Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Enligt Göran Göransson (KD) som är ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Ystad, har det pratats om familjen under lång tid i området. Han hävdar att folk ska ha reagerat och slagit larm.
Enligt kommunen har inte larmen nått socialtjänsten.


https://www.hd.se/2019-06-04/sociale...-till-barnen-i

Står även att HD och Sydsvenskan har fått tag i handlingar som visar att barnen aldrig tidigare har utretts av socialtjänsten innan de omhändertogs.

Tja... nu gör ju BVC obligatoriska hembesök, särskilt om du själv inte dyker upp.

Ja men det gäller ju bara spädbarn men jag tycker det är bra att det görs.

Det är sant, efter två kallelser (brev)utan vårdnadshavares respons är jag som vårdgivare ålagd att orosanmäla till soc.
Detsamma gäller vid flera uteblivande.
Man skickar en varning 1 och en varning 2 till vårdnadshavare, därefter måste jag agera.

Detta för att vårdnadshavare inte ser till sitt barns bästa för en god munhälsa.

Ja! Tack, jag kom inte på vad boken hette.

Är du under 18 år och inte kommit till tandläkaren på 3 besök, så görs en orosanmälan till Soc. Det är de skyldiga till!

https://www.vardgivarguiden.se/globa...vardsbesok.pdf

Bacillskräck/tvångssyndrom behöver inte vara rationella. Händer kan vara tvättade nariga/blodig men toaletten inte rengjord på 10år.

Tack! Jag vet att jag hörde detta från någon att de.är snabbampå att anmäla vid uteblivna besök! Detta är direktiv de måste följa!

Då tycker jag att ni ska lyfta ämnet med er arbetsgivare. Det verkar som att ni kan behöva utbildas gällande anmälningsplikten. Att familjer uteblir från besök på bvc upprepade gånger är absolut tillräckliga skäl för orosanmälan. Detta gäller både för sjukvård och tandvård.

Att göra någon egen sållning och endast anmäla "kända med sociala problem" är knappast lagstiftarens intention. Och hur vet ni vad det är för slags familj om ni inte ens kommer i kontakt med dem? Att anmäla oro vid uteblivna besök kan vara avgörande för att socialtjänsten skall få kännedom om familjer där det förekommer brister i omsorgen.

Jag håller helt med dig. Men MVC och BVC, vad gäller för dem? När jag fick barn gjordes det alltid ett hembesök några dagar efter hemkomsten från BB, av en barnmorska. Sedan måste man med jämna mellanrum komma med barnet till BVC för olika kontroller. Jag vet inte hur det är nu men mitt yngsta barn är i samma ålder som den här familjens äldsta barn så jag kan inte se hur han skulle ha sluppit undan BVC.

För att vara helt ärlig så kan jag inte svara med någon säkerhet på den frågan. Min information kommer primärt från LVU-förhandlingar och där är det mycket vanligt att socialtjänstens kontaktförbud kommer upp till behandling. Lagen är förhållandevis klar på den här punkten (socialtjänstlagen är annars ett skämt med luddiga och otydliga paragrafer som ibland motsäger varandra), att socialtjänsten ska verka för en god relation mellan omhändertagna barn och deras föräldrar, så domstolen river nästan alltid upp socialtjänstens kontaktförbud och ersätter det med någon form av reglerad kontakt, ungefär som i det här fallet. Mitt problem med att besvara din fråga beror på att LVU-förhandlingarna sker rätt snart efter omhändertagandet, 1-6 månader efteråt om inte föräldrarna på något vis lyckas processa vidare. Vad som händer efter de första sex månaderna har jag ingen bra koll på. Det är möjligt att socialtjänsten efter hand lättar på kontaktbegränsningarna, men min gissning är att de inte gör det. Tycker de att det finns skäl för kontaktbegränsning i förstaläget (vilket de har goda skäl att tycka, en stor del av deras jobb går faktiskt ut på att få barnen att tycka illa om sina föräldrar, eller på socialtjänstspråk, att acceptera sitt vårdbehov, och där är det uppenbart att all kontakt med föräldrarna är av ondo) så ser jag inte varför de skulle ändra sin uppfattning på den punkten.

En annan sak jag aldrig riktigt har förstått är hur de lyckas implementera den här typen av kontaktförbud på ovilliga fosterbarn. Som sextonåringen i det här aktuella fallet. Hon har blivit omhändertagen för att hon ska få leva ett normalt liv. Ett normalt liv för en sextonåring innebär rimligen att hon har en mobiltelefon och en hel del tid för sig själv. Vad hindrar henne från att bara ringa till föräldrarna när hon känner för det? Nu vet jag av egen erfarenhet att socialtjänsten är rätt bra på att hota och skrämma folk och även sanktionera rätt hårda metoder när de tycker att det gynnar deras intressen (typ förbjuda en sextonåring att ha en egen telefon eller ett eget socialt liv) men det måste ändå vara svårt att upprätthålla många gånger.

Visst, det är märkligt. Myndigheterna har väl låtit sig luras av föräldrarnas påstående att barnen befunnit sig utomlands,