Citat:
Ursprungligen postat av
cromo
När media beskriver symtom på NPF som tecken på vanvård skaver det rejält
https://munderbar.wordpress.com/2019...er-det-rejalt/
Jag citerar lite ur din länk:
Här tror jag vi som kan NPF måste säga ifrån. Det är inte okej att beskriva till exempel språkstörning, autism, ADHD/ADD eller ångestsyndrom, och sedan kalla det vanvård. Några av mina barn kan inte heller duscha själva, förstår inte tid och har svårt att prata med människor utanför familjen… Innebär det att jag vanvårdar mina barn? Eller innebär de att de faktiskt har de funktionsnedsättningar som habiliteringar och BUP utrett och funnit att de har?
Och jag protesterar lite här faktiskt. Som framkommit i media så har barnen utvecklats massor efter att de kommit ifrån föräldrarna. Och hade de haft "äkta" NPF så tror åtminstone inte jag att denna utveckling skett så fort.
Att uttala sig som det jag kursiverat ovan i jämförelse med dessa fem barn, är inte rätt. Man har ju gått efter barnens berättelser hur de haft det hemma under många år. Ett barn har berättat om svåra övergrepp - så svåra att det har svårt att minnas sin barndom. Misären i huset talar också om att hur det ser ut i familjen. Ett av barnen vill helst inte ens prata med sin mamma i telefon. Barnen har heller inte fått gå i skolan.
Nej, det där blogginlägget kan man stoppa i sophinken. Om man jämför med sina egna NPF-barn som får gå i skola i den mån det går, som får ha ett socialt liv, som har släkt att vända sig till - då är man lite ute och cyklar anser jag. Inte så lite heller.