Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

"OLOF PALME OCH GANG OF NIVELLES
Två mord mysterier snart firar sin trettionde födelsedag. Den 28 februari 2016 var det för tre decennier sedan att mordet på Olof Palme var begått. Något tidigare den 9 november 2015 har trettio år sedan Nijvel-gänget påbörjat sitt sista brott, så långt som känt. I båda fallen blev aldrig förövarna fångade. Brotten har till och med kopplats, till exempel i en ny bok av den svenska journalisten Gunnar Wall.

Den 7 mars 1986, en vecka efter Palms död, anmälde sekreteraren för den svenska ambassaden i Bryssel till polislaget i Stockholm. Han informerade honom om att han var i kontakt med en belgisk poliser. Den informanten skulle ha talat i november 1985 med en viss Jean-Claude, en före detta soldat från utlänningslagen. Svenska recherchebaas Tommy Lindström, i sitt eget land, en levande legend bland medarbetare, skulle senare beskriva honom som en "professionell mördare".

Enligt författaren var Jean-Claude ansvarig för ett antal innehav i varuhus; Gang Nijvel var specialiserad på blodiga rånar i stormarknader. Denna tunga pojke skulle ha varit runt tiden för mordet på Palme i Sverige med uppgift att döda en europeisk statsman. Den enda europeiska statsman som bodde i Sverige i veckan var Olof Palme.

Davril av Darville?
Berättelsen var att Jean-Claude, som bodde i Brasilien, aldrig gick till gatan utan en .357 Magnum: troligtvis den typ av revolver som Palme dödades med. Författaren visste att Jean-Claude var i kontakt med den franska terroristgruppen Action Directe och den tyska RAF. Hans verksamhet skulle finansieras genom diamanthandel med bland annat Sydafrika.

Det lät fantasifulla, men i början av undersökningen av Palme mord var alla fantasier välkomna. Många spår var inte tillgängliga. Detektiverna mottog en signal från Jean-Claude. Han var 40-45 år, 170-175 cm lång och hade en solid hållning. I den månen skulle han kunna uppfylla beskrivningarna av Palme's mördare med någon bra vilja . Men enligt författaren skulle Jean-Claude också ha en ölmag, ha ett skägg och vara blind i ett öga. Det var inte tecknet på den man som dödade den svenska premiärministern.

Gang av Nijvel och Olof Palme
Finns det en koppling mellan Sveavägen och denna smyckenaffär i Anderlues?
Svensk forskningschef Hans Holmér gjorde en undersökning. Det framkom att mannen som heter Davril kallades efternamnet. Det kan vara nästan omöjligt: ​​en Jean-Claude Darville uppträdde i undersökningen av gänget Nijvel.

Av detta har Darville krävts. Till exempel skulle han vara en hyrdling från Uccle som var listad som en vapenhandlare, tydligen en plantage i Brasilien och hade kontakter i Kongo och Sydafrika. När Palme dödades var Jean-Claude 39 år gammal. Mannen misstänktes i 1983 tillsammans med några andra att begå det blodiga våldet på ett juvelerpar i Anderlues , ett brott som hänfördes till Gang of Nijvel. Jean-Claude skulle också vara en annan farbror eller kusin till Robert Darville, vapenleverantören av den ökända gangster Patrick Haemers."

Vi vet inte vad som har gjorts med denna information. Darville känns aldrig så långt som känt av Palme-detektiv. I själva verket hävdade Hans Holmér att Davril var en "fantasifigur", som han kallade mannen i sina memoarer.

Om Davril var detsamma som Darville, var han inte en fantasifigur. Men varför någon ville döda Palme, en mördare från Bryssel skulle vara en gåta. Det vill säga, beroende på vem du frågar, det finns anhängare av konspirationsteorier som hävdar att Palmes död precis som agerande Gang of Nivelles var en del av "spänningens strategi". Detta innebär syftet med terrorhandlingar, manipulering och informationskampanjer som skulle ta hemliga tjänster för att påverka det politiska klimatet.

Termen "spänningsstrategi" kommer från ett dokument som någonsin har presenterats som en "hemlig" bilaga till US Army Manual, men dess äkthet är allvarligt ifrågasatt. USA säger att det aktuella dokumentet är tillverkat och det anklagande fingeret pekar mot Sovjetunionen. Det kan vara det bästa: ryssarna var (och är) stora mormödrar i skapandet och spridningen av disinformation.

