Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Ja jag vet.

Därför jag också citerade detta "scenario".

Knappast skulle någon slå chauffören av den bil man färdas. Han skulle då inte kunna köra bilen bättre efter ett slag i huvudet med ett basebollträ.

Vad som känt är så finns enbart kopplingen till Kjell-Åke gällande denna plats gällande den gamla skrotbilen som han var försäljare av den 17/12 1964. Kvittensen är dock daterad i Göteborg. Den här bilen hade tidigare varit registrerad i O-län men var registrerad då den såldes i N-län.

Jag tror att detta kan mycket väl vara möjligt.

Frågan är vet Nisse Åström med säkerhet att Kjell-Åke fortfarande är i livet?

Att den person som kallar sig för Nisse Åström skulle besvara den fråga som har blivit ställd till honom på Youtube tror jag först på när jag har sett att så har blivit gjort.

Du kan mycket väl ha rätt i ditt antagande.

Problemet med detta fall är just alla märkliga sammanträffanden/slumpar. Så har det varit ända från början till dags dato. Idel sådana. Den ena efter den andra. En del av dessa har tagits upp här medans andra inte.

Vi tar upp det mest märkliga sammanträffandet/slumpen som alla känner till. Samma dag som Grodmansrånet går av stapeln försvinner Dahlsjö, Johansson och Karlsson för alltid. Kan verkligen alla dessa sammanträffanden/slumpar verkligen vara just detta?

Jag har precis suttit och tittat på gamla foton på bl. a. Kjell-Åke från den här sista tiden 1964-65. Han är glad och skrattar. Han är på fest där han spexar. Alla personer på dessa foton ser glada ut. Ingen visste då att kort tid efter att fotona togs så var glädjen försvunnen. Det känns tragiskt att titta på dessa flera mansåldrar efteråt.

Förstår detta/håller med.

Vi i tråden har ju inte tagit del av denna info. Förstår varför.


I avsaknad at den info så blir ju tråden helt klart lite ointierad.


Väl mött

M

Det stämmer men man kan se fotot på Kjell-Åke på skolfotot från Kronängsskolan troligen från hösten 1963. En glad Kjell-Åke med nykammat och glänsande hår och säkerligen med framtidsdrömmar.

Ett av dessa foton är när hans son döptes. Fotot bör ha varit taget i maj 1965. Där kan man se honom iklädd svarta byxor, grå kavaj, skjorta och slips och med svarta spetsiga skor med ett blankt metallspänne på ovansidan . Sådana här skor var mycket populära vid den här tiden.

Han har håret uppkammat och som ser nyklippt ut, verkar glad samt kisar in i kameran. På detta foto finns även bl. a. flickvännen med och även hon är glad. Man kan se att det inte var vindstilla den här dagen. Vinden har fattat tag i hennes blus.

Had vi inte alla sådana när det begavs sig runt 65 ? Benämndes de inte Tom Jones eller ngt liknande....Svunna tider..

Hade själv också sådana här skor som Kjell-Åke hade på sig då hans son döptes.

Den här skomodellen var mycket populär runt 1965 med ett blankt metallspänne på ovansidan och alltid svarta till färgen. Har också för mig att skomodellen kallades för Tom Jones uppkallade efter denne kändis.

Tyckte från början det här var spännande...men efter att det framkommit att alla var kriminella kan man lätt förstå att det slutade som det brukar göra för kriminella.

Case Closed typ

Dessa tre personer var helt riktigt småkriminella.

Vad vi i a f vet. Något grovt brott kom ingen av dem att straffas för. De umgicks dock i kretsar som inte var de bästa.

Något "case closed" kommer det aldrig att bli. Sveriges enda olösta massförsvinnande. Traditionell media och olika sociala forum kommer inte att tappa intresset. Vare sig i Sverige eller utomlands.

För en dag sedan publicerades följande under videoklippet om Ekens träsk på Youtube:

"Nisse Åström
för 1 dag sedan
@Erik Ogenhall dem höll på med affärer som de egentligen inte skulle ha gjort så därför gick dem under jorden för sin egen säkerhet".

(FB) Dahlsjö-fallet, Göteborg, 1965.

Jag bodde några barndomsår i Haga i närheten av Sandplan. Det är två händelser som har fastnat i mitt minne som mycket väl kan ha med detta fallet att göra. Jag är på Sandplan och kickar med min fotboll
mot sargen i sandlådan när en bil stannar på Mellangatan bredvid. Minns ej märket på bilen. Två unga män i 20 årsåldern kommer fram. Den ena känner jag igen, har sett honom förut på och omkring Sandplan. Den ena har en brun skinnjacka, ljushårig. Den andra verkar vara lite äldre, kraftigare mörkare klädd och som jag aldrig sett förut. Han i den bruna skinnjackan frågar om han får känna på bollen. Han pratar göteborgsdialekt. Den andra pratar en närbesläktad Stockholmsdialekt. Vi står där och lattjar med bollen när den andra plötsligt börjar att gräva i övre högra hörnet längs sargen med en slev
eller mindre trädgårdsspade eller liknande och ber mig sedan att lägga mig i gropen. När jag inte gör det
så lägger sig den andra där istället, mycket glad och uppspelt. Då lägger den andra kumpanen en pappkartong över hans ansikte med en glipa för halsen och fyller igen gropen. Därefter börjar han att gå
ovanpå, småhoppa.Den underliggande börjar skrika att han får sand munnen, att han ska släppa ut honom. Den ovanpå sidsteppande verkar njuta av det hela. När han skriker i ren panik och dödsångest
börjar den andra att gräva fram honom. Djupt bedrövad med ett oförstående ansiktsuttryck kommer han upp ur gropen och går med en haltande gångstil därifrån längs Bergsgatan. Detta var med all säkerhet denna Kjell-Åke Johansson. Fortsättning följer.

Fortsättning.... Efter att ha bevittnat denna begravning och efterföljande uppståndelse så sitter det som en tatuering i minnet. Dagen efter gick jag dit igen för jag var nyfiken på den utgrävda gropen. Där brukade ju vi stå och kicka. Den dagen regnade det eller hade regnat för sanden var alldeles blöt och gropen var omsorgsfullt igenfylld jämnt och fint. Detta hände antingen strax före skolavslutningen
eller i slutet på industrisemestern 1965 för jag var hos min farmor på landet därimellan.
Den andra händelsen som kan ha hänt senare samma dag som den första eller i väldigt nära anslutning
i a f. En man i 20-25 årsåldern kommer ner från skansberget till hörnet Bergsgatan Mellangatan och trycker ett tygstycke mot magen. Jag har sett honom förut på och omkring Sandplan. Han är mörkhårig
vit skjorta svarta byxor, långa smala ben. Han ser ut att ha blivit knivskuren eller skjuten för området runt omkring tygsycket är rött. Han går planlöst omkring och börjar gå mot mig. Jag blir rädd och springer därifrån. När det gäller den första händelsen har min tanke varit...kanske har man begravt
något eller någon där. I övre högra hörnet längs sargen åt Frigångsgatan till.
Kanske kan dessa upplysningar luckra upp något.