Måste bara få skriva av mig känner jag... någon som läser får gärna svara eller ställa frågor om ni vill.
Jag tror flera kan känna igen sig i hur min dag startade. Jag vaknade strax efter lunch och bara kände en våg av ångest skölja över mig. Så kan det vara för mig vissa dagar, men oftast försvinner ångesten vartefter jag kommer igång under dagen. Dock inte idag.
Ångesten har suttit i hela dagen, det klassiska trycket över bröstet.
Jag hade klipptid på eftermiddagen som jag åkte till. På vägen ner mot stan ringer en nyfunnen vän som är ganska ensam av sig och frågar om vi kan ses en sväng, då han också är nere på stan.
Jag tvekar, då jag redan känner mig uppbokad för dagen. Till saken hör också att jag har en lättare form av autism, så att någon ringer och vill träffas samma dag, eller rent av på en gång, gör det väldigt rörigt för mig. Jag fixar inte snabba förändringar i planerna.
Jag fick såklart lite dåligt samvete, då jag vet att denna människa är i behov av socialt umgänge.
Jag klippte mig och kände en liten avsky mot mitt eget utseende efteråt, då jag inte tycker mitt hår ser bra ut när det är precis nyklippt. Det är som bäst när det fått växa ihop sig ett litet tag.
Jag går därifrån och ringer en nära vän för att få prata av mig lite. Det visar sig att hon är inne i en butik och vill ha lite köpråd, så jag går dit. Det var skönt att träffa henne, men jag känner mig lite stressad, för jag skulle ha ett möte på kvällen och behövde äta något på stan innan.
Hon ska iväg på annat håll och tycker jag ska ringa en gemensam vän och fråga om han vill med och äta, vilket jag gör. Jag gillar verkligen honom, vi är ganska lika i sättet och talar samma språk. Det var trevligt att äta med honom. Vi sitter och pratar, när jag märker att klockan dragit iväg och jag måste avsluta våran "date" för att skynda mig till mötet.
Vi skulle ha möte fram till kl 20, och jag var inställd på att vi skulle sluta då, eftersom vi sagt att det är viktigt att vi håller tiderna. Nu gick mötet dock över tiden, och jag blir stressad, ofokuserad och irriterad. Även här spelar autismen in antar jag. Jag har inget emot att ha möte till 20.30, men då vill jag veta det innan.
Jag lider av en perceptionsstörning, så jag är väldigt känslig för intryck, vilket det varit fullt av idag.
Så när jag sen kom hem kände jag mig bara helt dränerad på energi, verkligen helt matt. På det kom irritation och att jag kände mig riktigt riktigt ledsen.
Sen började jag titta på lite bilder där jag är med, och jag tycker bara att jag ser så jävla tjock ut (är lite överviktig och rund av mig), "men ser jag verkligen så tjock ut?" tänker jag. Där försvann den lilla självkänslan jag hade kvar för dagen också. Ska eventuellt träffa en tjej på torsdag, jag fattat tycke för också.. med den här självkänslan. Jag som mått så galet bra och känt mig så självsäker och trygg senaste tiden, det har verkligen hänt något med mig på den fronten. Flera i min umgängeskrets har sagt att det hänt något med mig där. Men nu känns det som bortblåst.
Känns bara läskigt att träffa henne nu när jag känner mig tjock och ful i mitt nyklippta hår.
Fy så ytligt det låter, men jag vill att hon ska tycka om mig. Vi har haft god sms-kontakt senaste dagarna.
Jag ska inte säga att jag tänker göra mig själv illa inatt, men jag känner igen måendet och mönstret i mina tankar. Det hade varit skönt att inte vara med mer. Men jag kommer inte göra mig något, det vet jag. Det är bara tankar som kommer, vad skönt det skulle vara att försvinna och inte vara med mer.
Allt detta, med en klump ångest som legat som en stadig grund hela dagen, har bara blivit för mycket just nu.
Tänkte om jag skulle ringa något av numren som listats i en annan tråd, men tänkte att jag testar att skriva av mig här först.
Idag var ingen bra dag, helt enkelt.
.