Trots detta kommer denna "strategi" att leda sitt eget liv och komplott fanatiker tror att CIA har praktiserat metoderna flera gånger i samarbete med bland annat Mossad och vapenhandlare.

Svensk journalist Gunnar Wall bete i sin nya bok konspiration Olof Palme ett par sidor till Gang of Nivelles som han ser som en möjlig projekt i den belgiska Gladio avdelningen, även om det verkar vara den enda källan för att vara en gammal TV-dokumentären. Enligt honom var Palmes mord också arbetet med en "stanna bakom nätverket". Med Gladio och stanna kvar till paramilitära organisationer som hade lämnat vård under tider av ockupationen att sabotera och anklagas för olika brott, utan att någonsin dömts.

Palme och CIA
Är det möjligt att mordet på den svenska premiärministern var en del av en strategi för stress och / eller arbete med en vistelse bakom nätverket?

Det måste finnas ett motiv. Olof Palme var en kontroversiell politiker. Han uttryckte sjuttiotalet starkt kritiserat USA: s agerande i Vietnam, hade goda relationer med ledarna för kommunistländer, var mot kärnvapen i norra Europa och fann att den svenska försvarspolitiken måste förbli oberoende.

Men Palmes förhållande till amerikanerna var inte så illa som ofta trodde. Bakom kulisserna arbetade både den svenska sekreteraren och den svenska armén med amerikanerna, och Palme gjorde ingen hemlighet att vara från Förenta staterna. Han hade studerat i sina unga år och reste runt. Angry tongues hävdar även att han var en spion av CIA som använde sin relation med kommunistiska ledare att förvärva information.

Rädslan att han ville skapa en satellitstat i Sovjetunionen från Sverige var grovt överdriven och amerikanerna var klara nog att veta det.

Det är uppenbart att en intensiv hat, som drivs av Palmes proprietära åtgärder och politik, låg vid roten till mordet. Men Palmes politiska makt hade begränsningar och det var frågan om amerikanerna verkligen vaknade. De fann det svårt för honom, det är säkert, men mer än "svårt" är nödvändigt för att döda någon.

Mordet skulle kunna skjutas i hjärnan till en noeconservativ landgrupp, som den svenska boenden bakom Arla Gryning. Människor i dessa kretsar har utan tvekan haft Palmes stora mun i flera år. Men det här uppdraget till mordet kom från Washington är osannolikt.

Jobbar Jean-Claude då för Sydafrika? Det har föreslagits flera gånger att apartheidregimen i Sydafrika var bakom mordet och Jean-Claude skulle betalas enligt spetsen genom diamanthandeln med sydafrikanerna. Var Palme ett hot mot regimen? Han stödde oppositionen ekonomiskt. Men skulle Sydafrika, ett land som själv hade svalblodiga och erfarna proffs, skicka en tur från Bryssel till Stockholm för att få jobbet? För att inte nämna det faktum att de sydafrikanska ledarna bara levde sin obestriddaste fiende, Nelson Mandela.

To assist them in their smuggling operations, Bofors used a front, named Karl-Erik Schmitz. This “Bobbo” Schmitz had started his gigantic gunpowder dealings in South Africa where his family business was located. Of the annual consumption of 4,700 tons ordered by Iran from Schmitz, 3,000 tons were supplied by South African Armscor, the remainder he obtained from Bofors. This key figure in the European branch of Irangate had contacts with both South-Africa and the smuggling network of Oliver North. One of the companies utilized by him was Belgian PRB, on the board of which was Social Democrat politician, André Cools, who was later murdered.

One of the most helpful European nations for the Islamic Republic of Iran Air Force was Belgium, which sent aircraft mechanics capable of jerryrigging broken fighters and disused radar systems, US officials said. The Belgians also overhauled F-4 engines sent to Brussels via commercial carrier on a regular basis (17).mechanics capable of jerryrigging broken fighters and disused radar systems, US officials said. The Belgians also overhauled F-4 engines sent to Brussels via commercial carrier on a regular basis (17).

Lax Customs regulations turned Belgium into one of the major transshipment points for Iranian arms purchases. The port of Zeebrugge was used for years to transfer weapons from Sweden and France to Iran. And evidence now suggests that a major smuggling operation involving TOW missiles from NATO stockpiles in the US and Europe was conducted inside the sealed Customs zone of Brussels' Zaventem International Airport starting in mid-1985.

