Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Sovit dåligt senaste dagarna , och nu i morgon en lång resa framför mej , vill inte , orkar inte !!

Ingen kan nog förstå hur dåligt jag mår, känns omöjligt om dom inte levt i samma kropp som jag så här länge.. UGH. Frustrerad försöker jag göra mig förstådd på psyk, men blir bara förbisedd och förminskad! Min paranoida hjärna gör att jag tror allt är uppgjort på förhand, att jag lever ett förutbestämt liv, redan bestänt av krafter jag inte ens kan försöka beskriva... "Dom" vill inte det, då kan olycka drabba mig. Jag söker hjälp men får inget. Absolut inget. Det spelar ingen roll vad jag säger, seriöst. Så trött!!!

Hur kommer man fram till vad det är isf? Jag är dålig på känslor som sagt, så det är svårt för mig att koppla ihop allting.

Ja känslor är svårt, hur känner du när du när du är nära henne och hur känner du när du är borta från henne?

Jag glider längre och längre bort från människor och ju längre bort jag kommer ju mer tappar jag kontakt med verkligheten. Känns jobbigt. Jag vet inte hur jag ska "hitta tillbaka" nu. Är det försent för mig? 😟😢

Ett tag sedan senaste inloggningen nu. Mår ganska bra utöver att min bästa vän är alkoholist och det går ut över vår relation. Vad kan jag som vän göra? Har försökt prata med honom om hans problem men han skrattar bort det och säger att han inte har några problem men vägrar vara nykter. Har tyvärr dessutom behövt bryta kontakten med vårt gäng då vi inte längre kan umgås nyktert, ens för en dag. Han är den enda kvar i mitt liv men är segt att behöva se honom och inte kunna göra något alls. Funderar på att bryta kontakten helt.

Så förälskad men sjukt skräckslagen att bli lämnad. Jag vill vara med honom jämt. Vågar inte visa mina känslor för vill inte skrämma bort honom. Vill inte vara needy. Han har barn liksom och jag är sinnesrubbad med noll erfarenheter av barn. Det kommer att bli en spännande tid framöver. Jag trivs än så länge.

Phu jag lyckades fixa ett nytt boende.
Behöver inte bo med en psykopat.
Finns någon annan som måste bo med denna psykopat dock.
Måste göra något. Jag kan bara inte överge ett barn.
Måste bete mig som en vuxen.
Annars har jag ingen rätt att vara sur på vuxna som övergav mig som barn.
Det är en svår situation. Man vill göra vad som är bäst för barnet. Socialen kanske inte är den bästa lösningen.
Barnet är 17 år gammalt.
Så det är inte långt tills det blir 18 men det är ingen ursäkt.
Om det är någon som kan göra något så är det jag.
Men hur vet jag vad som är bäst. Vad hade ni gjort om nu upptäckt att en person var olämplig som förälder ?

ensam , ledsen och trött , ska jag försöka få denna dag att gå
jag tar en tur på någon av skogens alla stigar , se vart de leder
ser vart de går .
sakta och trött tar jag steg för steg , upp mot oanade höjder

Håll ut kompis.

inte lätt , jag är verkligen ledsen långt , lång innifrån denna gång
samt sitter i en moment 22 situation , allt är jobbigt och långt från varandra för att kunna göra nått tillsammans ,
kallt dessutom nu ute och då funkar inte ett alternatid jag har att ta till .


nej önskar jag somnar och aldrig vaknar upp mer .

Det är kul o ses ibland och snacka lite osv, känner väl inget speciellt när jag är borta från henne. Ibland kan det kännas som det är viktigare att leka med telefonen än att prata med mig när jag hälsar på.