Citat:
OBS: Vissa spoilers förekommer
När man ser sista avsnittet, "Made in America", så känns det som att det är svårt att se att någon yngre generation skulle ta över familjen. Christopher, som mördades av Tony i "Kennedy and Heidi", var Tonys framtidshopp, som skulle föra Di meo-familjen vidare i modern tid. Men vid slutet finns bara den äldre generationen kvar och knappt ens det. Tony, Patsy, Paulie, Silvio (som ligger i koma).
Ingen av den äldre generationen av "made guys" önskar någonting annat än den amerikanska drömmen för sina barn, som i de flesta fallen har gått vidare till collegestudier. Och Tony säger flera gånger under seriens gång att han och hans medarbetare inte önskar det kriminella livet för sina barn. På så vis så tror jag att det kriminella livet som syftade till att ge den yngre generationen en möjlighet att ta en del av den för de mer nyanlända generationerna av italiensk-amerikanska invandrare och ättlingar svåråtkomliga amerikanska drömmen (se nedanstående citat från wikiartikeln) är över:
I Tony's "Coach Molinaro"-dröm i femte säsongens avsnitt "The test dream", så får Tony höra från sin gamle tränare från high school att han sannolikt skulle välja den "enkla" vägen, alltså det kriminella livet. Men i terapisamtal med Dr. Melfi säger han senare att han aldrig hade något val och att han vill se till att hans barn får möjligheterna (associerade med idealet om den amerikanska drömmen) som han och hans generationskamrater inte hade. I s. 2 säger Tony (parafraserar) till Dr. Melfi, när han försvarar sitt kriminella liv, att USA tog emot fattiga invandrare från södra Italien för att de behövde arbetskraft för att bygga sin rikedom, men att vissa (som Tony och hans föräldrageneration) "[...] weren't educated like the americans [inte integrerade och hade inte samma möjligheter att eftersträva den amerikanska drömmen i sin helhet], but we had the balls to take what we wanted [ta del av och i förlängningen, några generationer ner i ledet, ge sina barn en ärlig chans till att inte bara eftersträva utan leva enligt det här idealet]."
Så det är vad Sopranos handlar om. Det är inte en maffiaskildring, utan en skildring av USA som ett ideal som eftersträvades - och fortfarande eftersträvas - av människor från hela världen och inuti landet, men som i praktiken är svårt, kanske omöjligt att uppfylla. Vilket är varför sista avsnittet heter "Made in America", en titel på hela serien som föreslogs redan vid produktionen av första säsongen, men David Chase insisterade på "The Sopranos" och fick sin vilja igenom. "The Sopranos" kan jämföras med "The Simpsons", en karikatyr av familjen som lever den amerikanska drömmen. Och benämningen betonar familjen och familjelivet (i dubbel mening), vilket sannolikt är varför Chase insisterade på ett namn på serien som var mer tvetydigt och inte enbart betonade maffiaperspektivet.
När man ser sista avsnittet, "Made in America", så känns det som att det är svårt att se att någon yngre generation skulle ta över familjen. Christopher, som mördades av Tony i "Kennedy and Heidi", var Tonys framtidshopp, som skulle föra Di meo-familjen vidare i modern tid. Men vid slutet finns bara den äldre generationen kvar och knappt ens det. Tony, Patsy, Paulie, Silvio (som ligger i koma).
Ingen av den äldre generationen av "made guys" önskar någonting annat än den amerikanska drömmen för sina barn, som i de flesta fallen har gått vidare till collegestudier. Och Tony säger flera gånger under seriens gång att han och hans medarbetare inte önskar det kriminella livet för sina barn. På så vis så tror jag att det kriminella livet som syftade till att ge den yngre generationen en möjlighet att ta en del av den för de mer nyanlända generationerna av italiensk-amerikanska invandrare och ättlingar svåråtkomliga amerikanska drömmen (se nedanstående citat från wikiartikeln) är över:
I Tony's "Coach Molinaro"-dröm i femte säsongens avsnitt "The test dream", så får Tony höra från sin gamle tränare från high school att han sannolikt skulle välja den "enkla" vägen, alltså det kriminella livet. Men i terapisamtal med Dr. Melfi säger han senare att han aldrig hade något val och att han vill se till att hans barn får möjligheterna (associerade med idealet om den amerikanska drömmen) som han och hans generationskamrater inte hade. I s. 2 säger Tony (parafraserar) till Dr. Melfi, när han försvarar sitt kriminella liv, att USA tog emot fattiga invandrare från södra Italien för att de behövde arbetskraft för att bygga sin rikedom, men att vissa (som Tony och hans föräldrageneration) "[...] weren't educated like the americans [inte integrerade och hade inte samma möjligheter att eftersträva den amerikanska drömmen i sin helhet], but we had the balls to take what we wanted [ta del av och i förlängningen, några generationer ner i ledet, ge sina barn en ärlig chans till att inte bara eftersträva utan leva enligt det här idealet]."
Så det är vad Sopranos handlar om. Det är inte en maffiaskildring, utan en skildring av USA som ett ideal som eftersträvades - och fortfarande eftersträvas - av människor från hela världen och inuti landet, men som i praktiken är svårt, kanske omöjligt att uppfylla. Vilket är varför sista avsnittet heter "Made in America", en titel på hela serien som föreslogs redan vid produktionen av första säsongen, men David Chase insisterade på "The Sopranos" och fick sin vilja igenom. "The Sopranos" kan jämföras med "The Simpsons", en karikatyr av familjen som lever den amerikanska drömmen. Och benämningen betonar familjen och familjelivet (i dubbel mening), vilket sannolikt är varför Chase insisterade på ett namn på serien som var mer tvetydigt och inte enbart betonade maffiaperspektivet.
Jovisst, men varenda tv-serie från USA som avhandlar kriminalitet, rasfrågan i perspektivet att lyckas eller misslyckas, fattigdom, etc, har det underliggande temat "The American dream". Det är liksom givet. Tony ursäktar sitt val av gangsterlivet med att Amerika gjorde si och så mot hans förfäder. Det är hans moraliska räddning, i den mån han bryr sig om att försvara sitt leverne. Tony kunde naturligtvis valt en annan väg (dock hade han troligen tjänat mindre pengar). Att ta vad man vill, som medlem i en våldskonstellation och utan respekt för människoliv, är föga imponerande. Men det är ofta så som kriminella försvarar sina val inför personer som sätter de under luppen ur ett förtroendeperspektiv som syftar till att närma sig personens känslomässiga och psykologiska kärna, och inte är juridiskt dömande. Tony avviker inte på en enda punkt ur den synvinkeln.
Bakom varje maffianamn man hört, finns det en familj som lidit, firat ekonomiska framgångar och levt ett någorlunda vanligt liv med den skillnaden att de flesta förtränger eller förnekar vad männen sysslar med. Carmela blev en expert på det, men då och då föll fasaden och man förstår hur tärande det måste vara att vara gift och ha bildat familj med en massmördare. I slutändan är det ett riktigt smutsigt liv och ingenting man önskar åt sina barn, vilket århundrade vi än pratar om. Den amerikanska drömmen handlar mycket om pengar, att lyckas från den aspekten. Och har man de kraven redan från början lär 99% blir gravt besvikna och många ta genvägen via brott och kriminella organisationer. Krydda det med ett etniskt perspektiv, främlingskap och känslor av utnyttjan eller förbiseende, och en opportunist som Tony är född.