Intelligence sources in France and West Germany say that NATO Commander-in-Chief Bernard Rogers ordered an internal investigation late in 1986 into reports that TOW missiles from NATO warehouses in Germany - and perhaps other military equipment - had been diverted to Iran in 1985-86. Rogers was "furious to learn that NATO weapons were being sold to Iran without his knowledge," they said. A US spokesman at Supreme Headquarters-Allied Powers in Europe (SHAPE) in Mons, Belgium, replied in February 1987 that the investigation was "a political issue," and that "the Pentagon has ordered us not to comment on it." The Reagan Administration relieved Rogers of his command only weeks after he began his investigation.

During his six years as NATO commander, Rogers had been extremely popular with Europeans.West Germany say that NATO Commander-in-Chief Bernard Rogers ordered an internal investigation late in 1986 into reports that TOW missiles from NATO warehouses in Germany - and perhaps other military equipment - had been diverted to Iran in 1985-86. Rogers was "furious to learn that NATO weapons were being sold to Iran without his knowledge," they said. A US spokesman at Supreme Headquarters-Allied Powers in Europe (SHAPE) in Mons, Belgium, replied in February 1987 that the investigation was "a political issue," and that "the Pentagon has ordered us not to comment on it." The Reagan Administration relieved Rogers of his command only weeks after he began his investigation. During his six years as NATO commander, Rogers had been extremely popular with Europeans.

Belgian Customs documents show that "at least 3000 TOW missiles" were involved in the shell game assembly operation. Chartered cargo planes arriving from the military bases in the U.S. brought in the TOW warheads. Shortly after they taxied to a stop in the Customs area, additional cargos arriving from NATO storehouses in the West German province of Bavaria would pull up alongside, bringing the missile fuselages and the motors. Since the warheads were never offloaded - and thus, never imported into Belgium - they required no Customs documents. The German cargos were labelled "industrial parts," and "motors," and did not arouse the suspicion of Belgian Customs officials. They were simply loaded onto the American charters for the final leg of the journey to Iran. The Brussels daily Le Soir, which reviewed the Customs documents, declared that the whole operation "had the benediction of the Pentagon," and suggested that the TOW deliveries were "the Belgian Irangate" (18).

Och Darville gjorde i sin tur Patrick Haemers misstänksam. I undersökningen av hans gäng föreslog Darville att Haemers hade velat anställa honom i början av 1986 för att vända någon till spets som gjorde för mycket av öronen. "Jag svarade på honom att det inte är min stil, och att jag absolut inte var en hyrdsdödare," sa Darville efterforskare.

Källa: Avvisad Hilde Geens

ean-Claude Darville, Louise Bryssel. Identifiering och preliminär (inofficiell) undersökning av BSR Brussels (1st Chief Machiels). Tidigare legosoldat i Zaire. Har varit en del av åtgärdsgrupp för olika utländska tjänster. Har rest till många länder, inklusive Afrika, Iran, Sydamerika och Brasilien där han har en plantage i provinsen Matto Grosso nära Jean Scramme. Närmaste relationer: Robert Darville , Gunsmith Bryssel och Tête d'Oeuf som för närvarande inte identifierats. Skulle vara den huvudsakliga organisatören av BW Action Groups

Skulle vara exekutör av juvelerparet i Anderlue. Sågs vid vittnen under en para militär nattmarsch nära Ronquières lutande plan i bolaget med flera personer, inklusive en kvinna och ett barn över 12 år (vem skulle vara hans fru och son). Det här spåret har aldrig använts som det borde ha varit. Jean-Claude Darville förblir (utom bevis för motsatsen) den misstänkta n ° 1 i BW

ars Ekstrom är första sekreterare vid den svenska ambassaden i Bryssel, kontaktrecognitionshantering. Han sa att han var kontaktad av dem som tidigare hade hjälpt den belgiska polisen. Den 1 november hade informanten haft "Jean-Claude", en fransktalande form av legosoldat utför olika uppgifter mot betalning, vilket bland annat Han var alltid beväpnad med en .357 Magnum revolver och bor, han bor i Belgien, i Brasilien.

