Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Vad vill du ha för svar ? tror du verkligen en människa klarar att gå igenom hela livet med det måendet !
en vacker dag sitter du själv där när livet vänt för dej , tänk då igenom det du skrev här i tråden .

IDIOT

Nu missförstod du mig, jag talar om en människa som har behandlat och som kontinuerligt behandlar andra människor som saker. Vem fan SNACKAR DU OM?

Människor är olika och det måste man försöka tänka på , hur en människa skriver i text
talar inte om hur denne är som människa IRL

många vågar inte visa öppet hur de tänker , för då finns risk att hamna i ännu sämre dager ,
framför allt om man mår dåligt

nej försök att se djupare och försök att förstå skulle nog många människor behöva träna på
livet är inte alltid som samhället tycker att det SKA vara

Jag hade en totalt kärlekslös uppväxt. Se på mig nu - krossad, överväldigad och rädd för att komma nära andra. Så fort någon lär känna mig så går det åt helvete. Så trött på det!

På vilket sätt går det åt helvete ?

Med risk för att totalt gå offtopic, men har jag inte sagt nåt så har jag inte sagt nåt.

Jag blir paranoid och tolkar till slut allt som skit riktat mot mig. Hoppas den förklaringen är nog.

Mvh.

Ok försök låt det ta tid , lär känna varandra utan större krav
så minskar missförstånden radikalt MVH

Varför känner jag som jag gör i det här fallet? Fick i onsdags reda på att en tjejkompis till mig gjort slut med sin kille, dom har varit ihop i 5 år typ.

Hela dagen efter jag fick reda på det så hade jag känslor av rädsla, oro och irritation, men jag förstår inte varför jag känner så.

Allt hängde ihop med henne på ett sätt, typ oro att hon ska träffa nån ny som jag kanske avskyr och därför kommer jag inte vilja hänga med henne längre då hon ofta vill ha med sin kille, irritation för hon kommer vilja dra ut på krogen oftare och det kommer sluta med att jag blir lämnad ensam för hon eventuellt drar iväg med någon och rädsla för att hon kommer va ute oftare och kanske råkar ut för något dåligt.

Jag tycker det är trist att dom gjorde slut, hennes kille va skön att hänga med osv så jag störde mig inte på honom om han va med osv.

Känner mig värdelös som vän pga dessa känslor, men jag har en stark känsla av obehag liksom, men jag förstår inte varför.

Alltså nu chansar jag bara, men för mig framstår det lite som att du bryr dig om henne, sen om du bryr dig om henne som vän eller "mer" än vän, det kan jag inte svara på.

God morgon.
Känns så tråkigt att leva den här dagen och varje dag för resten av livet. Om man har något tråkigt framför sig. Som man ska göra varje dag. Det kanske inte blir så tråkigt som det känns. Vad kan man göra för att känna lite glädje, förutom att ta piller, det är så många som behöver depressionsmedicin, för de mår dåligt, jag vill inte bli beroende av nåt piller, hatar rutiner och vanor, göra samma sak om igen, när någon frågar vad jag gillar är det svårt att komma på något. Vill inte ha min pojkvän heller.

Jag blir så sjukt ledsen när jag misslyckas med saker och ting.
Jag klarar inte av att skada andra människor av misstag.
Jobbade idag men skötte inte jobbet bra och känner så dåligt samvete över att jag berövat min arbetsgivare hens lön.
Hen kommer gå back nu pågrund av min inkompitens.
Jag vill bara krypa ner i ett mörkt hål och aldrig komma ut igen.... vilket jag gjort de sista 15 åren

Ett mördat träd senare: soc. låter mig bo kvar! Vet inte om jag ska glädjas eller sympatisera med alla kriminella. Ja, hyran är betald i alla fall. Vem orkar med alla blanketter, papper, kvitton och annat skit? Jag gick lätt in i väggen och behövde mer läkarknark för att klara ansträngningen. Nu har jag migrän. Godnatt!