte så jag uppfattade ditt argument.
Men det skapar nya, och ännu svårbesvarade problem. Den fråga som teologer inte lyckats besvara ännu är om
(i) något gott för att Gud säger det eller (ii) säger Gud något för att det är gott. Svar
(i) innebär att Gud bestämmer vad som är gott. Då kan Gud bestämma att tortyr av barn är gott och då blir det gott. Säger han annorlunda blir det av ondo. Men då blir moralen godtycklig, snarare än absolut, eftersom en absolut moral inte kan förändras. Svar
(ii) innebär att moraliska sanningar är oberoende av Gud. Gud blir då mer en förmedlare av vad som är gott. Ungefär på samma sätt som vetenskapsmän förmedlar fakta, utan att för den skull bestämma vad som är fakta.
Kristna teologer har försökt lösa detta dilemma genom argument som att
Gud är God i sitt väsen. Det är som att säga att Gud är God därför att Gud är God. Alltså ett cirkelresonemang.
Ett andra problem är termen n ''Godhet''. Vad betyder det när vi säger att ''Gud är God?'' Det kan omöjligen betyda att gud är god eftersom termen då betyder ''Gud är Gud'' vilket blir en truism. När vi säger att ''Gud är god'' det applicerar vi
egenskapen godhet på Gud. Vi säger att Gud har just egenskapen godhet. Men för att göra detta måste vi jämföra Gud med det som är godhet. Vår jämförelse måste därför vara oberoende av Gud. När vi säger att ''Gud är god'' jämför vi alltså gud med en standard av Godhet. Därmed blir påståendet
''Gud är god'' ungefär som
''Gud är vad min uppfattning av godhet innebär.''
Det tredje problemet, som följer av det andra, är det faktum att det existerar flera olika Gudar, flera olika religioner, och flera olika tolkningar av varje religion. Varje religions tolkning påverkas av politisk och kulturell kontext. En del försöker finna ''sann kristendom'' liksom ''sann islam'' men detta är en fullkomligt omöjlig uppgift eftersom om religioner är under ständig förändring blir det godtyckligt när vi väljer en tidpunkt då religionen var ''sann''. Enbart kristendomen har omtolkats sedan Jesus till till idag, vilket är över 2 000 år av olika tolkningar och skolor. Enligt din uppfattning finns det inte enbart en
absolut moral, utan av alla historiska tolkningar av kristendomen som finns, är dessutom just din som
tolkning korrekt vilket låter hisknande osannolikt. Alla motstridiga tolkningar kan i vart fall inte vara sanna samtidigt. Det är en logisk motsägelse.
Citat:
Ursprungligen postat av
Utlandssvensk
Och om du nu inte har objektivt gällande värderingar så kan man fråga sig varför man ska välja värderingar som säger att homosexhandlingar är sunda, eller lika sunda som heterosexuella handlingar?
Blir diskussionen då bara ett "jag tycker det" och "jag tycker ett annat"?
Ett samhälle som bygger på homosexualitet eller en stor andel homosexualitet kommer att dö ut. Det är knappast klarlagt att barn till homosexuella "föräldrar" mår lika bra.
När det gäller Gudsargumentet är jag helt enig: man kan inte resonera mot Gud. Eftersom Gud är allsmäktig och allvetande. Ungefär som en femåring som tror att han vet bättre än en vuxen. Eller som en femtonåring som tror att hon kan rädda världen.
1) Jag hävdar att religiösa inte har några objektiva värderingar, snarare är religiösa värderingar är subjektiva (det är därför de finns olika gudar, olika religioner, och hundratals olika tolkningar av varje religion).
2) Det första vi måste göra för att överhuvudtaget diskutera frågan är metaetik: Vad innebär det att en handling
är rätt? Besvaras inte denna fråga kommer vi tala om varandra. För rätt handling kan betyda olika från person till person. På samma sätt som att ''platt'' och ''rund'' kan betyda olika från person till person. Det blir meningslöst att diskutera om jorden är platt eller rund om vi inte är ense om vad varje enskilt begrepp betyder. Hoppas denna liknelse var tydlig.
3) Alla samhällen har
byggt på homosexualitet och har inte kollapsat. Homosexualitet har funnits sedan urminnes tider. Det finns heller inga belägg på att ett samhälle som bygger på homosexualitet
eller accepterar homosexualitet kommer eller riskerar att kollapsa. Notera att myter i Bibeln, som Soddom och Gomorra, inte duger som en vetenskaplig riskanalys. En utgångspunkt inom etik är: vill du hävda att något bör förbjudas, eller ses som moraliskt fel, ligger bevisbördan på dig att presentera sådana belägg. Det är inte upp till andra att motbevisa ditt påstående. På samma sätt som om jag skulle påstå att du är farlig för samhället, och bör låsas in, ligger bevisbördan på mig att bevisa den saken.
4) Precis, och om det inte är möjligt att göra något basalt som att resonera, då är det tvång som är det enda alternativet att bemöta sina meningsmotståndare på om man vill förändra något. I värsta fall måste detta ske med våld. Det är tyvärr den enda medicinen mot totalitarism - oavsett om den kommer från Gud eller en människa.
Det praktiska med att resonera som du gör är att du kan agera mer ansvarslöst än femåringen: du behöver överhuvudtaget inte ta ansvar för dina handlingar gentemot andra människor. Ditt enda ansvar är mot Gud. Du behöver inte be om ursäkt, du behöver inte legitimera dina åsikter, men du
kräver att andra måste legitimera sina åsikter - men även om de gör detta - är det ändå du som i slutet har rätt eftersom du har Gud på din sida. Dessutom har du praktiskt nog valt just den Gud, just den religion, och just den tolkning som råkar existera i den kultur och kontext du av slump råkar befinna dig i - precis som i stort sätt alla religiösa människor gör. Religion är som ett smörgåsbord; man tar den ''absoluta sanning'' men gillar och förkastar den ''absoluta sanning'' man ogillar; alla tycker olika och alla har samtidigt rätt.