Informatören sa att Jean-Claude nu är i Sverige och att han hade till uppgift att döda en europeisk statsman. Han har direktåtgärder med den franska terroristgruppen och med RAF i västra Tyskland. Hans verksamhet finansierades genom diamanter, bland annat i Sydafrika. Han är 40-45 år, 170-175 cm lång och skarp. Han har ölmag, är blind i ett öga och bär ett buskigt skägg. Han är kort, den perfekta agenten från en roman. Patienten frågar bara leda till slutsatsen att Jean-Claude eventuellt bär namnet Davril. Han förblir något av en fantasifigur.

Och detta är det fallande utdraget av 1988 års belgiska polisutlåtande som beskriver Jean-Claude Darville. Det är också anmärkningsvärt att det belgiska polisförklaringen säger att källan till denna information är en viss Henri Damsaint i Sverige.

Jean Claude Darville, . Louise Bryssel. Identifiering och förundersökning (inofficiellt) utförd av BSR Brussels (1st Chief Machiels). Träna legosoldat i Zaire. Var en del av gruppen för olika utländska tjänster. Har rest i flera countires, särskilt Afrika, Iran, Sydamerika och Brasilien Var han: har en plantage i provinsen Matto Grosso intill plantering av Jean Scramme. Närmaste förhållanden: Robert Darville, Gunsmith Brussels och Egg Head som inte identifierats för närvarande. Skulle vara den första arrangören av Brabant Killers handlingsgrupper. Skulle vara mördaren av skottet av guldsmedare i ANDERLÄGG. Ronquières i copmpany av flera personer, inklusive en kvinna och ett barn på 12 år. Denna ledning har aldrig följts upp som det borde ha varit. Jean Claude Darville förblir (om inte annat bevis motsätter sig detta), nr 1 av Supermarket Killings.

Så en tipgever bälte till den svenska ambassaden och den personen har en hyresgäst träffas den 1 november '85. Från hyra skulle med köpa från van van Bende van Nijvel sitta. Från tipgever van 1988 är ännu tydligare: Anderlues , runda aktioner Ronquieres plus nog supermarktoverval (len) och overval van Verviers met Haemers. I '86 skulle han vara i Sverige.

Det finns något att säga i den meningen att Ciolini då flygningen i bende Haemers satt. Ciolini är bra hemma i sydamerikanska hyresvärlden. Från huurling (en) varnaar verwezen blir, är hemma i Brasilien i andra sydamerikanska länder. Från leden van till Bende Haemers även senare. Patrick Haemers är i oktober '85 upptagen på förbudet av Reus van Bende van Nijvel för att vara kort och släppt, skild från misstanken. Däremot är hyresbolaget i november i Belgien, den 4 november överval i Verviers, där Smars helt och hållet är över sin åskådare. Fem dagar senare är Aalst .

Ett annat element är det börja'86 Haemers är Mercedes på väg till Sverige träffades en amerikan ombord.

Det finns också en roll av Robert Darville van Waver i båda en rollspelad mapp. På grund av dat Kan Haemers (see Smårs) from under the influence i Ciolini av mercenaries in Secret Actions (Aalst) participated är not well non-existent i even possible.

Den Dutroux dokumentationen innehåller följande information om Jean-Claude Darville. Denna information hittades i APV / VOYAGE-filen, som fanns på Michel Forgeots dator. Michel Forgeot var chef för Dolo-klubben.

Adressen till denna Jean-Claude Darville, Avenue Louise 399, är densamma som adressen i PV 1695 av 10/05/1988.

Denna Darville (född Uccle, 13/10/1946) är verkligen inte samma person som Robert Darville (född Leopoldville, 04/07/1956).

Données du fichier APV / VOYAGE

Darville Jean-Claude, Brabant 125, 1030 Schaerbeek, Identifieringskommitté Darville Jean-Claude nr à Uccle le 13.10.46 Demokratisk i Louvren Avenue Louise 399. Ärende: Connu pour des faits de: Abus konfronteringen, tränar, kuponger och skador.

