Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag befinner mig i samma situation och kan verkligen relatera till det du skriver...Det är svårt att släppa taget och man blir tvungen att rida ut stormen, men stormen försvinner aldrig... ensamheten är nog det värsta för mig just nu och jag hade aldrig heller velat gå tillbaka eftersom relationen var väldigt destruktiv, tror vi var för lika för att det skulle fungera och gav inte varandra utrymme. Jag vill faktiskt inte ha honom men ibland saknar man det man hade och det som kunde vart även om man vet att det är rätt beslut man tagit att gå isär.

Tillåt dig själv att sörja, kapa all kontakt och vänd blad - livet är fint och du kommer må bra igen det lovar jag! Ju mer ni drar ut på det och håller kontakten så blir det svårt att gå vidare...det blir bara den ena besvikelsen efter den andra. Försök att träffa människor och vänner (vet att det är jobbigt) men det är viktigt för ditt välmående och att du inte ska falla längre ner för sen blir det svårt att ta sig upp igen.

Jag önskar att jag vore en man, då hade jag tagit livet av mig för länge sedan.

Jag har haft ett bra liv men nu vill jag inte mer.

Att jag skulle råka ut för psykiatrin... Vad ni än gör kontakta aldrig psykiatrin. Dem kommer i bästa fall inte hjälpa er, i värsta fall kommer de förstöra era liv.

Helt öppet förstör dem människors liv. Förut spärrade man in handikappade människor.

Ibland går allt snett som kan gå snett, alla skyddspärrar försvann/fungerade inte.

Man måste kunna klara sig själv och inte söka stöd. Fast egentligen är det just min pappa som jag skulle ha undvikit Allt han sagt till mig har varit skit.

Mår fruktansvärt dåligt, med kraftig ångest igen sedan några dagar tillbaka. Det känns som att alla åren som förgått mitt nuvarande liv var förgäves, alla de där studietimmarna av maniskt läsande till intet. Vad var vitsen med alla de offer jag lade på kunskapens altare, när nu utfallet är att jag är en levande död i huvudet och har varit det sedan ungefär 10 månader tillbaka? Allt det var så jävla meningslöst. Självmordstankar hela tiden nu. Fy fan vad skönt det vore att bara slippa allt.

Så är det inte, däremot behöve rman inte alltid tänka svartvitt. Det är en trevlig kontakt att ha men då på avstånd, för moraliskt sett verkar dessa personer vara HELT körda. Och det är så jag tänker ha det, på avstånd. För saken är att nu har personen kastat precis varenda jävel hen har känt under bussen. Och jag tänker inte vara nästa.

Underhållande men inte någota tt bygga på.

Du är som vanligt begåvad med ett ovanligt högt EQ

Personen har kastat varenda jävel hen känt under bussen? Och du står på tur?

Låter fruktansvärt dramatiskt hörru!!!

Men prova att se från den ljusa sidan?

Hen kanske gjorde så för att ge desto mer plats åt dig i sitt liv, för att du är värd mer än andra?

Du känner till det mystiska citatet av Herakleitos som tänkare inspirerats av och brottats med sen antiken? Vilket tycks ruva på en betydligt större hemlighet om livet än bara cynisk elitism och naiv förälskelse:

En för mig är värd mer än tiotusen om hen är den rätte

För övrigt är varken min IQ eller EQ högre än andras men möjligen min intuition.

Så här: Vad gör man när man bara vill ha kontakt med en grupp och vara med i ett större sammanhang. NU har jag seriöst börjat fundera över om jag ska gå med i en sekt, bara för att tjäna tillhörighet. Jag MÅSTE få träffa normala människor snart. Jag drar till mig massa trasigt som jag tyvärr inte kan bota. Kunde jag ha botat fine!

Jag kommer bli nästa, nu måste jag bara balansera så jag kan få gemenskap (på avstånd) utan att det blir närgånget.

Var hittar jag den rätta?!

Det är lätt att lösa. Skriv och ta initiativet? Lätta ditt hjärta? Ge och få inspiration?

Du är ju superbra på att skriva Filosofen! Skriv till Filthywhore och gör hen glad?

Jag ska skriva till den användaren. Får jag skriva itll dig också? Du har ett sådant oerhört IQ men framförallt ett SKYHÖGT EQ!

Ja skriv till mig med så jag har nåt kul att läsa när jag vaknar. Det är möjligt, men då kommer tyvärr alla förmågor på bekostnad av att mitt AQ är noll(handlingskvot).

Och nog är väl AQ livets sanna mått, annars drömmer vi ju bara att vi lever?

hur svårt är det att få hjälp med EN injektion av någon kunning som jobbar som läkare eller liknande ?, kan inget om sådant , önskar jag bara kunde få somna in fridfullt någon gång under detta år .

Du är fylld av kunskap, har du månntro stått vid själva källan av kunskap och klunkat?

Filthywhore verkar otäck, henne, honom eller hen ska jag hålla mig ifrån! Tack så hjärtligt för det rådet, som jag i och för sig inte skulle ha behövt. Jag är helt enkelt helt och hållet på din sida i den här frågan!

Kluster A har jag också funderat över, och var väl det enda bra budskapet min galna vän kunde producera i vår mycket sjuka relation, som jag avslutade.

Nej jag hittar mest på, lägger till o drar ifrån som alla andra. Men mycket 80-talsfilm har jag sett, det kan ingen dra ifrån mig.

Du är allt en riktig Cliffhanger du Filosofen? Nu undrar ju hela tråden vem denna spännande Kluster A-person från ditt förflutna var, som, via dig, kan lära oss alla något om psykisk ohälsa?

Varför insjuknade er relation? Varför avslutade du den? Vilka lärdomar drog du av den?!