Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Hemligt samarbete med USA om kärnsäkerhet. Efter beslut av regeringen lämnade nyligen en unik fartygslast Sverige med tre kilo plutonium ombord. Detta högt skyddsklassade ämne har förts över Atlanten till USA och kommer att omhändertas inom ramen för det amerikanska icke-spridningsprogrammet Global Threat Reduction Initiative. Sverige har på detta sätt lämnat ett mycket konkret bidrag för att förhindra att nukleärt material sprids och används i kärnvapen eller vid terrordåd. Vi har fått garantier av USA att plutoniumet inte kommer att användas militärt, skriver Carl Bildt.
Nyligen lämnade ett fartyg Sverige under stor diskretion och med en unik last ombord. Efter beslut av regeringen skeppades det sista vårt land hade av ur spridningssynvinkel farligt kärnämne iväg för slutligt och säkert omhändertagande.
Vad det handlar om är i första hand cirka 3 kilo plutonium som har sin bakgrund i svenska forsknings- och utvecklingsprogram på det nukleära området, främst under 1950- och 1960-talen.
Huvuddelen av materialet kommer från upparbetat bränsle från den sedan länge nedlagda Ågestareaktorn i Huddinge. Materialet har använts i bränsleforskning. Övriga mängder plutonium skaffades på ett tidigt stadium från USA och Storbritannien, och användes delvis i det arbete som dåvarande Försvarets forskningsanstalt (FOA) bedrev på kärnvapenområdet.
Detta högt skyddsklassade material har nu i största säkerhet – och efter en tekniskt komplicerad process av omvandling, packning och transport över Atlanten – förts till USA för omhändertagande inom ramen för det amerikanska icke-spridningsprogrammet Global Threat Reduction Initiative (GTRI).
Programmet syftar till att säkra och skydda särskilt känsligt kärnämne för att förhindra att det används för tillverkning av kärnladdningar eller i terroristhandlingar. Flera stater har tidigare överfört höganrikat uran, men det svenska bidraget bryter ny mark eftersom det är första gången som upparbetat plutonium överlåts inom ramen för GTRI. Materialet kommer att omhändertas tillsammans med liknande nukleärt material som USA självt har – och med sådant material som förhoppningsvis kommer att överlämnas av andra länder.
Från amerikansk sida har vi fått garantier om att materialet inte kommer att användas för något militärt ändamål, vilket naturligtvis varit ett krav vi ställt.
Sverige har på detta sätt lämnat ett mycket konkret bidrag till det viktiga arbetet att förhindra spridning av teknologier och material som i orätta händer skulle kunna användas för olika typer av kärnvapen, och jag kommer i dag, tisdag, att kunna redovisa vårt samarbete med USA på toppmötet om kärnsäkerhet i Seoul i Sydkorea.
Stats- och regeringschefer och utrikesministrar från ett drygt 50-tal länder finns på plats, tillsammans med bland andra FN:s generalsekreterare, chefen för Internationella atomenergiorganet IAEA och företrädare för EU och Interpol. Mötet är en uppföljning av det toppmöte som ägde rum i april 2010 i Washington under president Obamas ledning. Såväl Fredrik Reinfeldt som jag själv var då där och bekräftade Sveriges beredskap att sluta upp bakom målsättningen att säkra allt känsligt kärnämne inom ramen av en fyraårsperiod.
Bakgrunden till detta arbete är tyvärr välkänd: Spridningen av kärnvapen och andra massförstörelsevapen utgör fortfarande ett av vår tids allvarligaste hot. Det handlar om staters agerande och ambitioner, men också om risken för att nukleärt material ska falla i orätta händer och användas i terrordåd. Konsekvenserna av en sprängning av en rudimentär kärnladdning i stadsmiljö – eller en detonation av en så kallad smutsig bomb som sprider radioaktivt material över ett tättbebyggt område – skulle vara ödesdigra. Hotet och riskerna för ett sådant scenario måste minimeras och vi har ett viktigt bidrag att lämna.
Sverige uppmärksammade på ett tidigt stadium hotet från terroristattacker mot kärntekniska anläggningar. På 1970-talet inleddes arbetet med nationella regler för fysiskt skydd. Stöld av klyvbart material, sabotage och terrorism inkluderades i hotbilden.

Våra nationella föreskrifter har över tiden utvecklats för att ta hänsyn till omvärldsutvecklingen. Efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001 genomförde Sverige en översyn som ledde fram till skärpta krav. Strålsäkerhetsmyndigheten har nyligen till regeringen överlämnat en rapport om samhällets förmåga att skydda kärntekniska anläggningar och transporter av kärnämnen mot hot. Regeringen behandlar nu de förslag som myndigheten har lämnat.
Sverige har också en lång tradition av engagemang för rustningskontroll och för att förhindra ytterligare spridning av kärnvapen. Vi deltar i internationella ansträngningar att förhindra att terrorister får tillgång till kärnvapen eller klyvbart material. Vi har ett intresse av att minska förekomsten av högriskmaterial som höganrikat uran och upparbetat plutonium i vår omgivning. Och vi driver frågan om ökad internationell transparens också vad gäller militära lager.
Ett konkret bidrag har varit det samarbete som Sverige, genom Strålsäkerhetsmyndigheten, sedan Sovjetunionens upplösning bedrivit med bland annat Ryssland, Ukraina, Georgien och Moldavien för att stärka kärnsäkerhet och det fysiska skyddet kring kärntekniska anläggningar. Samarbetet har till exempel omfattat stöd till fysiskt skydd av kärnämne vid avveckling av atomdrivna ubåtar.
Det unika svensk-amerikanska samarbete som jag i dag för första gången kan redovisa utgör ytterligare en del av detta engagemang. Tillsammans har vi visat hur det kan gå till att samla ihop, säkra och skydda plutonium av detta slag. Förhoppningsvis kan våra erfarenheter tjäna till stöd och inspiration också för andra länder.
Gemensamt måste vi göra allt för att minska antalet kärnvapen i världen, för att förhindra att de får ytterligare spridning och för att de aldrig någonsin ska komma till användning.
Carl Bildt (M), utrikesminister