Neutral Sweden's involvement in the black market arms trade to Iran was not limited to Bofors. Indeed, one of Iran's most capable arms procurement agents, Karl-Erik Schmitz, masterminded arms deals for Iran worth an estimated $600 million from his base in the Swedish port of Malmö, where he ran Scandinavia Commodities Corporation.black market arms trade to Iran was not limited to Bofors. Indeed, one of Iran's most capable arms procurement agents, Karl-Erik Schmitz, masterminded arms deals for Iran worth an estimated $600 million from his base in the Swedish port of Malmö, where he ran Scandinavia Commodities Corporation.

Schmitz had conducted business with the Shah for more than twenty years by the time Iranian Defense Ministry officials turned to him for help in 1983. Swedish investigators, who interrogated Schmitz at length, agreed that he seemed an unlikely figure to be running a sophisticated black market arms operation. "He was handsome, a family man, extremely polite," they said. "Certainly not the type of person you would imagine dealing in weapons. When asked whether he had any regrets on selling arms used in the Gulf war, Schmitz replied blandly: "The powder factories must be kept going. What else would the workers do?" (24)

But Schmitz could also be cunning, and extremely cynical. And according to Swedish investigators, he used ever every trick in the black marketeer's book. To help his Danish freighters loaded with gunpowder avoid the scrutiny of the Egyptian authorities while passing through the Suez Canal, he produced fake documents showing they were destined for Kenya. He sold gunpowder from Sweden, Holland and West Germany to Yugoslavia, then bought it back and resold it to Iran. He faked end-use certificates to Pakistan and bills of lading. He sent gunpowder across national borders to be packed into "bullets, bombs, and weapons like that," so all trace of its origin was lost. One of Schmitz's munitions deals, for which the author saw pro-forma invoices and other documents, was worth a whopping $150 million.

And Schmitz was involved in dozens of deals. He was a world-class operator.Schmitz could also be cunning, and extremely cynical. And according to Swedish investigators, he used ever every trick in the black marketeer's book. To help his Danish freighters loaded with gunpowder avoid the scrutiny of the Egyptian authorities while passing through the Suez Canal, he produced fake documents showing they were destined for Kenya. He sold gunpowder from Sweden, Holland and West Germany to Yugoslavia, then bought it back and resold it to Iran. He faked end-use certificates to Pakistan and bills of lading. He sent gunpowder across national borders to be packed into "bullets, bombs, and weapons like that," so all trace of its origin was lost. One of Schmitz's munitions deals, for which the author saw pro-forma invoices and other documents, was worth a whopping $150 million. And Schmitz was involved in dozens of deals. He was a world-class operator.

To satisfy Iran's enormous needs in artillery ammunition, Schmitz first turned to South Africa, whose munitions plants supplied him with the equivalent of 3700 tons of gunpowder. But in June 1984, the South Africans cut off supplies without explanation. In fact, the State-owned Armaments Corporation had just signed a top secret $520 million contract to supply Iraq with long-range artillery pieces. One of the Iraqi conditions was that South Africa stop deliveries to Iran (25).Schmitz first turned to South Africa, whose munitions plants supplied him with the equivalent of 3700 tons of gunpowder. But in June 1984, the South Africans cut off supplies without explanation. In fact, the State-owned Armaments Corporation had just signed a top secret $520 million contract to supply Iraq with long-range artillery pieces. One of the Iraqi conditions was that South Africa stop deliveries to Iran.

To make up the shortfall, Schmitz appealed to a little-known cartel of European munitions producers, which had grown out of a seemingly innocent trade organization set up in Brussels in 1975 called the European Association for the Study of Safety Problems in the Production of Propellant Powder (EASSP). According to an EASSP representative in Paris, the group was intended as a forum to share information on safety problems in chemical plants and on international Customs and transportation regulations. Schmitz appealed to a little-known cartel of European munitions producers, which had grown out of a seemingly innocent trade organization set up in Brussels in 1975 called the European Association for the Study of Safety Problems in the Production of Propellant Powder. According to an EASSP representative in Paris, the group was intended as a forum to share information on safety problems in chemical plants and on international Customs and transportation regulations.

With the Gulf War broke out, the Association became a convenient cover for a cartel whose sole purpose soon became supplying both Iran and Iraq with munitions. Of the more than fifty original members, by 1981 only thirteen companies remained. But they were among Europe's largest producers of military gunpowder, and included: Nobel Chemie in Sweden, PRB in Belgium, SNPE in France, Nobel Explosives of Scotland, Muiden Chemie in Holland, Forcit and Kemira in Finland, Rio Tinto in Italy, Snia BpD in Italy, Vinnis in Switzerland, and Vass A.G. in West Germany.West Germany.

"Cartel members in Sweden, France, Holland & Belgium would meet regularly to eat and drink together and plan how they would keep Iran and Iraq supplied with munitions," Swedish Customs officials explained. "They knew that no single company could produce enough gunpowder to meet the enormous demand, without raising production quotas and attracting attention. So they decided to spread the work around."

And that was how it worked. During those long business lunches in Paris, Madrid, Geneva, and Brugges, cartel members would sit down and portion out the monthly gunpowder needs of Iran and Iraq. Ten percent might go to a firm in Sweden, twenty percent to France, another ten percent each to Holland, Finland and Belgium. And Schmitz would sit in the middle with his fingers on the Iranian bank accounts. Western intelligence specialists estimate that during the months of intensive fighting, Iraq and Iran consume nearly half a million heavy artillery shells each. That's more than ten times the yearly consumption of most major European armies . Swedish deliveries alone sometimes amounted to 400 tons per year, or half of Sweden's yearly production of military explosives.Schmitz would sit in the middle with his fingers on the Iranian bank accounts. Western intelligence specialists estimate that during the months of intensive fighting, Iraq and Iran consume nearly half a million heavy artillery shells each. That's more than ten times the yearly consumption of most major European armies. Swedish deliveries alone sometimes amounted to 400 tons per year, or half of Sweden's yearly production of military explosives.

The cartel was first cracked in November -84, when Swedish Customs raided the headquarters of Nobel Chemie after getting wind of a suspicious gunpowder shipment that had criss-crossed West Germany on its way to Syria the month before. "We saw found of correspondence between Nobel and Iran," one investigator said. "So we made another raid, and discovered a real mess." The cartel was next surprised in action in December 1985, when Swedish Customs intercepted a twenty-six ton shipment of Nobel Chemie gunpowder en route from the port of Trelleborg to East Germany, where it was to be packed into munitions by the IMIS company before leaving Rostock directly for Iran.West
But the Customs investigators were not empowered to stop cartel agent, Schmitz, from engaging in black market arms smuggling. Indeed, once they quietly put a stop to Swedish gunpowder deliveries to Iran in 1986, "Schmitz went to every corner of Europe and elsewhere desperately seeking new suppliers," officials said. "He went to Holland, Belgium, Spain, Italy, Greece - and especially, to Israel. He had to continue these deals to avoid financial ruin, because he had posted performance bonds for 5-10% of the total value of his contracts."Schmitz, from engaging in black market arms smuggling. Indeed, once they quietly put a stop to Swedish gunpowder deliveries to Iran in 1986,

Schmitz himself remained unperturbed by the Customs investigation, even though he could face criminal prosecution. "After all," Schmitz said in 1987, "there are so many things you can sell the Iranians.

To Richard Fairbanks, the gunpowder club "sounded like something out of a novel." Unfortunately, for the more than one million dead on both sides of the front, the thirteen munitions manufacturers who formed the cartel were real, and their primary mission was to fan the flames of the Gulf war."

Den 23 mars 1990 hade informatören X18 ytterligare information. Achille Haemers sägs ha kommit i kontakt med en medlem av den sydafrikanska ambassaden genom Serge Fratsevitch. Den här personen skulle se till att Patrick Haemers skulle släppas tidigt i utbyte mot VDB-videokassetten. Den berörda personen skulle vara i direkt kontakt med Jean Bultot . Enligt Achille Haemers hade Patrick och Denise Tyack fortfarande en stor summa pengar på ett hemligt schweiziskt bankkonto.

Den 29 augusti 1990 uppger informatören X18 att "En extrem högeradvokat, en före detta vän till Patrick Haemers, har begärt besökare för den senare. Patrick Haemers gick med på. Det här är den så kallade Delhuvenne Etienne. Anledningen till kontakten är okänd , men den berörda personen tycks njuta av högt politiskt stöd. "

"I början av oktober rapporterar Patrick Haemers stölden av sin Mercedes till den tredje brigaden i Bryssel polisen. Några dagar senare avbryter Haemers detta klagomål igen. Brysselpolisen mottar ett fax från Oslo-polisen att Jean-Claude S har intercepted när han slog färjan från sverige med Haemers Mercedes. "